Rottneros är bruket som alltid reser sig

Rottneros har varit nere för räkning många gånger. Men som ett litet bruk är man van vid svängningar. Förra året kom det senaste varslet.

Men trots tuffa tider finns här en positiv anda och framtidstro.

Älven Rottnan börjar i norska landskapet Solør och sträcker sitt 110 kilometer långa flöde in i Värmland. I andra änden, där älven mynnar ut i sjön Mellanfryken, ligger Rottneros. Namnet är gammal svenska för rytande os och syftar på det rytandet vattenfall som sedan länge är ombyggt till ett vattenkraftverk.

– Men det äger vi inte längre, säger avdelningsordförande Jerry Sohlberg när han tittar ut över kraftdammen.

– Men vi har ju lite solceller i alla fall.

Jerry Sohlberg började jobba på bruket 2015 och har på de åren upplevt ett totalt förändrat bruk. Här gör man kemitermomekanisk massa, så kallad CTMP-massa som används för saker som kartong, mjukpapper och tryckpapper. Han behöver inte ta många steg in på området innan han pekar ut en blänkande ny biobränslepanna och biogasanläggning.

– Vi har säkert investerat en miljard här på tio, elva år. Det är ju 90 procent toppmodernt här och det är kul. Nu vill vi ju bara köra full fart.

35 personer fick sluta

Bruket har varit nere för räkning flera gånger genom historien men alltid rest sig igen. 2015 liknade den tidigare ordföranden Mikael Lilja fabriken vid en kackerlacka när sliperiet skulle läggas ned men räddades ännu en gång.

– Du kan klappa till den med skon, men när du sen tar bort skon kilar den bara iväg igen, sa han när Dagens Arbete skrev om den oväntade vändningen.

Men 2022 tog den sagan ändå slut och sliperiet lades ner, då med Jerry Sohlberg som avdelningsordförande. Halva fabriken revs och 35 personer fick lämna. På sina sex år på posten har han redan förhandlat kring två stora neddragningar. Våren 2025 försvann ytterligare 20 tjänster. I dag är man drygt 60 anställda totalt varav 41 pappersarbetare.

Samtidigt är Jerry luttrad. Så här har alltid världsmarknaden för CTMP-massa sett ut. Det har böljat upp och ner. Visst känns det trist när alla kurvor pekar ner, men en dag vänder det. Man får vara lite smart för att hålla det vid liv.

– Vi försöker ta det lite lugnt, renovera och investera tills det vänder.

Att vara liten har även sina fördelar säger han. Bruket kan både starta och stanna produktionen snabbt för att kunna parera elpriserna. Även om bemanningen är slimmad är hans bild att det dagliga rullar på bra. Folk har modet uppe, gör sitt bästa och sliter på. Men vissa dagar är värre än andra.

– Har vi två sjuka på samma skift så märks det direkt.

Jag vet ju nästan allt om alla här, till och med vilken mat de serverar sin katt.

Viljan hos de anställda att ställa upp för företaget är både en styrka och en svaghet. Man jobbar över om det krävs, hugger i och hjälper till där det behövs.

– Alltså det är ju en svaghet för oss i facket. Vi får ju inte jättemycket förhandlingsmandat för att folk så ofta säger ja, säger Jerry Sohlberg.

De flesta bor i kommunen

På asperiet kommer Erik Magnusson körande i en hjullastare lastad med stockar. Det smäller till när han släpper ner dem i inmatningen. Här tuggas aspflis som sedan används i massatillverkningen. Ett av få moment i dagens produktion som sett likadant ut i evigheter.

Erik Magnusson är tredje generationen på bruket, uppvuxen och bosatt i Rottneros.

– Om jag trivs? Ja, men det gör jag väl. Absolut. Jag bor borta i skidbacken. Det är nära och bra, säger han.

Det är inte många anställda som bor utanför kommunen. Massabruket ihop med Rottneros packaging, som gör formpressade produkter, var länge kommunens största industri.

– Men nu har Tetra Pak utökat sin anläggning och vuxit om. Sådant gör
en glad som Sunnebo, säger Jerry Sohlberg.

Inne på driftcentralen sitter Henrik Kvarnström och övervakar produktionen. Han är nyss inkommen från sin rond med rengöring och provtagning.

– Just i dag är det väldigt lugnt, konstaterar han. Men det kan gå ifrån hur lugnt som helst till att man inte hinner med. Då får man ta en sak i taget och arbeta metodiskt. 

Precis som Jerry kom han hit för drygt tio år sedan, när sliperiet räddades kvar och ökade produktionstakten. 

– Vi var en rätt stor kull som började de åren, säger Henrik Kvarnström.

Jerry Sohlberg räknar snabbt i huvudet. 

– Det måste ha varit minst 20 stycken.

– Ja, vi var jättemånga. Och så hamnade jag här. För elva år sedan nu i april, säger Henrik Kvarnström.

Klipper gräs och spelar i revy

Här finns inte samma problem som på en del andra bruk med äldre anställda som snart går i pension och tar med sig en massa kunskap ut genom dörren. För när sliperiet sedan lades ner 2022 fick flera av de äldre avgångsvederlag och de relativt nyanställda fick stanna.

– Utan det hade jag ju inte varit kvar, konstaterar Henrik Kvarnström. 

Han trivs bra med att arbeta skift. På jobbfria dagar jobbar han ideellt i kommunens föreningsliv. Han klipper gräsmattor hos den lokala fotbollsföreningen.

– Och så brukar jag uppträda på Sunnegalan. Det är som en revy där vi blandar sång, dans och sketcher. Jag är mer en clown och har spelat allt från raggare till pensionär i rullator.

Revyn gick av stapeln i påskas och blev en succé. 

– I höst kör jag med ett annat gäng, i Lysviksrevyn.

Både Henrik och skiftkamraten Uno Stangnes trivs på jobbet och är glada att ha jobbet kvar.

Vad tycker ni om Jerry då? Är han en bra ordförande?

– Ja. Vi vågar väl inte säga något annat. Det är ju han som står på förrådet. Ett väldigt bra läge för att ha koll på oss. 

Nyligen blev Jerry Sohlberg omvald för ännu ett år. Kanske tycker medlemmarna att han hanterade senaste varslet bra. Eller så är de bara glada att någon är villig att ta på sig uppdraget, tänker han. För trots arbetsglädjen och framåtandan är det aldrig kul med neddragningar och varsel.

Jag tycker det är så häftigt att det alltid är framåt, framåt, framåt. Ja, de är förebilder.

– Det har inte varit några bråk eller tjafs, men folk blir slitna. Det blir svårt på skiftlagen när man plötsligt ska byta scheman och vilka man jobbar med. Sådant kan skapa oro när du har jobbat tillsammans i 20 år och plötsligt blir det nytt. 

– Du träffar ju kollegorna mer än familjen vissa veckor. Så det är viktigt att kemin fungerar, säger Jerry Sohlberg, Men jag tror det har fungerat ganska bra. 

Trots att han upplever relationen mellan fack och arbetsgivare som bra var den senaste varselförhandlingen svår. Han visste att oavsett resultat skulle människor bli besvikna.

– Jag vet ju nästan allt om alla här, till och med vilken mat de serverar sin katt. Så nära är vi.

Han är väldigt imponerad över alla anställda på bruket. Mycket egenlärda som lärt sig alla tricks och kan saker. 

– Jag tycker det är så häftigt att det alltid är bara framåt, framåt, framåt. Ja, de är förebilder faktiskt.

Josef Molin