Johanna Edström: Makthavarna gör för lite för att stoppa dynamitstölder
Publicerad 2023-11-08, 07:12 Uppdaterad 2023-11-09, 14:49
PERSPEKTIV Innan Dagens Arbetes granskning av sprängdåden visste ingen hur mycket dynamit som stulits eller hur det är möjligt.
Nu vet makthavarna. Men åtgärderna de föreslår är inte tillräckliga för att stoppa stölderna – och därmed sprängningarna.
”Egentligen är det ganska enkelt, ingen har koll.”
Så svarade en person som stulit flera kilo sprängmedel, när han fick frågan hur han kommer över dynamit från byggarbetsplatser.
Under våren har Dagens Arbete granskat ett akut samhällsproblem – sprängdåden. Det vi upptäckte var chockerande.
Vi kunde se hur dynamit från byggarbetsplatser göder de kriminella gängen. Vi kunde visa hur dynamit från vindkrafts- och infrastrukturprojekt påträffades hos kriminella och i bomber. Företag som spränger utan att ha tillstånd och dömda kriminella som tillåts hantera sprängmedel.
Ute på arbetsplatser berättade personer hur de tjänar extra pengar genom att inte journalföra dynamiten som används. De uppger att de använt 50 kilo, men i själva verket stoppar de bara ner 30 kilo i borrhålen. Ingen kan kontrollera när bevisen sprängs bort. 20 kilo kan läggas i bakluckan och säljas.
De menar att det är relativt riskfritt, de har inte behövt visa legitimation när de tagit emot sprängmedel. Och streckkoder på sprängmedel skrapas bort.
Ute på arbetsplatser berättade personer hur de tjänar extra pengar genom att inte journalföra dynamiten som används.
Hur kan det ha blivit så här?
Luckor i lagar och regler är en anledning. Kommuner som går på knäna när de inte klarar av tillstånds- och tillsynsansvaret för explosiva varor, är en annan.
”Vi mäktar inte med”, säger en del kommuner. Andra utför ingen kontroll alls. ”Vi vet inte var de är och spränger”, säger en tjänsteman. En annan känner skuld och skam över att dynamit hamnar hos kriminella: ”Vi är ju delaktiga i det här eftersom vi har tillstånds- och tillsynsansvar.” Mellan kommunerna finns heller ingen kommunikation, inget system. Får en person eller ett företag indraget tillstånd i en kommun kan de enkelt söka ett nytt i en annan.
Fram till den sista oktober i år hade 147 sprängdåd inträffat. Vi har pratat med flera som drabbats av sprängdåd. Tony Aziz och hans mamma var hemma när deras hus i Linköping sprängdes i ett av de kraftigaste sprängdåden i Sverige. Han sa: ”Vi förlorade inte bara vårt hem i sprängdådet. Vi förlorade även vår trygghet och vårt sammanhang.”
Alla de drabbade sa: ”Det är bara tur att ingen dog, det var så nära.”
Men den 28 september avled en 24-årig kvinna i ett av sprängdåden.
Hade allt detta kunnat undvikas?
Nej, menar vissa. De menar att utvecklingen vi ser i dagens samhälle, med det våldskapital som de kriminella har, var omöjlig att förutse.
Ja, menar andra. Redan år 2009, i samband med ett lagförslag om att flytta Polisens ansvar för explosiva varor till kommunerna, flaggade flera remissinstanser för just detta – att dynamit riskerade att hamna i händerna på kriminella. Trots det togs det politiska beslutet och sedan dess har ansvaret varit kommunernas.
Länge har branschen lobbat för att det ska flyttas tillbaka och att tillstånden ska bli mer likt vapenlicensen, så att de dras in direkt när ett brott begås.
Men politikerna valde en annan väg.
I våras presenterades förslag på skärpta straff bland annat för smuggling av sprängmedel. Men i Sverige har vi inte ett stort problem med smuggling av sprängmedel. Problemet, som också vår granskning visar, är att personer som arbetar med sprängmedel eller på arbetsplatser där sprängmedel används, enkelt kan komma över stora mängder dynamit på grund av brister i hanteringen.
Men frågor om det ville inte makthavarna svara på. Inte förrän efter sommaren, i samband med att Dagens Arbetes granskning fick genomslag och uppmärksammades, började politikernas fokus skifta.
Läs också
Vi har kartan – här har sprängdåden skett
Totalt 147 sprängdåd i Sverige hittills i år.
Nu kunde de inte längre blunda för den stulna byggdynamiten, som använts i majoriteten av det senaste årets sprängdåd.
”Inte en enda dynamitgubbe ska hamna i orätta händer”, sa Moderaterna. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) meddelade att flera lagar ska ändras, tidsplaner ska forceras. Kommunerna ska få mer hjälp av bland annat Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och resurser ska ses över. Justitieministern lyfte även införandet av ett nationellt register, som till viss del redan hade påbörjats, där myndigheter ska kunna få översikt över vilka som har sprängtillstånd.
Kommer det att vara tillräckligt?
Nej, menar branschen och flera kritiker. Registret står inför flera juridiska utmaningar, bland annat kan det krävas att man ändrar i grundlagen.
När vi ställde frågan till Gunnar Strömmer (M) om det var rätt att ansvaret för sprängmedel flyttades från Polisen till kommunerna och om det fortsatt ska vara så, svarade han så här: ”I dag är det uppenbart att tillsynen har brister. Det är därför vi ger i uppdrag till MSB att se över hur vi kan få en bättre och kraftigare tillsyn över hela landet. Sen får vi överväga framåt hur ordningen ska se ut.”
Även om kommunerna får mer resurser och registret kommer på plats så återstår brister i systemet. En är hur det fungerar ute på arbetsplatserna. Där kan man fortfarande säga att man stoppat ner 50 kilo dynamit i borrhålen men bara använda 30 och sälja resten.
Vi fortsätter att granska.
Efter Dagens Arbetes granskning: S kräver licens för sprängmedel
Läs också
S-kritik efter DA:s avslöjande: ”Vi har oskyldiga människor som dör”
Så vill S stoppa sprängningarna – regeringen för saktfärdig enligt Shekarabi.
