Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vi kan inte förneka rasismen”

2 mars, 2015

Skrivet av Ulrika Fjällborg

Ulrika-Fjaellborg-gaestkronikaOm skribenten

Ulrika Fjällborg är frilansjournalist och skriver om mångfald och ledarskap.

Två nyhetshändelser i förra veckan. Belyst från två håll ser jag plötsligt beröringsskräcken i mångfaldsfrågan ur en ny vinkel.

SVT lanserar en ny granskning av styrelsesammansättningen i de tio största börsbolagen. De tittar på etnicitet. Hur många av de 90 styrelseledamöterna har vad SCB kallar ”utländsk bakgrund”, dvs är födda utomlands eller har minst en förälder som är det?

Det är ett på tok för snävt material att studera för att dra slutsatser för hela näringslivselitens räkning. Undersökningen borde förstås gjorts på alla börsnoterade bolag, eller åtminstone på alla bolagen på storbolagslistan. Men även utan SVT:s minienkät i frågan vet vi att övervikten av svenskfödda män som heter Per och Anders i övre medelåldern är förskräckande stor, inte bara i styrelserna utan även i bolagsledningarna.

Det intressanta är dock reaktionerna. En debattartikel i Expressen, av Adam Cwejman på Timbro, och runt 35 (enligt SVT) twitterkonton protesterade högljutt på #vitabolag (den hashtagg som svt lanserade för sin granskning) mot vad de upplevde som en rasifiering.

35 kritiker. Men kritiken fick stor spridning, försvarade sig SVT när de drog tillbaka materialet och aldrig sände inslaget. Endast nyhetsartikeln på webben blev kvar. Den högerliberala debattören Alice Teodorescus tweet ”Skulle vilja veta vilken särskild kompetens vi invandrade besitter på grund av våra utländska efternamn eller pigment” har i skrivande stund retweetats 142 gånger.

Att SVT drar tillbaka ett inte tillräckligt väl utfört arbete är helt i sin ordning. Men det vore synd om SVT böjer sig för kritiken att dylika undersökningar inte ska göras. Alls.

För den viktiga frågan är inte den Alice Teodorescu ställer. Utan den omvända: vad är det i människors utländska efternamn eller pigment som exkluderar dem? Vad är det i det vita skinnet, den blå ögonfärgen och förnamnen Per och Anders som meriterar dem till alla styrelseuppdrag? Det är ett faktum att verkligheten ser ut så. Och det måste vi diskutera.

Men den andra händelsen visar vad den diskussionen kan kosta enskilda individer. Och det är då den annars obegripliga strutsmentaliteten, att vägra se den strukturella rasismen, blir begriplig. Det kan kosta på i längden.

Journalisten Alexandra Pascaliduo väljer att tystna, sluta utöva sitt yrke, att lämna Sverige. Orsaken är enligt henne själv allt hat och alla hot hon fått genom alla år hon bara gjort sitt jobb. Ett jobb som programledare, journalist och krönikör, vilket onekligen innebär en hel del synlighet.

Jag vill inte säga att det finns direkt kausala samband mellan att vara invandrare enligt SCB:s definition och att bli hotad och hatad. Inte heller kan jag leda i bevis att det finns direkta samband mellan Pascalidous grekiska ursprung och de hat- och hotbrev hon fått. Men jag säger som Leif GW Persson: Hata slumpen!

Vi måste prata om detta. Det finns en åtskillnad på människor i Sverige beroende på hudfärg, namn, geografiskt och etniskt ursprung. Det går inte att acceptera det. Vi måste motarbeta detta faktum och aktivt verka för att alla människor får möjlighet att förverkliga vad de vill åstadkomma med sina liv, att alla människors kunskap erfarenhet och kreativitet kommer till nytta och bidrar till fler bolag och arbetstillfällen, till tillväxt och lönsamhet, till innovation och utveckling i samhället.

Jag är ledsen, Alice Teodorescu, Adam Cwejman, hela Timbro – det är förfärligt att rasismen kostar så mycket att människor ger upp sitt land och sitt jobb, men just därför kan vi inte nöja oss med att se tiden an och krampaktigt förneka att det finns en strukturell rasism.

Just därför måste vi ställa frågan vad det som gör att vitt skinn, blå ögon och ett efternamn som slutar på –sson är meriterade för ledande maktbefattningar i näringslivet.

En kommentar till “Vi kan inte förneka rasismen

  • Håller inte med. Idén att med förment progressiva motiv rasklassificera människor har prövats förr och det har bara orsakat elände. Martin Luther King argumenterade inte för raskvotering utan för rätten att bli bedömd på sina egna kvalifikationer. Dagens situation med ökande segregering och ojämlikhet bör även om den har etniska förtecken bemötas med generell välfärdspolitik av klassisk socialdemokratisk modell. De kvalificerade höginkomsttagare som konkurrerar om de högsta posterna borde förutsättas kunna stå på egna meriter utan att behöva statlig ”karriärhjälp”.

Vad tycker du? Diskutera krönikan här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Det är skinnet som håller oss samman”

”Det är skinnet som håller oss samman”

”När kropp och känslor exploderar så har vi munnen, rösten, samtalet som ventil. Vi måste tala om frustration, rädslor, hat och konflikter. Vi måste hålla oss i skinnet och släppa ut ilska och skräck i ord som ljuder i vårt gemensamma luftrum, istället för i blod från ett svingat svärd.”

Vi kan inte längre blunda – nu måste vi visa mod

Ulrika Fjällborg.

Nu är det upp till oss

– En dag ska vi alla dö. – Men alla andra dagar ska vi det inte. Dialogen kommer från en serieruta med två människor som filosoferar på en klippa i solnedgången med varsitt metspö i handen. Igår blev serierutans budskap ännu viktigare.

Var drar man gränsen för att hjälpa?

Frågan är fri, heter det. Och det står likaledes var och en fritt att svara som man vill: Ja, nej, eller inte alls. Det är grunden på vilken all mänsklig samvaro vilar.

Spräng mansrollens murar!

Hur ser det ut om 100 år? Mannen som frågade hade just hört mig berätta hur jämställdhet och välfärdssamhället drivit varandras utveckling de senaste 50 åren i Sverige på ett kvällsseminarium i en lokal inte olik ett klassiskt svenskt församlingshem i ryska Kaliningrad.

V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna

V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna

Ali Esbati och Ciczie Weidby: Det behövs en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp kring dödsolyckor i arbetslivet

SD: Arbetsmiljöarbetet hämmas av politiskt käbbel

SD: Arbetsmiljöarbetet hämmas av politiskt käbbel

Den med mest förtroende ska kunna bli skyddsombud, oavsett politisk hemvist eller fackligt medlemskap, skriver Sverigedemokraternas Magnus Persson.

Mens är en arbetsmiljöfråga

Mens är en arbetsmiljöfråga

Att industrin är en mansdominerad bransch innebär inte att vi kan strunta i arbetsmiljön för de som har mens, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Stått över löneökning? – kräv en del av företaget”

”Stått över löneökning? – kräv en del av företaget”

Centrum för personalägande: Det är ett sätt för er som avstått löneökningar under pandemin att få ta del av framtida framgångar.”

Sjuka Samhall

Nu agerar Arbetsmiljöverket  mot Samhall

Nu agerar Arbetsmiljöverket mot Samhall

Först la Arbetsmiljöverket ner skyddsombudets anmälan. En vecka in i DA:s granskning ändrar sig myndigheten. Samhall i Eskilstuna tvingas nu svara.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall i Umeå:  Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.