Läs ett utdrag ur Elinor Torps nya bok

Den 21 december 2021 grips städerskan Chilo utanför dåvarande statsminister Magdalena Anderssons hem. Men hur hamnade hon där? Och vad hände sedan?
I den nyutkomna boken Rent åt helvete får vi följa Chilos resa – parallellt med författaren Elinor Torps resa i ett Sverige de flesta av oss inte känner till.
Här publicerar vi ett utdrag ur boken.

Städerskor som pratar förlorar jobbet

Om boken

Rent åt helvete är en närgången skildring av människorna som städar vårt land. Av en arbetarrörelse som vänt dem ryggen och en politik som har banat vägen för missförhållandena. Men lika mycket handlar det om dig och mig. Vi som kan välja att blunda eller se vem som håller i skurhinken.

Boken är utgiven av Mondial förlag.

Elinor Torp är journalist på Dagens Arbete och författare.

---

Vinn boken!

Vi lottar ut tre exemplar. Mejla namn och adress till vinn@da.se för att vara med i utlottningen.

Centrum där hon bor är en stor deppig låda. Insidan har hon däremot så smått börjat gilla för dess gröna lugnande färg. Nu är alltsammans dessutom pyntat för jul med stjärnor och glansiga kulor. Bussarna stannar precis utanför. Det är fortfarande mörkt ute och den svenska vinterluften biter hårt i kinderna. Hon brukar komma i god tid, även om det innebär att hon får frysa en stund. Städerskor som inte passar tiden åker ut. Liksom. Städerskor som pratar förlorar jobbet. Chefen på förra firman var tydlig med det. Man ska arbeta och vara tyst. Egentligen passar det henne ganska bra.

Tjockt i näsan. Pudrigt vitt på marken. Knappt så att det döljer asfalten. BURR har någon skrivit på bänken med feta svarta bokstäver. Chilo vet inte vad ordet betyder men drar sig till minnes att hon hört människor omkring sig utstöta något sådant flera gånger den här månaden. Tydligen är det ovanligt kallt även med svenska mått mätt. Hon drar in snoret i näsborrarna. Ombord på bussen ska hon försöka att inte snörvla för mycket så att medpassagerarna blir skrämda och tror att hon har corona. Förkylningen vill inte riktigt ge med sig och att jobba hela helgen var väl inte så smart när hon visste att hon måste upp igen tidigt måndag morgon för att som vanligt ta sig till andra änden av stan. Hon har inte råd att vara sjuk. Tre dagar den här månaden har hon legat hemma med feber. Det går inte för sig.

Sms:en kommer alltid kvällen innan med instruktioner om var de ska ses och vilka platser de ska städa på. I dag är det tisdag och de ska börja på ett äldreboende. Sedan vidare till en gamling som bor kvar hemma. Först på eftermiddagen är det städning av ett helt hus.

Bussen pyser i mörkret och sänker sig några centimeter så att de kan kliva ombord. Tre dagar kvar till jul. Pengarna får hon den tjugosjätte varje månad, alltid kontanter, oftast i bilen där ingen ser, direkt av chefen. Ibland är det chefens son som ger henne sedlarna. Som nu när chefen är i Spanien dit han brukar åka kring högtider.

Ingen möter hennes blick på bussen. Svenskar gör inte det. I synnerhet inte så här tidigt på morgonen. Antingen slumrar de med slutna ögon eller så tittar de tomt ut genom rutan. En del blippar i sina mobiler. Det verkar som om människor här liksom bara finns till i sina olika banor på väg till sina olika jobb. Sverige är ett mycket tystare land än Nicaragua. Hon tycker om det. Hon har aldrig förstått sig på människor som måste fylla ut alltsammans med ord hela tiden.

Egentligen är resan till jobbet den behagligaste timmen på dygnet. Hon får vara i fred och utanför susar den fria världen förbi, en plats på jorden där man får tycka och rösta som man vill.

*

07:30 är hon framme vid Telegramvägen och Nettan står mycket riktigt där med alla städprylar precis som sms:et talat om. Sedan augusti har de jobbat tillsammans. De är ett bra team. Kunderna gillar deras städning. Det blir ordentligt gjort. Nettan är nöjd. Chefen också. De vet att hon är noggrann och alltid lämnar hemmen skinande rena. Chefen säger det ofta till henne när de ses eller i alla otaliga sms som han skickar när helst på dygnet.

Hög kundnöjdhet.

Det är ett för krångligt ord som inte google translate lyckas översätta. Men hon fattar på ett ungefär vad det betyder. Chefen litar på henne, så mycket att hon till och med fått städa hans eget hem.

*

På städschemat som chefen levererar från dag till dag står städ på seniorboende, städ av rum, städ hos äldre som bor hemma, städ på kontor, städ i människors privata hus. Viktiga personer flera av dem. En känd journalist som hon känner igen från teve. Politiker. Och så vanliga människors hem. Mest villor.

Nettan sneglar på klockan och gör ett tecken som visar att de måste jobba snabbare eftersom nästa hus är en speciell städning. De har lärt sig varandras uttryck. Det funkar, trots att de inte har språket. Ibland skrattar de ihop över språkförbistringarna. Men Nettan märker också när hon inte är på det humöret och hellre städar tyst. Nettan är ungefär dubbelt så gammal och hade kunnat vara hennes mamma. Är det stressigt, som i dag när de bara fått en timme på sig att städa den gamlas lägenhet, säger Nettan som hon brukar då tidschemat är tajt:

Speedy Gonzales!

Då vet Chilo att det gäller att rappa på.

När klockan är ett packar de in sig och prylarna i bilen för att åka vidare till dagens sista städobjekt. Träden blir fler och buskarna tätnar till lummiga gränder där familjer bor var för sig utan att behöva beblanda sig med grannarna. Två tvära svängar till vänster, och till höger. Sedan stannar bilen vid första huset på gatan, nummer 2. Hon känner igen garaget och fasaden direkt. Det är villan hon har bett om att få slippa. Visst har hon städat här tidigare, och Nettan har varit här många fler gånger än henne, så det är inte det, att de inte vet hur. Det är bara olustigt varje gång i just den här villan. »Viktig person« har de sagt. Viktigare än de andra viktiga som de också städar hos i Nacka. Mer behövde hon inte veta. Första gången släppte chefen in henne själv och visade runt i rummen, hur hon skulle städa så att kunden blev nöjd. Han hade nycklarna och instruerade henne. Sedan fortsatte hon att städa huset tills hon fattade att personen som bodde här var högre uppsatt än vad hon först trott, minister till och med om hon förstått saken rätt, minister i den svenska regeringen.

Det tar emot att kliva ur bilen. Hon har ju sagt att hon inte vågar. Hon skickar ett meddelande till chefen. Men kommer på att han är i Spanien. Så hon hör av sig till sonen som inte heller svarar. De vet ju att hon städar svart. Att hon inte har giltiga papper längre. Att hon är här utan tillstånd. Sist gick chefen henne faktiskt till mötes. Han satte en annan vid firman på att städa huset.

Nettan lugnar henne. De lyfter ut städredskapen ur bilen och deras chaufför kör i väg. Den här dagen är lite annorlunda får hon reda på. De ska förutom att städa stänga av vattnet. Och de ska inte ta vägen via garaget som sist. Nettan har fått en kod till huvudingången. De går uppför stentrappan till ytterdörren. Höga buskar skymmer sikten ut mot gatan och gammeldags gatlyktor kantar gräsmattan. Den platta trädgården sträcker sig ända bort till grannen. Annars är det inget med huset som sticker ut. En helt vanlig tegelvilla.

Dörren är dubbellåst. Nyckeln till överlåset har de inte. Nettan tittar på henne och hon tittar på Nettan. De blir stående en stund på trappan. Nettan får något spänt i blicken. Hon försöker ringa både chefen och exfrun som också är involverad i firman.

Inget svar. Hon kan se hur Nettan liksom väger alternativen i huvudet medan varma luftpuffar lämnar hennes mun.

I väntan på att chefen ska återkomma går de tillbaka till garageinfarten. En granne som Nettan verkar känna lite kommer över. De pratar en stund.

Så förstår hon att Nettan tänker försöka ta sig in genom garaget ändå. Att grannen ska veta att det är hon som utlöst larmet om det börjar tjuta. Hon hinner inte hejda Nettan förrän hon har satt nyckeln i låset.

Ljudet skär illavarslande, tycks studsa mellan husen i gränden och expandera ut över hela Nacka. Folk kommer garanterat rusa ut och undra vad som står på. Helst vill hon trolla bort sig själv från jordens yta. Nettan sätter igång med sin mobil igen. Hon ska nog försöka förklara för vaktbolaget att det inte är någon fara. Men till slut ger hon upp. Telefonen går inte att ringa ifrån längre. Hon verkar ha fått slut på sitt kontantkort.

Chilo! ropar Nettan och gör någon obegriplig gest med armen som om hon vill att hon ska försvinna.

Hon går tvärs över gatan för att komma bort en bit och hoppas på att Nettan ändå hann ringa tillbaka deras bil. Hon kör händerna djupare ner i fickorna, spänner sig i kylan och blir tom på tankar när ett ilsket surrande läggs till tjutet. En helikopter hovrar plötsligt lågt över deras huvuden och hon hinner tänka att det är ett påkostat vaktbolag. Så kommer deras bil och hon sätter sig i baksätet. Händerna greppar ett paket med kakor som hon för till munnen. De torra kexen blir till grus. Käkarna rör sig mekaniskt och helikoptern fortsätter snurra sina propellrar otäckt nära. Hon mår illa och knaprar på kexen för att lugna ner magen och stilla oron i bröstet. Men det sticker och bankar och börjar bli svårt att andas. Så bromsar en polisbil in vid Nettan. Två poliser på garageinfarten. Helikoptern i luften. Det blinkar och tjuter. En polisbil till. En kvinna och en man. Mannen tittar åt hennes håll och sätter av direkt emot henne. Han smattrar på svenska. En kulspruta med obegripliga ord. Långa hårda haranger. Hon försöker säga att hon inte förstår. Men han bara fortsätter. Vassa ögon. Stram mun. Han drar hennes händer ur fickorna dit de sökt sig igen. Som om han tror att hon bär vapen. Med militärisk precision som mer påminner om Nicaragua får han ut henne ur bilen. Till assistans kommer en poliskvinna med mjukare mun. Läpparna formar ord som hon fattar och det tar en stund innan hon hajar varför. Poliskvinnan kan spanska.

Nettan lämnar garageinfarten och kommer över till dem.

23.

Det handlar om hennes ålder.

Ofta får hon höra att hon ser yngre ut än vad hon är. En del misstar henne för en tonåring. Och Nettan har visst trott att hon är tjugotre.

25, översätter poliskvinnan och motar bort Nettan som får gå och ställa sig på garageinfarten igen.

När den hotfulla polismannen backar undan någon meter han också visar hon för poliskvinnan ett foto i mobilen som hon tagit av sitt pass. Sedan sker allt sekundsnabbt. Hon får inte lämna platsen. Hon är efterlyst. Polismannen tar över med sina brutalare armar. De runtikring påstår att hon får handfängsel kring sina handleder, men hon är inte där längre i sin kropp. Nettan kommer springande från garageinfarten med skräck i blicken och verkar vilja krama om henne, men motas bryskt bort. Hon sätter då av mot deras städbil där handväskan med hennes tillhörigheter blivit kvar. Nettan vill lämna över den. Men polismannen och poliskvinnan smäller igen framdörrarna och kör bort ifrån huset. Så ringer det i deras telefoner och de säger något på svenska, tvärvänder bilen och kör tillbaka igen. Nettan står där med hennes väska och poliserna skriker åt henne att släppa och när hon inte gör det rycker de väskan ur handen på henne.

Läs också

Elinor Torp om engagemanget för de skyddslösa arbetarna

I boken Rent åt helvete tar sig DA:s reporter Elinor Torp an den smutsiga städbranschen. Men även arbetarrörelsen och politiken som banat väg för missförhållandena.

Läs också

Stats­ministerns städerska redo att vittna mot sin förra chef

Chilo portades från Schengen i ett år. Nu är hon tillbaka i Sverige för att vittna mot sin före detta chef. ”Det är nervöst. Jag är lite rädd. Men det kan betyda mycket för många”, säger hon.