Industriarbetarnas tidning

Från lastpall till ishall

23 februari, 2023

Skrivet av

Lagkamrater Helst vill de bara spela hockey. Kunna leva på sin sport. Bli proffs. Men än så länge behövs pengarna från jobbet på lastpallsfabriken i Vimmerby.

Hockeyettan

… bildades 2012 och motsvarar den tidigare division 1-serien. Det är Sveriges tredje högsta ishockeyserie, efter Allsvenskan och Sweden Hockey League (SHL).

Under en säsong lockar Hockeyettans matcher hundratusentals åskådare runt om i landet.

Kallinge ishall, strax utanför Ronneby. Klockan har passerat sju på kvällen och matchen mellan hemmalaget KRIF Hockey och bortalaget Vimmerby HC är i full gång till den hetsiga kakofonin av snabba skridskoskär, hårda klubbslag, tacklingar, klapp klapp, gruff vid sarg, plötsliga rop och andra hockeytypiska ljud. Alla vill vinna, ingen vill förlora.

Och ingen vill helst komma i närheten av Vimmerbys 20-åriga Johan Norberg, den store backen med nummer 4 på ryggen. Han som leder hela seriens utvisningsliga och som gör allt han kan för att inte släppa förbi sina motståndare. Utanför isen är Johan Norberg lugnet och behärskningen själv, visar det sig när vi träffar honom ett halvt dygn före matchen, på Vida Packaging i ett industriområde i småländska Vimmerby. Det är där han arbetar när han inte spelar hockey. Liksom flera av hans lagkamrater.

Ja, sju är de totalt. Sju unga hockeytalanger från olika delar av landet som inte kan livnära sig på att spela i Hockeyettan – det kan ingen – och som därför är tvungna att håva in pengar till mat och hyra även på andra sätt. Som här alltså, på lastpallsfabriken, där de står och tillverkar lastpallar fem förmiddagar i veckan för 145 kronor i timmen.

Och resten av tiden: hockey, hockey, hockey.

Johan, som har spelat i både Mora och Västerås och som nu gör sin första säsong i Vimmerby, är nöjd med upplägget.

– Mycket, säger han. Företaget har dessutom stor förståelse för oss hockeyspelare. Att vi ibland behöver lite sovmorgon och ibland behöver sluta lite tidigare. En sån arbetsplats vill man gärna vara kvar på.

I likhet med sina hockeykamrater har Johan kontrakt med klubben säsongen ut. Lägenheter har klubben ordnat åt dem. Hur mycket de tjänar varierar från spelare till spelare.

– När säsongen är slut får man se om de vill ha kvar en eller inte. Annars är det bara att flytta igen.

Den stora drömmen är förstås att bli välavlönat proffs någonstans. Helst i NHL. Kanske rentav få lyfta den där Stanley Cup-bucklan en dag. Men vägen dit är lång, och det första delmålet nu är att försöka avancera uppåt från Hockeyettan ett snäpp – till Allsvenskan – där det sägs att man ändå kan leva hyggligt på den lön som man får från enbart klubben.

Att jobba som både hockeyspelare och fabriksarbetare kräver sin fysik. Foto: David Lundmark

Johan kommer från Oskarshamn, och det gör även hans jämnåriga lagkamrat och arbetskamrat Charlie Björklund. På isen spelar Charlie forward, på fabriksgolvet står han bredvid Johan med en stor spikpistol i händerna.

– Vi snittar ungefär 90 pallar om dagen. Jag gör överdelarna, och Johan spikar ihop dem. I början var det lite jobbigt, men nu har man kommit in i det. Det är faktiskt ett ganska skönt jobb. Man hamnar i ett slags flow och kan koppla av från hockeyn lite grand.

Charlie Björklund har spelat hockey ända sedan han var tre år. Foto: David Lundmark

Arbetsdagen varar vanligen från klockan sju på morgonen till klockan två på eftermiddagen. Med avbrott för mat och lite vila är det sedan i regel bara hockey på schemat, i flera timmar, inte sällan till långt in på kvällen. Ibland till efter midnatt.

Charlie igen:

– När man till slut kommer hem har man inte mycket ork kvar. Men jag klagar inte – hockey är det bästa jag vet. Jag har spelat det sedan jag var tre år och det har blivit en del av mitt liv. Jag kan inte vara utan det. Det är en livsstil.

Drömmer du om hockey också?

– Ja, det gör jag. På nätterna, i bussen till matcherna … Det är som bilder som rullar i huvudet på en.

Vad gör du helst när du är ledig från både jobb och hockey?

– Då äter jag gärna god mat och tittar på film. Gärna gamla musikaler, de är roliga att titta på. Som Grease, det är min favoritfilm just nu. Musiken där är ju helt underbar. Men på jobbet blir det mest hiphop.

Niklas Johansson, GS-klubbens ordförande. Foto: David Lundmark

Niklas Johansson är GS-klubbens ordförande på Vida Packaging, tillika aktiv i Vimmerby HC:s ungdomslag. Han berättar att han kom på idén att företaget borde anlita hockeyspelare för fyra, fem år sedan. Vore ju toppen vid toppar, tänkte han, när det är extra mycket att göra på golvet.

– Jag visste ju att hockeyspelare jobbade på andra håll, och tänkte att det borde ju vi testa i stället för att ta in bemanningsanställda. Då nämnde jag det för chefen i samband med att något jobb skulle utföras. ”Jamen okej då”, sa han, ”vi provar!”

Sedan dess har ett femtontal hockeyspelare jobbat på fabriken, och platschefen Martin Milton tycks vara belåten med rekryteringen.

– Jo, de är ju unga och vältränade, skämtar han.

– Nä, men det har gett bra utfall. Verkligen. De är lagidrottare, vana vid att arbeta efter mål, och gör det de blir tillsagda att göra. Vi är väldigt nöjda med dem.

Arbetstider och liknande görs upp lite på en höft, förklarar han. De arbetar ju ”på timme”, och behöver någon vara ledig ett par tre timmar med kort varsel så får han också vara det. Två veckors uppsägningstid gäller, ömsesidigt.

Buss full av proffsdrömmar. Foto: David Lundmark

Två som har hunnit etablera sig lite mer än de andra på orten är 24-åringarna Oscar Gustafsson och Ludvig Vännström. De kommer ursprungligen från Karlstad respektive Umeå, och har båda spelat, jobbat och bott här i ett par säsonger. Båda spelar dessutom i samma kedja, och brukar sitta bredvid varandra på bussen till och från bortamatcherna.

Som i dag när DA träffar dem, på bussresan Vimmerby–Ronneby tur och retur. Drygt 40 mil. Inte förrän vid halv två i natt är de hemma igen. För att sedan sova några timmar innan de ska stå redo att skjuta in hundratals kamspikar i bräder och spånklossar igen.

– Nä, det blir ju inte mycket fritid för oss, konstaterar Oscar alltmedan bussen kör oss söderut på smala vägar genom ett vintermörkt Småland.

– Det blir ju mest jobb, mycket träning, många matcher. Upp till två, tre matcher i veckan när det är som mest. Ja, vi hänger ju med varandra nästan dygnet runt. Men samtidigt är det väldigt kul också.

Oscar Gustafsson. Foto: David Lundmark

Oscar har ett öppet och socialt sinnelag, men ibland vill han vara för sig själv berättar han, och då brukar han lyssna på hockeypoddar eller ”allt från Guns N’ Roses till rap”. Ludvig å sin sida brukar passa på att plugga när han får en kvart över. Han studerar ekonomi på distans och har siktet inställt på en kandidatexamen så småningom. Men utbildningen tar mycket tid, säger han, och därför jobbar han inte så ofta på Vida längre, bara några enstaka timmar då och då.

Ludvig spelade tidigare i Piteå där han också jobbade som brevbärare. Och bara åtta mil norr om Piteå, i Boden, spelade upplänningen och 23-åriga backen William Dageryd ett tag. Där jobbade han parallellt på en skola, berättar han.

Det jobbet saknar han inte.

– Att jobba på fabrik är lite lättare än att hantera stökiga elever. Man kan mer vara i sin egen värld. Dessutom är det ju roligt att det är många från laget som jobbar där, man har alltid något att prata om.

Mest hockeysnack, gissar jag?

– Det blir ju det. Men sen när man är hemma försöker man koppla bort det och slappa så mycket som möjligt. Många timmar med Playstation kan det bli!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Trettio år av sent sällskap

Trettio år av sent sällskap

En del har musik i öronen när de jobbar. Andra har Karlavagnen. Följ med in i studion och möt gänget bakom radioprogrammet – där det just i kväll handlar mycket om godis.

”Vi kommer hitta andra livsformer”

”Vi kommer hitta andra livsformer”

Mekanikern Jim Gage har byggt teleskop och konstruerat maskiner som gör att han kan fotografera och filma fenomen i rymden.

Nyfödda lades skrikande i tvättrummet

Nyfödda lades skrikande i tvättrummet

Löpande band-tänket präglade inte bara den nya svenska industrin, utan formade också barnafödandet. I boken Kläda blodig skjorta berätta­s hela historien

”Året har varit som en välsmord motorsågskedja”

”Året har varit som en välsmord motorsågskedja”

Det knappa år som gått sedan Dagens Arbete gjorde ett reportage om den hemliga duon Hooja kröntes precis med utmärkelsen Årets grupp på P3 Guld. Vi frågade hur de ser på sitt succéår.

”Att bara få dra iväg är obeskrivligt”

”Att bara få dra iväg är obeskrivligt”

På jobbet tillverkar Sofia Lod möbler i småländska Totebo. På fritiden kör hon folkrace så ofta hon kan och hinner.

Det dagliga doppet

Det dagliga doppet

”Jag fick deras tillåtelse att fotografera om jag själv tog ett dopp”, berättar fotografen Markku Lähdesmäki. ”Det blev en andlig, uppfriskande – och naturligtvis – hisnande kall upplevelse.”

”När mamma gråter är texten bra”

”När mamma gråter är texten bra”

Hennes ord nålar fast Malmfälten på Lapplands horisont. Med samma ord vann gruvarbetaren Wilma Saga Persson Poetry slam Norrbotten. Här kan du se henne framföra dikten Vi är Verkligheten.

”Bara positiva reaktioner på vårt Marx-spa”

”Bara positiva reaktioner på vårt Marx-spa”

Viskadalens folkhögskola satsade på ett Marx-spa när Dagens Arbete besökte dem 2019. Vi undrade hur det har gått.

”Jakt är som semester för mig”

”Jakt är som semester för mig”

Till vardags jobbar Claes Werninger som processoperatör på massabruket i Vaggeryd. På fritiden jagar han och tävlar i prickskytte.

Första kvinnan på gjuteriet

Första kvinnan på gjuteriet

1960-talet hade precis börjat när småbarnsmamman Anna-Lisa Misker klev in på Pentaverken i Skövde. ”Jobba på fabrik fanns inte på min karta”, berättar hon. Men hon blev kvar i 32 år.

Avtal 2023

Facken säger nej till första avtalsförslaget

Facken säger nej till första avtalsförslaget

”Nivåerna måste upp”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Strejkar vi svenskar för lite?

Strejkar vi svenskar för lite?

Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

”Det är vår tur att få det bättre”

”Det är vår tur att få det bättre”

Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?

Så lyckades tyska facket få högre löner

Så lyckades tyska facket få högre löner

Hur lönerna ökar i konkurrentlandet Tyskland påverkar svensk avtalsrörelse. Men vad betyder de siffror som slungas nedifrån kontinenten? DA reder ut vad som hände när 3,9 miljoner tyska verkstadsarbetare fick ett nytt kollektivavtal.

Missnöje med lågt lönekrav

Missnöje med lågt lönekrav

Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Ett ettårigt avtal med löneökningar på 4,4 procent. Mer till de med lägst löner, och ytterligare avsättningar till flexpension. Det föreslår Facken inom industrin ska vara kraven i avtalsrörelsen.

NATTENS ARBETE

Pusslet går ihop tack vare nattis

Pusslet går ihop tack vare nattis

Allt färre kommuner erbjuder barnomsorg som har öppet på kvällar och nätter. Men gjuteriarbetaren Jenny Fredin har haft tur. ”Tack vare nattis. Annars vet jag inte hur det hade gått”, säger hon.

Trettio år av sent sällskap

En del har musik i öronen när de jobbar. Andra har Karlavagnen.

Här är bästa nattkäket

Här är bästa nattkäket

Skift- eller nattarbete? Forskaren Maria Lennernäs Wiklund tipsar om vad du bör äta – och när.

Hur ska skiftgåtan lösas?

Hur ska skiftgåtan lösas?

På en skiftlagsträff i Skoghall försöker man skruva till det perfekta schemat. Kan man ha dygnet runt-drift utan att det går ut över de anställdas hälsa? Sveriges ledande forskare har svaret.

Så skapas det bästa skiftschemat

Så skapas det bästa skiftschemat

Du riskerar hälsan när du jobbar skift. Men det finns en effektiv lösning: arbetstidsförkortning.
Det anser Göran Kecklund, professor vid stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet.

Vad händer i kroppen vid nattjobb?

Vad händer i kroppen vid nattjobb?

Hur påverkas kroppen – och knoppen – när man är vaken på natten? DA:s expert reder ut det du behöver veta om återhämtning, dygnsrytm och den biologiska klockan.

Pappers­arbetaren drev igenom nattis i Hudiksvall

Pappers­arbetaren drev igenom nattis i Hudiksvall

Alla föräldrar borde ha lagstadgad rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid. Det tycker både röda och blå i riksdagen. Men där får de inget gehör.

Kvällsjobb i skogen – inget för mörkrädda

Kvällsjobb i skogen – inget för mörkrädda

I dag jobbar många maskinförare tvåskift. Arbetet är detsamma kvällstid, men känslan en annan. Mats Lind och Patrik Olson kör utanför Skinnskatteberg en mörk och snöfri kväll i februari.

”Vi kommer hitta andra livsformer”

Mekanikern Jim Gage har byggt teleskop och konstruerat maskiner som gör att han kan fotografera och filma fenomen i rymden.

Nattens rytm

Nattens rytm

Ulf Isacson började att fotografera när han arbetade som taxichaufför. Bilderna i reportaget är från hans bok Jag valde bort dagen.