Svetsaren Christina, 43, opererade bort sin livmoder i Rumänien – efter år av utmattningssyndrom

För Christina tog det 18 år att bli diagnostiserad med endometrios. När smärtorna till slut inte gick att leva med reste hon till Rumänien för operation.

Där fick hon veta att hon inte bara hade en diagnos, utan två.

– Jag lackade totalt ur på den svenska vården, säger Christina Lundin.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

För två år sedan flög svetsaren Christina Lundin ensam ned till Bukarest för att operera bort sin livmoder. Med sig hade hon en hälsodeklaration, värmekudde och en extra lång laddarsladd. Bonussystern skulle komma ner två dagar senare.

Trots sitt vanligtvis lugna sinne gav nervositeten sig till känna redan när hon skulle kliva på flyget, pulsen var skyhög. Hon skulle ju trots allt lämna landet med ett organ mindre, och det var första gången hon flög helt själv.

Vårdkris i Sverige – tvingades operera i Rumänien

Christina Lundin blev beviljad en hysterektomi i Sverige, för att operera bort livmodern. Men väntetiden blev längre och längre. Dels på grund av vårdkris i Sverige, dels på grund av att den svenska vården ofta är orolig för att tillståndet ska försämras efter operation, menar Christina.

Varken hormonbehandlingar eller att hon blev försatt i kemiskt klimakterium fungerade mot värkarna, och när vården slutade att skriva ut opiater ökade smärtorna ordentligt. En endometriosavdelning i Bukarest blev då räddningen.

– Jag lackade totalt ur på den svenska vården, och valde att skicka alla mina magnetröntgenbilder ned till Bukarest i Rumänien.

Läs också

Gruv­arbetaren Elin, 21, är trött på att ingen pratar om kvinnosjukdomar

✓IF Metalls yngsta ombud vill att kvinnor och män ska värderas lika ✓Tar kampen för jämställd sjukvård

Sjukskriven i över två år: ”Då klarade varken kroppen eller huvudet av det”

Under åren som ledde fram till operationen var Christina Lundin sjukskriven i cirka två och ett halvt år, i två omgångar, för utmattningssyndrom. Både kroppen och huvudet tog stryk under perioden.

– Jag gick in i väggen november 2017, då klarade varken kroppen eller huvudet av det. Det här kanske låter helt sjukt men hade jag inte haft tröttheten som kommer med smärtorna, hade jag fortfarande klarat av att jobba tror jag. 

Men kroppen sade ifrån. Värkarna var så svåra att även sömnen blev lidande.

– Det påverkar ekonomin och hela familjen, jag orkade ju ingenting. Jag låg hemma i sängen och samlade energi tills barnen kom hem från skolan, så att jag åtminstone skulle orka laga mat, säger Christina Lundin.

Problem med värkar dök upp när hon var 20 år gammal. Då var det främst illamående och ont i magen, läkarna diagnostiserade då henne med IBS, en mag-tarmsjukdom. Och hon godtog det.

– Resultatet var att bara leva med det, vilket jag försökte göra tills jag fick de enorma smärtorna.

Trodde tröttheten kom från hormonspiral

När Christina fått sina två döttrar satte hon in en hormonspiral, då var hon blödningsfri, men smärtorna försvann inte och hon var ofantligt trött. Läkarna trodde att det kunde bero på spiralen och den togs ut.

– Då fick jag bara mer och mer ont. Och började ta opiater som jag hade hemma från att ha haft ryggproblem, bara för att klara av att jobba, säger Christina Lundin. 

Samtidigt som hon gjorde allt i sin makt för att reda ut vad som var fel, ökade sjukfrånvaron på grund av trötthet blandat med smärtor och illamående. Hon kontaktade vårdcentralen, gick till gynmottagningen, gjorde cystoskopi, och till slut, efter flera tester och prover, skickades en remiss till endometriosmottagningen vid Huddinge sjukhus.

Det tog 18 år för Christina Lundin att få sin diagnos. Hon beskriver känslan som bitterljuv.

@lundin_endo_christina 

Instagramkontot @lundin_endo_christina var från börjat menat för familjen, men när Christina blev diagnostiserad öppnade hon upp kontot. Hon är i dag inte lika aktiv som innan, men kontot finns fortfarande kvar för att lyfta ämnet och koppla samman personer som lider av sjukdomen.

– Dels är du glad över att du vet varför du mår som du gör, det är jätteskönt. Men samtidigt är det ett kvitto på att, okej, det här ska jag ha för resten av livet

Äntligen tillbaka på sin arbetsplats: ”Man ska inte behöva gömma sig”

Nu är Christina äntligen tillbaka i svetsbranschen. Ett jobb hon älskar men inte kunnat utföra på grund av bland annat sjukskrivningar. Svetsindustrin är fortfarande en mansdominerad bransch, på Christina Lundins nuvarande jobb är de tre kvinnor på svetsavdelningen, totalt cirka 12 på hela arbetsplatsen. Hon tycker att jargongen på arbetsplatsen är rak och ärlig, på ett bra sätt.

– Jag tycker att män ofta hanterar det bra när man är ärlig och öppen med hur man mår. Man ska inte behöva gömma sig, utan bara kunna säga att jag har mens och det är skitjobbigt, säger hon. 

Tack vare resan till Rumänien känns det som att hon fått livet tillbaka, menar Christina. Trots nervositeten och ovissheten kring om operationen skulle bli lyckad som cirkulerat inom henne. 

– Man tänker inte på att operationen är väldigt stor. Jag har ju tagit bort ett organ.

Och på kliniken upptäckte de inte bara endometrios utan även adenomyos, en till diagnos de inte hittade i Sverige. Adenomyos är betydligt lättare att operera bort, och i dag är Christina är helt symptomfri, även om hon fortfarande har diagnosen endometrios.

Varför tror du att kunskapen om endometrios fortfarande är låg? 

– Jag tror stenhårt på att det är för att kvinnor lider. Förr i tiden var det bara hysteria, kvinnor var dumma, knäppa, inte friska i huvudet. Hade det varit en manlig sjukdom skulle det nog finnas ett botemedel. Men man pratar mer om det idag, jag tror att den yngre generationen inte på samma sätt lider i tystnad.

Nea Magoo Eriksson