Industriarbetarnas tidning

Från lastpall till ishall

23 februari, 2023

Skrivet av

Lagkamrater Helst vill de bara spela hockey. Kunna leva på sin sport. Bli proffs. Men än så länge behövs pengarna från jobbet på lastpallsfabriken i Vimmerby.

Hockeyettan

… bildades 2012 och motsvarar den tidigare division 1-serien. Det är Sveriges tredje högsta ishockeyserie, efter Allsvenskan och Sweden Hockey League (SHL).

Under en säsong lockar Hockeyettans matcher hundratusentals åskådare runt om i landet.

Kallinge ishall, strax utanför Ronneby. Klockan har passerat sju på kvällen och matchen mellan hemmalaget KRIF Hockey och bortalaget Vimmerby HC är i full gång till den hetsiga kakofonin av snabba skridskoskär, hårda klubbslag, tacklingar, klapp klapp, gruff vid sarg, plötsliga rop och andra hockeytypiska ljud. Alla vill vinna, ingen vill förlora.

Och ingen vill helst komma i närheten av Vimmerbys 20-åriga Johan Norberg, den store backen med nummer 4 på ryggen. Han som leder hela seriens utvisningsliga och som gör allt han kan för att inte släppa förbi sina motståndare. Utanför isen är Johan Norberg lugnet och behärskningen själv, visar det sig när vi träffar honom ett halvt dygn före matchen, på Vida Packaging i ett industriområde i småländska Vimmerby. Det är där han arbetar när han inte spelar hockey. Liksom flera av hans lagkamrater.

Ja, sju är de totalt. Sju unga hockeytalanger från olika delar av landet som inte kan livnära sig på att spela i Hockeyettan – det kan ingen – och som därför är tvungna att håva in pengar till mat och hyra även på andra sätt. Som här alltså, på lastpallsfabriken, där de står och tillverkar lastpallar fem förmiddagar i veckan för 145 kronor i timmen.

Och resten av tiden: hockey, hockey, hockey.

Johan, som har spelat i både Mora och Västerås och som nu gör sin första säsong i Vimmerby, är nöjd med upplägget.

– Mycket, säger han. Företaget har dessutom stor förståelse för oss hockeyspelare. Att vi ibland behöver lite sovmorgon och ibland behöver sluta lite tidigare. En sån arbetsplats vill man gärna vara kvar på.

I likhet med sina hockeykamrater har Johan kontrakt med klubben säsongen ut. Lägenheter har klubben ordnat åt dem. Hur mycket de tjänar varierar från spelare till spelare.

– När säsongen är slut får man se om de vill ha kvar en eller inte. Annars är det bara att flytta igen.

Den stora drömmen är förstås att bli välavlönat proffs någonstans. Helst i NHL. Kanske rentav få lyfta den där Stanley Cup-bucklan en dag. Men vägen dit är lång, och det första delmålet nu är att försöka avancera uppåt från Hockeyettan ett snäpp – till Allsvenskan – där det sägs att man ändå kan leva hyggligt på den lön som man får från enbart klubben.

Att jobba som både hockeyspelare och fabriksarbetare kräver sin fysik. Foto: David Lundmark

Johan kommer från Oskarshamn, och det gör även hans jämnåriga lagkamrat och arbetskamrat Charlie Björklund. På isen spelar Charlie forward, på fabriksgolvet står han bredvid Johan med en stor spikpistol i händerna.

– Vi snittar ungefär 90 pallar om dagen. Jag gör överdelarna, och Johan spikar ihop dem. I början var det lite jobbigt, men nu har man kommit in i det. Det är faktiskt ett ganska skönt jobb. Man hamnar i ett slags flow och kan koppla av från hockeyn lite grand.

Charlie Björklund har spelat hockey ända sedan han var tre år. Foto: David Lundmark

Arbetsdagen varar vanligen från klockan sju på morgonen till klockan två på eftermiddagen. Med avbrott för mat och lite vila är det sedan i regel bara hockey på schemat, i flera timmar, inte sällan till långt in på kvällen. Ibland till efter midnatt.

Charlie igen:

– När man till slut kommer hem har man inte mycket ork kvar. Men jag klagar inte – hockey är det bästa jag vet. Jag har spelat det sedan jag var tre år och det har blivit en del av mitt liv. Jag kan inte vara utan det. Det är en livsstil.

Drömmer du om hockey också?

– Ja, det gör jag. På nätterna, i bussen till matcherna … Det är som bilder som rullar i huvudet på en.

Vad gör du helst när du är ledig från både jobb och hockey?

– Då äter jag gärna god mat och tittar på film. Gärna gamla musikaler, de är roliga att titta på. Som Grease, det är min favoritfilm just nu. Musiken där är ju helt underbar. Men på jobbet blir det mest hiphop.

Niklas Johansson, GS-klubbens ordförande. Foto: David Lundmark

Niklas Johansson är GS-klubbens ordförande på Vida Packaging, tillika aktiv i Vimmerby HC:s ungdomslag. Han berättar att han kom på idén att företaget borde anlita hockeyspelare för fyra, fem år sedan. Vore ju toppen vid toppar, tänkte han, när det är extra mycket att göra på golvet.

– Jag visste ju att hockeyspelare jobbade på andra håll, och tänkte att det borde ju vi testa i stället för att ta in bemanningsanställda. Då nämnde jag det för chefen i samband med att något jobb skulle utföras. ”Jamen okej då”, sa han, ”vi provar!”

Sedan dess har ett femtontal hockeyspelare jobbat på fabriken, och platschefen Martin Milton tycks vara belåten med rekryteringen.

– Jo, de är ju unga och vältränade, skämtar han.

– Nä, men det har gett bra utfall. Verkligen. De är lagidrottare, vana vid att arbeta efter mål, och gör det de blir tillsagda att göra. Vi är väldigt nöjda med dem.

Arbetstider och liknande görs upp lite på en höft, förklarar han. De arbetar ju ”på timme”, och behöver någon vara ledig ett par tre timmar med kort varsel så får han också vara det. Två veckors uppsägningstid gäller, ömsesidigt.

Buss full av proffsdrömmar. Foto: David Lundmark

Två som har hunnit etablera sig lite mer än de andra på orten är 24-åringarna Oscar Gustafsson och Ludvig Vännström. De kommer ursprungligen från Karlstad respektive Umeå, och har båda spelat, jobbat och bott här i ett par säsonger. Båda spelar dessutom i samma kedja, och brukar sitta bredvid varandra på bussen till och från bortamatcherna.

Som i dag när DA träffar dem, på bussresan Vimmerby–Ronneby tur och retur. Drygt 40 mil. Inte förrän vid halv två i natt är de hemma igen. För att sedan sova några timmar innan de ska stå redo att skjuta in hundratals kamspikar i bräder och spånklossar igen.

– Nä, det blir ju inte mycket fritid för oss, konstaterar Oscar alltmedan bussen kör oss söderut på smala vägar genom ett vintermörkt Småland.

– Det blir ju mest jobb, mycket träning, många matcher. Upp till två, tre matcher i veckan när det är som mest. Ja, vi hänger ju med varandra nästan dygnet runt. Men samtidigt är det väldigt kul också.

Oscar Gustafsson. Foto: David Lundmark

Oscar har ett öppet och socialt sinnelag, men ibland vill han vara för sig själv berättar han, och då brukar han lyssna på hockeypoddar eller ”allt från Guns N’ Roses till rap”. Ludvig å sin sida brukar passa på att plugga när han får en kvart över. Han studerar ekonomi på distans och har siktet inställt på en kandidatexamen så småningom. Men utbildningen tar mycket tid, säger han, och därför jobbar han inte så ofta på Vida längre, bara några enstaka timmar då och då.

Ludvig spelade tidigare i Piteå där han också jobbade som brevbärare. Och bara åtta mil norr om Piteå, i Boden, spelade upplänningen och 23-åriga backen William Dageryd ett tag. Där jobbade han parallellt på en skola, berättar han.

Det jobbet saknar han inte.

– Att jobba på fabrik är lite lättare än att hantera stökiga elever. Man kan mer vara i sin egen värld. Dessutom är det ju roligt att det är många från laget som jobbar där, man har alltid något att prata om.

Mest hockeysnack, gissar jag?

– Det blir ju det. Men sen när man är hemma försöker man koppla bort det och slappa så mycket som möjligt. Många timmar med Playstation kan det bli!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Från lastpall till ishall

Från lastpall till ishall

Helst vill de bara spela hockey. Kunna leva på sin sport. Bli proffs. Men än så länge behövs pengarna från jobbet på lastpallsfabriken i Vimmerby.

Tips för en skön sommar

Tips för en skön sommar

Fotboll, teater och veteranbils­träffar. Sommaren är fylld med saker att se fram emot, oavsett vad du tycker om. Här tipsar Dagens Arbetes redaktion om vad de längtar allra mest efter.

Brända plankor får husen att hålla länge

Brända plankor får husen att hålla länge

Arkitekten Jenny Mäki vill att fler ska våga prova den japanska metoden Yakisugi – att bränna i stället för att måla huset.

Vad skulle du göra om du slapp arbeta?

Vad skulle du göra om du slapp arbeta?

Dokumentärfilmaren Erik Gandinis senaste film After work tar med oss på en existentiell resa i en värld besatt av arbete.

Så håller du liv i bokcirkeln

Så håller du liv i bokcirkeln

Gillar du att prata böcker – och hänga med vänner en helkväll då och då? Här är bästa tipsen.

”Man har ju vurpat några gånger”

”Man har ju vurpat några gånger”

STÄMPLA UT Emil Lindqvist har kört speedway sedan mitten av 80-talet och har tagit medalj i en drös mästerskap, både hemma och utomlands. I dag är han assisterande lagledare för Ros­piggarna. Här berättar han om … Sporten och jobbet ”Jag började köra direkt efter lumpen och då var det ju klart man skulle jobba på Holmen. Jag […]

Processteknikern Johnny blommar upp varje vår: ”Trädgården blir som en tavla för mig”

Processteknikern Johnny blommar upp varje vår: ”Trädgården blir som en tavla för mig”

Till vardags jobbar Johnny Nilsson som processtekniker på Billingsfors bruk. All annan tid tillbringar han hemma i sin trädgård.

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Jag brukar tro det mesta går åt helvete, men machokulturen på jobbet tror och hoppas jag ändå håller på att mjukas upp, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Barbiesamlaren Anna-Lena Jönis Ek om nytt jobb och omtalad film: ”Gå och se den”

Barbiesamlaren Anna-Lena Jönis Ek om nytt jobb och omtalad film: ”Gå och se den”

Tidigare truckföraren Anna-Lena Jönis Ek ser nu till att det är vackert på Säters kyrkogård –  och hoppas få tid snart att se sommaren biosnackis, filmen om Barbie.

”Finns det en drake är jag såld”

”Finns det en drake är jag såld”

Linus Stenberg kan måla Dungeons and Dragons-miniatyrer i timmar när han har stämplat ut från Mölltorps gjuteri.

DA granskar sprängdåden

Dagens Arbete avslöjar hur kriminella lätt kan smuggla ut stora mängder sprängmedel från byggarbetsplatser. Kontroll och tillsyn brister. Och dömda kan fortsätta spränga.

Dagens Arbete granskar sprängdåden

Dagen Arbete har tagit reda på var sprängmedlet som används vid sprängdåden kommer ifrån. Över ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser de senaste fem åren. Här sammanfattar vi granskningen.

Stulet: Halvt ton sprängmedel

Mer än ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser i Sverige. Det visar Dagens Arbetes granskning.

Larmet: Byggdynamit kan användas i terrordåd

”Sprängmedel är terroristernas favoritvapen. Därför är det angeläget att få stopp på stölderna av byggdynamit”, säger sprängmedelsexperten Bo Janzon. 

Så vill justitie­ministern stoppa sprängdåden

Efter Dagens Arbetes granskning: Regeringen vill ändra lagen för att stoppa stölderna av byggdynamit som används i sprängdåden. 

S: ”Kan finnas anledning att se över lagen”

Efter Dagens Arbetes granskning av sprängdåden öppnar Socialdemokraterna upp för en översyn av lagen om hantering av sprängmedel.

Sprängkort dras inte in för dömda brottslingar

Personer som dömts för grova brott får inte sitt sprängkort indraget.
Dagens Arbetes granskning visar att de som ansvarar för sprängkorten inte får veta om någon döms för brott.

”Man undrar ju hur mycket sprängmedel som är i omlopp”

Det som förvånade journalisterna David Lundmark och Johanna Edström mest när de granskade hur mycket sprängmedel som är på drift, är att sprängmedel är så pass billigt – och politikerna inte gjort mer för att täppa till alla luckorna i lagen. 

Richard ville hjälpa till – blev misstänkt för brott

Bergsprängaren Richard Bredin hjälpte en vän att frakta bort dynamit.
Han tyckte att han gjorde samhället säkrare. Men Polisen trodde han var kriminell.