Eksjöhus har löst frågan – så får de fler skyddsombud: ”Öppenhet jag sällan mött”

Det är brist på skyddsombud. Arbetsmiljöverket vill nu utreda varför. Men på Eksjöhus sitter man på svaret – där har tre nya skyddsombud just utsetts. Och det är ingen slump.

Patric Hansén har koll på varenda avdelning på Eksjöhus fabrik i Eksjö. Det är han som fyller på material och ser till att allt finns på plats för produktionen av takstolar, väggblock och annat som ska bli till trävillor.

– Jag pratar med i stort sett alla varje dag, säger han.

På så sätt är han perfekt i rollen som skyddsombud. Alla vet vem han är och han är lätt att få tag på. Enda nackdelen är att han har varit ensam i många år. Ingen annan har velat bli skyddsombud.

– Jag har frågat ibland, när någon har visat lite intresse, om de vill bli skyddsombud. Men kanske tycker man att det är en för stor roll, funderar han.

Själv tycker han inte det, men på en arbetsplats som alldeles nyligen hade över 60 anställda är det ändå för lite att bara vara ett skyddsombud.

Eksjöhus är inte ensamt om svårigheten att hitta anställda som vill ta på sig rollen som skyddsombud. De är för få i Sverige och har minskat i antal det senaste decenniet. Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag av regeringen att ta reda på hur fler ska vilja bli skyddsombud.

Tre nya skyddsombud

På Eksjöhus har man redan några av svaren. I februari kunde medlemmarna i fackklubben äntligen välja tre nya skyddsombud.

– Edwin har en stor del i det här, säger Frank Aspegren, som är ett av de nyvalda skyddsombuden.

Edwin Santamaria blev klubbordförande på fabriken för ett par år sedan, då han och några till väckte liv i den nästan insomnade fackklubben.

Det går alltid att förändra. Man ska inte ge upp.

Edwin Santamaria, skyddsombud.

– Edwin har en öppenhet som jag sällan har mött hos människor förut. Därför kände jag mig väldigt välkommen, säger Frank Aspegren.

Nu sitter han till och med i klubbstyrelsen, trots att han under hela sitt arbetsliv – fram till nu – har valt att stå utanför facket. Tidigare har han känt att det har varit för mycket ”vi och dem” med facket. Att man måste rösta rätt till exempel, eller att man är en svikare som inte är med. Men hos Edwin Santamaria finns inget av det där dömandet, som Frank Aspegren har upplevt tidigare. Så nu vill han vara med, för själva facket som organisation har han ingenting emot.

– Nej, nej, nej. Det är en viktig organisation som jobbar för en väldigt bra sak. Jag vill att vi ska vara många medlemmar och ha en stark klubb och framför allt ett arbete där man känner sig trygg.

Dessutom tror han att facket är en förutsättning för att folk ska ta på sig uppdraget som skyddsombud.

– Definitivt. Annars tror jag inte att många vågar sticka ut hakan. Som ensam, utan någon i ryggen, är det inte lätt att stå upp mot ett företag. 

Edwin Santamaria vill inte ta åt sig hela äran.

– Vi har fått mycket hjälp från avdelningen, de har varit här och snackat fem, sex gånger. 

Men visst har han varit runt och pratat mycket med arbetskamraterna. Lyssnat på dem och berättat vad de håller på med i facket, vad de vill och vad som är på gång. Välkomnat alla att gå med, om och om igen. Nu är nästan alla med.

– Det går alltid att förändra. Man ska aldrig ge upp, säger han.

Fokus på utbildning

Den nya klubbstyrelsen har möte varje vecka där de tar upp vad som har hänt och planerar vad som ska göras. Just nu ligger mycket fokus på utbildning, både för styrelseledamöter och skyddsombud. 

Edwin Santamaria vill också lyfta fram den nya produktionschefen, Pehr Sturesson.

– Han har hjälpt oss att komma på rätt spår. Han ger oss utrymme och lyssnar på oss.

Pehr Sturesson har funnits på företaget i två år. Han gläds över de positiva orden, men betonar att han har getts rätt förutsättningar.

– Företaget har tillfört resurser. Min föregångare var ensam, nu är vi flera i ledningen och jag får den tid som behövs för att ha en chans att vara den chef jag vill vara. Jag kan jobba framåt och förebyggande och inte bara vara här och nu. Det gör nog att de anställda känner att de kan vara med och påverka i större utsträckning än förut, tror han. 

– Det är oerhört positivt att det finns fler skyddsombud nu. Då kan vi hjälpas åt, inte dra i samma person hela tiden. 

Ett lagarbete

I stora hallen rullar Fredrik Nygren ett väggblock som är färdigt att förses med ytterpanel. Han är ett av de nyvalda skyddsombuden. Att jobbet är säkert är viktigt för honom, men avgörande för att han skulle hoppa på uppdraget var att de är fler som är med och delar på uppgiften.

– De frågade och jag tänker att jag får vara med och ta ansvar och försöka göra skillnad. Det känns lättare nu när vi är fler. Det blir ett lagarbete, säger han.

Han är van att tänka på säkerhet och tar inga risker i jobbet, något som Edwin Santamaria och de andra i klubbstyrelsen har lagt märke till.

– Fredrik är väldigt noggrann, det är därför vi har frågat honom.

Förr var det så att saknade man inte ett finger så var man ingen riktig snickare.

Frank Aspegren, skyddsombud.

För Frank Aspegren var det självklart att bli skyddsombud när han väl gick med i facket. Att kunna påverka arbetsmiljön är den viktigaste anledningen till att han blev medlem.

– Jag tror inte att det finns någon industriarbetare som efter ett arbetsliv har en hel kropp. För oss gamlingar är det för sent, men vi måste bereda väg för de unga. 

Själv har han ont överallt säger han.

Ett av hans första uppdrag som skyddsombud är att vara delaktig i flytten av snickeriet, där han själv jobbar. Här tillverkas delar till balkonger, verandor och burspråk. Lite extra lull-lull, som han kallar det. Här finns sågar, kapar och fräsar – maskiner som kan vara farliga om man inte gör rätt. Vissa av dem ska bytas ut till modernare och säkrare modeller i samband med flytten.

– Den här till exempel, säger han och pekar på en tappmaskin med en roterande sågklinga. 

– Jag har sett händer kapas i såna här. Halva handen borta. Förr var det så att saknade man inte ett finger så var man ingen riktig snickare. Jag tog också jättemycket risker. Man ville inte visa sig svag, säger Frank Aspegren.

Ett skyddsombud i varje avdelning

Han visar oss in i rummet intill, dit snickeriet ska flytta. Det målas och förbereds för installationen av produktionslinan, där bland annat de tunga lyften försvinner.

Med tre nya och ett erfaret huvudskyddsombud, kommer det att finnas ett skyddsombud i varje avdelning i fabriken. För Patric Hansén, som länge har varit det enda skyddsombudet, är det skönt att de blir ett gäng som ska göra det här tillsammans. Att få fler att bolla med än sig själv och chefen.

– Jag har kört solo de här åren som har varit. Det har varit mycket att tänka på och vi kan verkligen behöva lite nya ögon. När man är själv och har varit på samma ställe så länge är det lätt att bli lite hemmablind.

Marie Edholm

Kommentera Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentar *

Namn *

E-postadress *

Webbplats

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.