Elinor Torp om engagemanget för de skyddslösa arbetarna

I boken Rent åt helvete tar sig DA:s reporter Elinor Torp an den smutsiga städbranschen. Men även arbetarrörelsen och politiken som banat väg för missförhållandena.

Läs ett utdrag ur boken här.

---

VINN BOKEN!

Vi lottar ut tre exemplar. Mejla namn och adress till vinn@da.se för att vara med i utlottningen.

Varför skriver du om arbetarna längst ner?

– Tidigt i livet läste jag bistånd och var volontär i Zimbabwe. Orättvisorna jag såg formade mig. Och dem ser jag nu på svensk mark, säger Elinor Torp, journalist och författare.

Hur menar du?

– Vi lever på gamla meriter, att en gång i tiden var vi världsbäst på arbetsvillkor. Det finns en övertro på den svenska modellen. Men den funkar inte längre. De kriminella aktörerna på arbetsmarknaden har lärt sig att man kan skita i att betala löner och skatt, tvätta pengar, exploatera människor och komma undan med det …

Boken börjar med de svarta städtjänsterna som Magdalena Andersson köpte. Varför är det relevant?

– Det har stort symbolvärde. Hon var socialdemokratisk statsminister, före detta finansminister och högutbildad ekonom. Om inte hon eller hennes omgivning kan kolla upp vem man köper städ av, då kan man inte ställa kravet att nån annan ska göra det heller.

Kan facken göra mer i frågan än i dag?

– LO och förbunden kan göra betydligt mer. De jobbar mycket med arbetsrätt och löner, men de har tappat bort människan i arbetslivet. Man måste närma sig golvet, lyssna på skyddsombuden, backa sina medlemmar och kontrollera att kollektivavtalen verkligen följs.

Tror du att situationen kan ändras?

– Ja … Jag vet inte. Framför allt måste de stora upphandlarna vakna. Politikerna skulle kunna åtgärda problemet, men det har vuxit sig så stort. I det korta perspektivet tjänar vi på att det finns billig, tyst och bekväm arbetskraft. Vi har gjort oss beroende av den. Men i långa loppet skapar man ett samhälle som ingen av oss vill bo i. Det sänker villkoren för oss alla.

Läs också

Stats­ministerns städerska redo att vittna mot sin förra chef

Chilo portades från Schengen i ett år. Nu är hon tillbaka i Sverige för att vittna mot sin före detta chef. ”Det är nervöst. Jag är lite rädd. Men det kan betyda mycket för många”, säger hon.