”Det finns ett motstånd i det dolda” – Pia och Julia i ojämn kamp för kvinnors rätt i IF Metall

jämställdhet För ett år sedan fick Pia Johansson en hel kongresshall att ställa sig upp och applådera när hon talade om sexism och trakasserier. Nu anordnar hon nätverksträffar för att stärka kvinnliga förtroendevalda.

Snön har ställt till det. Den inbjudna gästtalaren till IF Metall Bergslagens kvinnliga nätverksträff har kört i diket och tvingats ställa in i sista stund. Arrangörerna Pia Johansson och Julia Jansson i jämställdhetskommittén får improvisera framme vid projektorn. Och de gör det nästan helt smärtfritt. De har gjort det här förr.

Feminism, genus, genussystemet, normer och normkritik. Pia och Julia går i tur och ordning igenom orden på projektorduken för de runt 30 deltagarna. Alla kvinnliga förtroendevalda i avdelning 13 har bjudits in. Under en heldag utbyter de erfarenheter av att vara kvinna inom industrin.

En av deltagarna räcker upp handen.

– Om man en gång har pratat med dig Pia, då har man genusglasögonen på sig nästan hela tiden.

För ett år sedan fick Pia Johansson hela IF Metalls kongress att ställa sig upp och applådera när hon talade om sexism och trakasserier på arbetsplatsen och i fackliga sammanhang.

Det är så himla viktigt att den här utbildningen blir obligatorisk. För det är ofta inte förrän man hör om problemen som man förstår vad kvinnor har blivit utsatta för.

Julia Jansson.

Dessutom fick hon tillsammans med andra talare förbundsstyrelsen att ändra sig i frågan om att jämställdhetsutbildning ska ingå i de fackliga grundutbildningarna för förtroendevalda.

– Efter att Pia hade pratat på kongressen tänkte vi att vi ville ta ett steg i rätt riktning, säger Julia Jansson.

I vinter ska så den första obligatoriska jämställdhetsutbildningen hållas för förtroendevalda i deras avdelning, IF Metall Bergslagen.

– Det är så himla viktigt att den här utbildningen blir obligatorisk. För det är ofta inte förrän man hör om problemen som man förstår vad kvinnor har blivit utsatta för, längre bak i tiden. Det är kunskap som vi måste dela vidare, säger Julia.

Julia Jansson och Pia Johansson har jobbat för jämställdhet inom förbundet i flera år. Båda två sitter i avdelningens jämställdhetskommitté. Dagens kvinnliga nätverksträff, som från och med i år genomförs varje vår och höst, är en av aktiviteterna. Varje år anordnas också en motsvarande träff för manliga förtroendevalda.

– Det är otroligt svårt att hitta drivande personer för jämställdhet, både inom industrin och IF Metall, som jobbar så pass hårt som vi gör. Vi har haft tur som har hittat varandra. Vi funkar superbra tillsammans, säger Julia.

Att driva frågan om obligatorisk jämställdhetsutbildning har varit en självklarhet. De har haft styrelsen i ryggen. Men så ser det långt ifrån ut överallt, berättar Pia.

– Vi har till exempel en tjej från en annan avdelning här i dag som jag har bjudit in. Hon är helt själv att driva jämställdhetsfrågan i sin avdelning. Hon har ingen budget att jobba med och känner att hon jobbar i motvind.

Görs det tillräckligt inom IF Metall?

– Det finns ett motstånd i det dolda och det är ju spännande på ett sätt. Man säger sig verka för jämställdhet, men ändå är man så rädd om den här makten. Det är ju väldigt bekvämt att inte ta tag i jämställdhetsfrågorna och att bara låta det fortsätta som det är. Det finns fortfarande en hierarki även i vår egen organisation och inom arbetarrörelsen.

Det är svårt att få kvinnor att bli aktiva inom facket, för man tror inte riktigt på sig själv. Vi får en massa starka kvinnor genom de här nätverksträffarna.

Helena Andersson.

En av deltagarna på dagens nätverksträff är Helena Andersson. Hon har jobbat i mansdominerade yrken i nästan hela livet och sedan 2006 på stålföretaget Ovako Bar i Smedjebacken. Även Helena har varit med i jämställdhetskommittén, även om det var några år sedan nu.

– Jag har jobbat som bonde, sotare och grävmaskinist. Jag har behövt bevisa, så många gånger, att jag kan minst lika bra och ofta bättre än männen på jobbet, säger hon.

För Helena är nätverksträffen ett viktigt verktyg för att stärka kvinnors roll inom fackföreningsrörelsen.

– Det är fortfarande så att kvinnor tar ett steg bakåt i stället för att ta ett steg fram och prata inför andra. Det är svårt att få kvinnor att bli aktiva inom facket, för man tror inte riktigt på sig själv. Vi får en massa starka kvinnor genom de här nätverksträffarna. Kvinnor som i sin tur kan vara förebilder på jobbet så att ännu fler vågar kliva fram, säger hon.

Just det, menar Pia Johansson, är ­Helena Andersson själv ett bevis på.

– Om jag inte hade kommit i kontakt med Helena, om jag själv inte hade fått en kvinnlig förebild inom industrin, så tror jag inte att jag hade gjort det här. Då hade jag nog inte känt som jag känner nu, säger Pia.

– Nu känner jag att jag inte har något annat val.

Adam Daver