Färre arbetare med i facket – men industrin följer inte trenden

För andra året i rad minskar andelen arbetare som är med i facket.

– Det märks att folk håller i pengarna, säger Christian Teiffel på IF Metalls avdelning i Borås, som trots allt lyckats värva en hel del medlemmar på senare år.

Under pandemiåren 2020 och 2021 valde fler att gå med i facket. Fler anställda ville ha tillgång till a-kassa och ökad trygghet i de osäkra tiderna, menar arbetslivsforskaren Anders Kjellberg vid Lunds universitet. Han ligger bakom en färsk rapport från Arena Idé om bland annat organisationsgraden – alltså andelen anställda som är med i facket. 

Trenden bröts 2022, efter pandemin. Då störtdök medlemstalen. Den skyhöga inflationen gjorde ekonomin tuffare för många. 2023 fortsatte organisationsgraden att sjunka – men långsammare.

– Det var åter osäkra tider. Priserna steg, men inte lika mycket, förklarar Anders Kjellberg att minskningen nu bromsat in.

Ökningen som skedde under pandemin är nu utraderad. Andelen fackligt anslutna är nu nere på samma nivå som 2019. Men det finns en viktig skillnad. Organisationsgraden har sjunkit mycket snabbare hos arbetare än hos tjänstemän. 73 procent av alla arbetande tjänstemän är med i facket, för arbetare är siffran 58 procent.

– Skillnaden mellan tjänstemän och arbetare har aldrig varit större, säger Anders Kjellberg.

Om man jobbar fackligt inom LO låter det rätt deppigt alltså. Men allt ser inte mörkt ut, i alla fall inte inom de fackförbund som organiserar industriarbetare.

– Min bild är väldigt positiv. Vi tappar inte alls i den omfattning som vi gjorde för fem tio år sedan, säger Christina Lundin på IF Metalls organisationsenhet.

Arbetande fackmedlemmar sjunker – men industrin sticker ut

Och hon har faktiskt anledning att vara positiv. Andelen fackanslutna industriarbetare varken ökade eller minskade förra året – till skillnad från till exempel de arbetare som jobbar i offentlig sektor. Under pandemin låg organisationsgraden på 73 procent, den sjönk till 72 procent 2022, och där låg den kvar även i fjol.

– Industriarbetarnas fack har klarat sig ganska bra, säger Anders Kjellberg.

En förklaring tror han är att inflationen inte slagit lika hårt mot industriarbetarna.

– Metallarbetare hör inte till de mest lågavlönade så de har inte råkat så illa ut.

På IF Metalls avdelning i Borås har medlemsvärvningen gått riktigt bra de senaste åren, säger ombudsmannen Christian Teiffel, som själv är ute på många arbetsplatser för att rekrytera medlemmar.

Under pandemin lyckades han och de andra på avdelningen locka många att gå med, och fastän avdelningen minskade något i fjol nu har den ändå sju procent fler medlemmar än 2019.

Avgörande har varit att ha en tydlig strategi, för antal besök och för bemötande och mål för hur många man vill värva.

– Att vi driver de frågor som medlemmarna tycker är viktiga. Och återkopplar på de frågor vi får. Lyfter någon en fråga om lön så tar vi upp den och återkommer.

Under det senaste året har han märkt av att det är svårare att nå ut, mycket på grund av inflationen. Folk tvekar att lägga 400-500 i månaden på ett fackmedlemskap. Han möter anställda på arbetsplatserna som säger att de vill gå med, men så kommer ingen ansökan.

– Man får ställa frågan flera gånger nu.

Unionens framgång – blivit ”inne” att vara med i facket

Bland de som väljer att gå med tror han att tryggheten väger tyngst, och att facket kan visa på riktiga resultat av sitt arbete. Arbetsplatserna i avdelningen är ofta små och många saknar klubb, vilket gör det svårare att nå ut.

Att fler tjänstemän är med i facket förvånar honom inte.

– Unionen har liksom lyckats göra det ”inne” att vara med i facket.

Han tror att det är mer självklart för en anställd tjänsteman att gå med, att det hör till jobbet.

– Ändå är vi ute på arbetsplatserna betydligt mer än dem.

Även här tror Anders Kjellberg att ekonomin kan spela roll – tjänstemännen tjänar i regel mer. En annan anledning till att den fackliga anslutningsgraden är så pass låg bland arbetare jämfört med tjänstemän är att ungefär var tredje arbetare är utrikesfödd – en grupp som alltid haft lägre anslutningsgrad.

Generellt, säger Anders Kjellberg, har tjänstemännen en stark ställning på arbetsmarknaden.

– De har en unikt stark position i Sverige jämfört med andra länder. Tjänstemännen är ju till exempel med och sätter märket.

Antalet tjänstemän är också mer än dubbelt så stort som antalet arbetare på arbetsmarknaden.

Färre medlemmar – men fler kollektivavtal

Samtidigt är det betydligt fler arbetare som täcks av kollektivavtal. I industrin är det mellan 90 och 95 procent.

– Tjänstemännen har en svagare arbetsplatsorganisation. Det är en paradox att tjänstemännen har högst organisationsgrad och lägst kollektivavtalstäckning, säger Anders Kjellberg.

Anders Kjellberg är arbetslivsforskare vid sociologiska institutionen vid Lunds universitet. Rapporten publiceras av Arena idé. Läs hela rapporten här.

Fotnot: Siffrorna i Anders Kjellbergs rapport bygger på Statistiska centralbyråns Arbetskraftsundersökning, AKU, för personer mellan 16 och 64 år. Heltidsstuderande med arbete räknas inte med.

Till industrin räknas i det här fallet även skogs- och lantbruksarbetare.

Anna Julius