Truckföraren Jennifer räddade hunden Tuss – i träskor

Räddningstjänsten hade avbrutit insatsen. Då tog sågverkspersonalen på Norra Timber Hissmofors över. För hand grävde de sig in i bullervallen och fick fram jakthunden Tuss.

– Jag kände hur svetten rann och hur varmt det blev. Men det var skit samma, säger Jennifer Arvidsson, truckförare.

Det var under ett arbetspass i början på september som den 24-åriga Jennifer Arvidsson fick en oväntad fråga. En hund satt fast i ett hål på sågverkets mark och kunde inte komma loss. Kunde Jennifer hjälpa till att få upp den?

Dagen innan hade hunden, som hette Tuss, jagat efter en grävling in i ett hål i bullervallen som ska dämpa ljudet från sågverket. Där blev Tuss kvar.

Jennifer Arvidsson gick raka vägen dit i sina träskor. 

– Jag kör utan skor i trucken. Så det är skönt med skor som är lätta att ta av och på. Det är ju sällan jag behöver gå i jord och rädda någon hund så att säga, säger hon.

Nedanför bullervallen hade en grupp människor samlat sig kring ett hål. 

– Stämningen var stressad. Tuss ägare hade ju suttit där hela natten och försökt locka ut hunden.

”Kände hur svetten rann”

Eftersom det fanns byggavfall och betongblock i vallen bedömde räddningstjänsten att de inte kunde göra något utan en risk för att någon kom till skada. Därför avbröt de sin insats.

– Jag har förståelse för att de inte vill utsätta personal för det. Det hade varit farligt att gå in i hålet och ta fram hunden snabbt. Men vi valde att gräva fram den för hand i stället. Då har man mer kontroll, säger Thomas Haiduga, sågverkschef på Norra Timber Hissmofors.

Tillsammans med Tuss ägare började Thomas Haiduga, Jennifer Arvidsson och flera från sågverket gräva fram hunden med hjälp av spadar från sågverket. Men det var svårt.

– Så fort du tog ett spadtag så föll det ned lite jord. Det kunde rasa så vi funderade på hur vi skulle göra det på bästa sätt, säger Jennifer Arvidsson.

Enligt Jennifer Arvidsson hade hundägaren stoppat in huvudet i hålet och ropat efter Tuss – och hört ett litet pip. Nu bestämde sig kollegorna för att försöka gräva bort ett betongblock som skymde sikten i hålet.

– Jag kände hur svetten rann och hur varmt det blev. Men det var skit samma. Jag fortsatte gräva även om det var jobbigt. Jag hade väldigt mycket träningsvärk dagen efter, säger Jennifer Arvidsson. 

Efter att de grävt i nästan en timme kom till slut hunden Tuss ut, lerig, blöt och lätt desorienterad.  

– Det var en sådan lättnad, säger Jennifer Arvidsson. 

– Det var många lyckotårar. Att vara med i just det ögonblicket var en fantastisk upplevelse. De hade kanske tappat hoppet lite grann, berättar Thomas Haiduga. 

Efter att Tuss kommit fram fick gruppen samla sig en stund. Sedan var det dags för sågverkspersonalen att täppa igen hålet så att det inte skulle hända igen.

– Det var en stor glädje. Sedan åkte vi och åt pizza, säger Thomas Haiduga. 

Emerik Einerstam Karis