Kick-off för avtalsrörelsen – nu ritar industrifacken upp strategierna
”Kinachock”, krig och skakig omvärld Så kan avtalsrörelsen få käppar i hjulet ”Svårare än någonsin”
Perspektiv: Motorbranschen förlorare – ”Har Svenskt Näringsliv ringt Elon Musk?”
Publicerad 2023-10-31, 16:21 Uppdaterad 2023-11-02, 08:10
PERSPEKTIV Tesla – ett av världens högst värderade företag – vägrar kollektivavtal och anlitar strejkbrytare. Då utmanas den ordning som tillåter arbetsgivarna att köpa arbetsfred. Det borde göra svenska företag oroliga. Har Svenskt Näringsliv ringt Elon Musk?
Det har sagts många gånger de senaste dagarna: den svenska modellen utmanas.
Och även arbetsgivarna har haft alla skäl att irriteras över Teslas kallsinne.
Att vägra teckna kollektivavtal och dessutom kalla in strejkbrytare är knappast förenligt med de umgängesregler som arbetsgivarna sagt sig vilja vårda från den dag modellen kom på plats. Det är snart på dagen 85 år sedan.
Den modellen skulle göra slut på det tumult och den oro som hade plågat svenska arbetsplatser i decennier. Sverige var världsmästare i konflikter på arbetsmarknaden under 1920- och 30-talet.
Då hade vi runt 500 strejker per år, i snitt. Förtroendet mellan arbetare och arbetsgivare var som söndertrasat. Misstron hindrade hållbara kompromisser. Strejker och lockouter hörde till det normala. I det bittra klimatet drog sig inte arbetsgivare för att kalla in strejkbrytare som ofta skyddades av polis, ibland även militär som i Ådalen där fem personer dödades.
I en väl fungerande marknadsekonomi vill företagen konkurrera på samma villkor. Kollektivavtalet ger företagen den möjligheten.
Med Saltsjöbadsavtalet 1938 kom arbetsgivarna och fackföreningsrörelsen överens om en ny ordning, en omstart som skulle ta Sverige bort från konflikterna. Med en ny ordning kunde arbetsgivarna köpa sig arbetsfred så länge ett avtal löpte. I gengäld förband sig arbetsgivarna att inte anlita strejkbrytare.
Tesla hämtar strejkbrytare i taxi.
Tesla är inte medlem av någon arbetsgivarorganisation i Sverige. Om de hade varit det så hade företaget varit bundet att skriva kollektivavtal med IF Metall och låta sina anställda jobba på minst lika bra villkor som resten av landets bilmekaniker.
Tesla är inte medlem i Motorbranschens arbetsgivarförening, Maf. Men föreningen dras ändå med i konflikten. När IF Metall utvidgar strejken till andra bilverkstäder som servar Tesla, då är även Mafs medlemsföretag indragna i dramat. Det borde kännas sådär.
Men framför allt borde motorbranschens arbetsgivare irriteras över Teslas ovilja att teckna kollektivavtal utifrån ett tungt vägande skäl: konkurrensneutralitet. I en väl fungerande marknadsekonomi vill företagen konkurrera på samma villkor. Kollektivavtalet ger företagen den möjligheten. Ingen ska kunna skaffa sig kostnadsfördelar genom att dumpa lönerna. Konkurrens förutsätter att man är överens om spelreglerna.
Visst finns det inom arbetsgivarvärlden en utbredd förståelse för företag som inte vill teckna kollektivavtal. Men då gäller det mindre ”uppstartsföretag” som de brukar kallas, nystartade, lite sköra företag inom sjudande tillväxtbranscher. Alternativt salladsbarer och andra mindre affärsidkare med begränsade administrativa personalresurser.
Tesla kan knappast räknas dit. Tesla har idag ett smått ofattbart börsvärde, större än deras främsta konkurrenter – tillsammans. I år har Tesla världen över sålt betydligt fler elbilar än konkurrenterna – tillsammans.
Tesla är en jätte. En jätte som ytterst styrs av en av världens rikaste personer. Utan kollektivavtal kan Tesla när som helst och utan diskussion sänka lönen och försämra villkoren för de anställda i sina företag. Att sänka lönen går inte om du jobbar under ett svenskt kollektivavtal.
Ingen lokal fackklubb kan pressas att sänka lönerna för sina medlemmar. Med kollektivavtalet har medlemmarna i praktiken lovat varandra och förbundit sig att inte arbeta under en viss lön.
Teslas agerande har också väckt fackföreningsrörelsens potentiella styrka: att ställa upp för varandra för att man i grunden har gemensamma intressen att värna om. Facken kan mobilisera sympatiåtgärder över branscherna. Något som inte minst visade sig vara effektivt när Handelsanställdas förbund på 1990-talet efter tre månaders konflikt lyckades få ett kollektivavtal med den amerikanska leksaksjätten Toys R Us.
Den branschöverskridande mobiliseringen kan bli aktuell i nästa vecka, när Transportarbetareförbundet vägrar lossa importerade Teslabilar. Fler förbund kan ansluta sig om konflikten drar ut på tiden.
Om Tesla däremot förstår att striden med IF Metall kan kosta mer än företaget först insett, och agerar därefter: då kan svenska arbetsgivare dra en lättnadens suck medan fackföreningsrörelsen firar en historisk framgång. Men vi är inte där än.
Kollektivavtal är bra som en grundplåt men arbetslagstiftning och ca 10 aktiva tvingande policys rörande arbetsmiljö, jämställdhet osv är tillräckligt. Kollektivavtal är frivilligt. Att då ifrån facket driva stridsåtgärder är oansvarigt.
Om villkoren är undermåliga kan facket genom sina medlemmar driva den enskildes intressen.
Kollektivavtal innebär inte heller bäst avtal eller villkor. Många arbetsgivare överträffar dem med råge.
Den här typen av aktivitet som stridsmedel för en ”frivillig” anslutning hör inte hemma i Sverige idag. Livegenskap eller Ådalen är passerat.
Det här liknar en konflikt skapat av ”bensinupproret 2.0”
Trams och ensidig propaganda.
”Det ska vara friviLLigt” är ett oinsatt uttalande.
Ja Svenska modellen bygger på att alla frivilligt tar sitt ANSVAR och gör rätt för sig. Den modellen finns där ISTÄLLET för o-flexiel lagstiftning som inte kan anpassas till enskilda företag i lokala avtal. Det är var andra länder har, och i jämförelse så har Sverige bara en tiondel (bokstavligen) så många konflikter årligen.
Om enskilda bortskämda mansbebisar trampar in på svenska arbetsmarknaden och skiter I att anpassa sig till var man befinner sig, då måste precis hela svenska systemet backa upp för den problematiken.
Och då får vi en rigid o-flexibel LAGSTIFTNING istället för den lokalt anpassningsbara svenska modellen.
Arbetare förlorar, arbetsgivare förlorar, marknaden förlorar och ingenting blir bättre. Förutom möjligtvis vissa privilegierade gaphalsar i USA som är vana att behandla sina arbetar som Slit & Släng då…
Det finns en anledning varför även arbetsgivarorganisationerna och de mest marknadsliberala politikerna sluter upp bakom den här strejken – för att om man är insatt i vad det faktiskt gäller så finns det inget alternativ.
Dessa företrädare för industrin vill att du och jag står med mössan i handen och ber om att jobba gratis då vår fritid inte har någon betydelse utan du och jag skall anpassa oss efter industrin krav på arbetstider och övertid utan protester. Glöm inte grindslanten där den rike kastar pengar till fattiga som slås över smulorna. Vill vi ha denna typen av villkor i Sverige? Knappast.
Företrädare för arbetsgivare som har denna moral och etik vill inte ha demokratiska spelregler, liksom Tesla och dess ledning.
Hej
Om företagens avtal är så mycket bättre än kollektivavtal, ska väl det sistnämnda inte vara ett problem? Allt därutöver blir väl grädde på moset för en arbetsgivare som vill vara attraktiv på personalfronten?
Själv har jag gått på skitsnacket och jobbat på i 40 år med goda försäljningsresultat och obefintlig frånvaro. Under första 20 åren hos företag utan kollektivavtal men med ”mycket bättre” egna avtal. Nu riskerar jag en värdelös pension då man inte betalt in tjänstepension under 18 år. Mitt råd till alla unga är; Kan du bli blåst, så blir du det. Se upp! Jobba inte utan kollektivavtal.
(En som får jobba in i döden)