Industriarbetarnas tidning

Nu berättas festivalkulturens historia

22 september, 2022

Skrivet av

Ny bok Sommar, sol och musikfestival. För tusentals svenskar är det en självklar kombination. Men festivalkulturens historia har tidigare varit oberättad. Det var innan industriarbetaren Roger Skoog gick på sitt tio år långa skift i musikhistoriens tjänst.

Roger Skoog

Ålder: 60 år.
Yrke: Drifttekniker på Borealis Kracker i Stenungssund.
Bor: Uddevalla, uppvuxen i Åmål.
Intressen: Musik och musikhistoria, släktforskning, samla musikböcker.
Lyssnar på: Rock, hårdrock, heavy metal.
Favoritfestival: Festival of the Midnight Sun 1970.
Aktuell: Med boken Från Västervik till Hultsfred: Svenska musikfester 1966–1986, Del 1 & 2.

Det är midsommarafton 1970. Mitt på en racerbana i Mantorp utanför Linköping står en gigantisk scen prydd med psykedeliska mönster i gult, lila och orange. Runt scenen har det hällts ut tonvis med sand för att skapa en sorts strandkänsla. Här och var ligger höbalar som publiken ska kunna sitta på.

Popfestivalen har fått det exotiska namnet Festival of the Midnight Sun och ska bli Sveriges och Nordens första riktiga internationella popfestival. Att midnattssolen inte skiner över östgötaslätten är en detalj som inte verkar bekomma den optimistiska trio unga internationella playboys som står bakom arrangemanget. Inte heller att det fram till festivalstart fortfarande är högst oklart vilka band som egentligen kommer att dyka upp.

Ett år tidigare hade en halv miljon unga hippies vallfärdat till Woodstockfestivalen i USA. En dokumentärfilm om festivalen hade blivit en internationell kassasuccé. Även den här gången stod ett filmteam berett. Nu hoppades man på ett Woodstock parat med den svenska synden under midnatts-
solens karga sken. Ett oslagbart koncept!

Men när den unge konferencieren Claes ”Clabbe” af Geijerstam stiger ut i solgasset på den tre meter höga scenen för att möta folkhavet, ser han bara en tom racerbana. Solen steker. Värmerekord slås i hela landet. Den dallrande sanden framför scenen liknar mest en öken.

Clabbe blir tvungen att gå fram till scenkanten och kika ner för att över huvud taget få syn på några spridda skurar svettiga tonåringar långt där nere. Vad hade hänt med hippie-invasionen? Vad var det som hade gått fel?

I sitt bibliotek har Roger Skoog ”i princip allt” som skrivits på svenska om musik. Samlingen omfattar runt 1 200 volymer. Foto: Robin Bäckman

Industriarbetaren och musiknörden Roger Skoog skrockar lätt när han tänker på försöket att skapa ett svenskt Woodstock. Trots den inledande chocken fortgick festivalen medan arrangörernas skuldberg växte. 20 000 förbeställda grillade kycklingar fick kasseras. Den 300 man starka vaktstyrkan bantades snabbt och fick åka hem utan betalning. Poliser som kallats in på semestern skickades tillbaka till sina sommarstugor och väntande familjer.

Det blev till slut bara runt 3 000 betalande gäster, mot förväntade 50 000.

– Men det var mest för arrangörerna som det blev ett praktfiasko. Många som var där berättar ändå om fina musikupplevelser med bland annat Canned Heat och Chuck Berry, säger Roger Skoog när jag träffar honom över en kaffe i villan i Uddevalla.

Det här är min grej, att sortera och bevara en bit musikhistoria.

Roger Skoog, musikfestivalexpert.

I dag är musikfestivaler en lika integrerad del av Sommarsverige som campingplatser och färska jordgubbar. Men hur växte fenomenet fram? Vilka var pionjärerna?

Trots att det skrivits mycket om det svenska 60- och 70-talet finns det väldigt lite skildrat om framväxten av den svenska festivalkulturen. Det vet Roger Skoog. I hemsnickrade bokhyllor i källaren har han ”i princip allt” som skrivits om musik på svenska. En samling som växt till omkring 1 200 volymer.

Under tio år har han mellan skiften på Borealis krackeranläggning i Stenungssund själv försökt fylla i vad han tycker saknats i samlingen: Ett översiktsverk över de första decennierna av svenska musikfester, folkfester och festivaler. Kronologiskt och faktabaserat. Vem, var, hur och när. Som ett lexikon över ett kulturfenomen som vi i dag tar för givet. Arbetet sträcker sig från 1966 fram till genombrottet med den första Hultsfredsfestivalen 1986.

Det tog tio år att skriva boken om svenska musikfester 1966–1986. Foto: Robin Bäckman

Det är 20 år av kulturliv som tidigare mest funnits som spridda rykten, flyktiga flyers i nån byrålåda eller tragikomiska skrönor – som Mantorp.

– Min drivkraft har varit att samla, bevara, och återberätta något som ligger långt tillbaka tiden, men som ändå kan vara intressant, både för vår tid och för framtiden. Ett tidsdokument över en del av den svenska musikhistorien, en tidskapsel i bokform som fångar något som annars riskerar att försvinna med de personer som var involverade, säger han.

Roger Skoog har fyllt 60 år, och boken har svällt till över tusen sidor. Nu kommer den ut i två volymer på eget förlag. Detta sedan det skurit sig med ett etablerat bokförlag. De ville stryka ner och göra en ”coffee table-bok”. Med mycket bilder och lite text.

– Jag kan förstå varför men det vore att sälja sin själ. Det hade inte varit min historia, säger Roger Skoog.

Till vardags jobbar han femskift som driftstekniker på krackerfabriken där oljeprodukter hettas upp och omvandlas till polyeten som används för plasttillverkning. Han har familj, hus, hundar och bilar. Men i skarvarna i livets vardagslunk, i pauserna mellan alla måsten, har Roger alltid känt ett starkt behov att förfoga över sin egen lilla värld.

Och där har musik och musikhistoria alltid stått i centrum.

– Att ha en hobby som man brinner för, som man äger helt och hållet. Där man är sin egen chef. Det är viktigt. Vissa mekar med bilar eller motorcyklar, andra drar och surfar i Thailand. Det här är min grej, att sortera och bevara en bit musikhistoria.

Till slut tröttnade Roger på att springa till biblioteket och började i stället samla på sig böcker. Foto: Robin Bäckman

Fenomenet med utomhusfester med hög rockmusik härstammar från hippiekulturen i USA i slutet av 1960-talet. Inspiration hämtades från tidigare jazzfestivaler och folkmusikvågen. På östkusten anordnades Newport Folk Festival redan 1959. Den är möjligtvis att betrakta som alla festivalers moder. Det var på den festivalen som Bob Dylan för övrigt spelade elektrisk gitarr för första gången och blev utbuad. Men det var några år senare, 1965.

När det gäller kommersiell popmusik kom det stora genombrottet med Monterey International Pop Music Festival år 1967. Det var en omedelbar dundersuccé med uppemot 100 000 åskådare och en imponerande line-up som inkluderade The Animals, The Byrds, Simon and Garfunkel, Chuck Berry, Ravi Shankar, Canned Heat, The Who, The Mamas and the Papas, Grateful Dead, Jimi Hendrix, Janis Joplin och Jefferson Airplane.

Efter det svepte en våg av kommersiella musikfestivaler över kontinenten. Mellan 1967 och 1970 anordnades över 30 musikfestivaler i USA, med Woodstock 1969 som den i efterhand mest ihågkomna. England var inte sena att ta efter med gigantiska festivaler på Isle of Wight 1968 och i Hyde Park 1969.

Folkfesterna hade en tydlig prägel av motkultur.

Roger Skoog, musikfestivalexpert.

I Sverige började utvecklingen lite mer försiktigt. Små popgalor anordnades visserligen lokalt i Sverige från mitten av 60-talet. Som Popens dag i Timrå med Ulf Elving som konferencier, och band som Shanes, Tages och Slamcreepers.

– En förklaring till att de kommersiella festivalerna inte slog igenom då har med proggens framväxt och den starka vänsterprägel musiklivet fick i Sverige. All kommersialism ansågs dålig. Det var hellre än bra som gällde. Dessutom mötte man starkt motstånd från både myndigheter, polisen och media, säger Roger Skoog.

Den första svenska musikfestivalen som lyckades etablera sig var i Västervik. Och då handlade det om den mer oskyldiga genren visor. Första året, 1966, var det ”Skepparn” Cervin som drog publiken till Stegeholms slottsruin. I årtionden var festivalen tätt förknippad med Fred Åkerström och Cornelis Vreesvijk. Fortfarande anordnas festivalen som har utvecklats till en av våra mest seglivade musikinstitutioner.

Den svenska proggscenens genombrott brukar allmänt tillskrivas den första Gärdesfesten i Stockholm 1970. Med spelningar av band som Gunder Hägg, Träd, gräs och stenar samt Gudibrallan.

Gärdesfesten brukar också beskrivas som den första folkfesten, i betydelsen icke-kommersiell med en rad olika kulturella och familjevänliga inslag. Men här har Roger Skoogs efterforskningar faktiskt reviderat historieskrivningen.

– Det var några från Uppsala som hörde av sig. De har alltid känt sig lite förfördelade i historieskrivningen eftersom de faktiskt anordnade folkfester i Uppsala innan Stockholm. Det visade sig att det stämde, säger han

Efter ett komplicerat detektivarbete – där bland annat den varierande hårlängden på foton av en av arrangörerna visade sig vara en viktig pusselbit – har Roger Skoog slagit fast att Sveriges första folkfest anordnades i Uppsala helgen innan midsommar 1969. Varav två till följde under sensommaren och hösten.

Arrangörerna var en grupp kompisar som kallade sig Fagruk – Fronten för avlivande av gammal unken reaktionär kultur. På flygbladen kunde man läsa: ”Vi ordnar denna folkfest som en demonstration mot att underhållning, gemenskap och skapande aktivitet gjorts till en fråga om pengar”.

– Konceptet med fri entré och obetalda musiker passade med den alternativa musikrörelsens ideologi och värderingar. Folkfesterna hade en tydlig prägel av motkultur, säger Roger Skoog.

Gärdesfesten i Stockholm 1970 var en uttalad protest mot den kommersiella Festival of the Midnight Sun i Mantorp. Den intensiva propagandan mot kommersiell kultur samt det faktum att den var gratis och hölls en vecka innan Mantorpsfestivalen, var förmodligen en starkt bidragande orsak till den senares totala flopp.

All kommersialism ansågs dålig. Det var hellre än bra.

Roger Skoog, musikfestivalexpert.

Konceptet folkfest exploderar sedan. Under 1970-talet anordnas det större och mindre musikfester i mer eller mindre varenda ort runt om i landet.

– Det är först när proggen ger vika för punken i början av 1980-talet som folkfest-konceptet börjar försvinna och det växer fram festivaler med mer renodlat fokus på musiken, säger Roger Skoog.

Några föregångare var Ripp-Rock i Piteå och Rockslaget i Karlshamn. Men det är med föreningen Rockpartys första festival i Hultsfred 1986 som den moderna svenska musikfestivalen föds på riktigt.

Resten är som man säger historia.

En historia som får berättas av någon annan. För nu sätter Roger Skoog punkt.

– Det känns som att jag nu är färdig med den här delen. Trots att det blivit många sidor känner jag mig mer som en kulturarbetare, än som en författare. Och det gör mig stolt att få vara med och bevara delar av ett svenskt kulturarv, säger han.

musikfestivalernas pionjärer

  • Visfestivalen i Västervik, 1966 – dags dato
  • Folkfester i Uppsala, 1969–72
  • Gärdesfesterna i Stockholm, 1970–74
  • The Festival of the Midnight Sun, i Mantorp 1970/2019/2022
  • Musikfester och festivaler, i Göteborg 1970–86
  • Folkfester i Malmö, 1971–86
  • Musikfesten Tullakrok i Ängelholm, 1975–2008
  • Musik för alla i Säffle, 1974–84/2014
  • Ripp-Rock i Piteå, 1975–87/2002/2010
  • Bergalåtar i Vänersborg, 1979
  • Rockslaget i Karlshamn, 1979–85/2014
  • Lövstocksfestivalen i Nynäshamn, 1979–87
  • MF Decibel i Säffle, 1981–2005
  • Hultsfredsfestivalen, 1986–2009/2011-13

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Höstens bästa tips

Höstens bästa tips

Sommaren är över. Men deppa inte ihop för det. DA:s tips räddar hösten för dig.

Hemliga duon Hooja hyllar glesbygden

Hemliga duon Hooja hyllar glesbygden

Gällivarefenomenet Hooja gör succé med musik om livet i glesbygd. ­Dagens Arbete luskar i vad som finns bakom skoter­maskerna.

När Jimi mötte Joni

När Jimi mötte Joni

Egentligen stod de långt ifrån varandra. Men en kväll korsades Joni Mitchells och Jimi Hendrix vägar. Nu vet vi hur mötet lät.

”Du får glömma allt, men inte mig”

”Du får glömma allt, men inte mig”

Boken om folkmusiklegenden Izzy Young och hans väg in i demensen är en rörande skildring av hur barn blir föräldrar.

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg har gjort kompromisslös pop, skrivit dikter om att önska sina barn döda, kallat Moderaterna för skadedjur och bett grammisjuryn behålla sin skit. Inget var särskilt lönsamt.

Musik för de som lämnats i sticket

Musik för de som lämnats i sticket

Donald Trump lovade att jobben i kolgruvorna skulle komma tillbaka. Men det gjorde de aldrig.

Tips för en fin hemester

Tips för en fin hemester

Nej, sommaren 2020 lär inte bli de spännande resornas sommar. Det går att göra nåt bra av den ändå. Här är DA-redaktionens bästa tips för dig som semestrar hemma.

Det nya ljudet från Bakersfield

Det nya ljudet från Bakersfield

Miljoner fattigbönder tvingades fly sina hem och samlades i nödtorftiga läger. I dessa utanförskapsområden växte den amerikanska arbetarklassen­s musik fram: en modern, uppkäftig country and western.

Här kommer ilskan över jobbet ut

Här kommer ilskan över jobbet ut

I samlad trupp fick klago­kören i Liverpool sjunga om sådant de knappt vågade prata högt om på egen hand: sin jobbsituation och problemen på arbetsmarknaden.

Tre julskivor som inte frestar på

Tre julskivor som inte frestar på

Nu är det julmusik i var butik, ofta samma bjällerklang överallt. DA:s Marie Edholm väljer tre julskivor som inte frestar på.

Val 2022 Eftersnack om valresultatet

”Vi måste hitta det vi tror på”

”Vi måste hitta det vi tror på”

Vi har fått ett valresultat där många arbetare röstat emot sina egna intressen. I dagens känslodebatt saknar jag den ideologiska grunden, skriver Dan Strängby.

Utan kamp förtvinar våra solidariska rötter

Utan kamp förtvinar våra solidariska rötter

När få , om ens någon, upplevt fackliga kraftmätningar lockar låtsaslösningar – som fantasier om ett svenskare Sverige, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.

Förloraren blir vinnare

Förloraren blir vinnare

Helle Klein: Ulf Kristerssons M förlorade stort men de ler för att regeringstaburetterna hägrar. Och nu har Sverige ett av västvärldens största högerextrema partier i regeringsmakten.

Kan valresultatet vara en välsignelse?

Kan valresultatet vara en välsignelse?

Kanske är det det som krävs, att Socialdemokraterna inte sitter vid makten utan får knyta näven i fickan och komma tillbaka starkare, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Den anständiga högerns haveri

Den anständiga högerns haveri

Det blev som väntat en valrysare och valvakan pågår än. När detta skrivs har 1500 valdistrikts röster räknats och det är ännu mycket jämnt. Den rödgröna sidan leder och skulle detta resultat stå sig när alla röster är räknade blir Magdalena Andersson ny statsminister. Det skulle då stämma överens med både TV4:s och SVTs vallokalsundersökningar. […]

”Vi vill skapa jobb genom att leda klimatomställningen”

”Vi vill skapa jobb genom att leda klimatomställningen”

Regeringens mål är tydligt: de nya jobben som klimatomställningen skapar ska hamna i Sverige, skriver utrikeshandelsminister Anna Hallberg (S) och IF Metalls ordförande Marie Nilsson.