Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi kan inte längre blunda – nu måste vi visa mod

9 september, 2015

Skrivet av

Ulrika Fjällborg. Foto: Johanna Henriksson.
Ulrika Fjällborg. Foto: Johanna Henriksson.

Äntligen har Löfvén satt ner foten. Flyktingfoten. Måndagens besked att alla kommuner ska krävas på sitt ansvar att ta emot flyktingar, eventuellt nya medborgare, känns som en befrielse. En befrielse ur den veliga kramp som präglat flykting- och integrationspolitiken det senaste året.

Det borde inte vara så svårt. Eftersom: Integration är ett nationellt ansvar. Alla kommuner är medlemmar i den svenska nationen. Alltså är det alla kommuners ansvar att ta emot de människor på flykt Sverige lovat världen och FN att hjälpa. Det är faktiskt fullständigt självklart – och lika obegripligt att det inte varit så tidigare.
Kommunerna kan ju inte strunta i andra nationella åtaganden. Som barnens skolgång eller vård av de gamla.

Det är inte otroligt att beslutsamheten kom tack vare Alan Kurdi. En treåring vars liv nyligen tog slut i Medelhavet. Bilden av den döda pojkkroppen på turiststranden i Turkiet löpte som en skogsbrand i sociala medier under förra veckan och upprörde tusentals svenskar.

Stödet för att Sverige ska ta emot flyktingar har enligt Sifo ökat från 17 till 25 procent. Förra veckans manifestation till stöd för svenskt flyktingmottagande samlade runt 15 000 stockholmare på Medborgarplatsen i Stockholm. Till och med vädret manifesterade i ett gråtande regn.
Folkets starka känslor berör politiker.

Tillväxt är också en nationell angelägenhet. Det ordet skyggar inte svenska kommunalpolitiker för. Många kommuner i landet behöver invånare, behöver företag och arbetstillfällen. Men de verkar ha märkligt svårt att se sambandet mellan människor och tillväxt, dvs flyktingar och tillväxt. Förmodligen den främsta anledning till oviljan att ta emot.

På lång sikt är invandring alltid lönsam för en bygd. Men det kan vara så även på kort sikt, för en kommun eller ett företag. Om vi bara kunde se individerna. En flykting kan vara Alan Kurdi, 3 år, men också företagsledare som kan erbjuda en kommun näringsverksamhet och arbetstillfällen. Om vi bara kunde se människorna på andra sidan stereotyperna och ge den hjälp som behövs. Men vi tror att alla flyktingar är analfabeter som behöver socialbidrag.

Jag läser i Dagens Industri om hur Gävle kommun missade en etablering av ett globalt handelsföretag som grundaren, en flykting, behövde hjälp med att rädda från IS. Den hjälp hen behövde var inte SFI, utan att först flytta 600 miljoner euro och sedan etablera bolaget i Gävle. Det gick svenska myndigheter bet på, enligt artikeln. Istället kom hjälpen från Tyskland och bolaget har idag sin bas i Hamburg.

Oavsett allt annat skulle jag säga att den drivkraft det kräver av en människa att genomföra en flykt från till exempel kriget i Syrien till Sverige borde vara extremt meriterande i ett CV.

Jag tänker att fördomar och rädsla ligger till grund för den handfallenhet som snuvade Gävle på ett nytt globalt bolag och vem vet hur många arbetstillfällen. Därför behöver vi öva vår blick att tränga genom stereotyper och vårt mod att välkomna det vi inte känner, kanske till och med är rädda för.

Folklig opinion har en tendens att få politiker att våga. Därför behöver vi alla säger vad vi tycker. Vad du gör och säger betyder något. Likaså betyder det något när du är tyst.

På 90-talet spelade Wiehe/Afzelius in sin gamla popdänga med texten: ”Vakna upp, fatta mod, börja se dig omkring. Bli inte en av dem som bara står där sen. Och säger att: jag visste ingenting”.

Att ens ha det alternativet – kunna säga ”Jag visste ingenting” – hörde till 1900-talet. Idag, i vårt sociala medier-millennium, är det inte längre möjligt att inte se något. För oss handlar det framför allt om att fatta mod. Och om att sätta ner foten.

Ulrika Fjällborg

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Det är skinnet som håller oss samman”

”Det är skinnet som håller oss samman”

”När kropp och känslor exploderar så har vi munnen, rösten, samtalet som ventil. Vi måste tala om frustration, rädslor, hat och konflikter. Vi måste hålla oss i skinnet och släppa ut ilska och skräck i ord som ljuder i vårt gemensamma luftrum, istället för i blod från ett svingat svärd.”

”Vi kan inte förneka rasismen”

”Vi kan inte förneka rasismen”

Utländska efternamn och fel pigment utestänger människor från bolagsstyrelser och gör dem till måltavlor för hot och hat när de äntrar offentligheten. ”Den strukturella rasismen är ett faktum och den måste vi diskutera”, skriver Ulrika Fjällborg i en gästkrönika.

Nu är det upp till oss

– En dag ska vi alla dö. – Men alla andra dagar ska vi det inte. Dialogen kommer från en serieruta med två människor som filosoferar på en klippa i solnedgången med varsitt metspö i handen. Igår blev serierutans budskap ännu viktigare.

Var drar man gränsen för att hjälpa?

Frågan är fri, heter det. Och det står likaledes var och en fritt att svara som man vill: Ja, nej, eller inte alls. Det är grunden på vilken all mänsklig samvaro vilar.

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

SD: Samhall får inte bli en uppsamlingsplats för Sveriges misslyckade integrationspolitik.

”Ansvaret är politikernas –  Samhall måste reformeras”

”Ansvaret är politikernas – Samhall måste reformeras”

C: Stödet till funktionshindrade måste följa personen och inte gå i klumpsumma till Samhall.

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Ulrica Malmberg: Vi blöder varje månad, så låt inte mens vara en samvetsfråga en gång om året.

”Kravet på affärsmässighet måste bort”

”Kravet på affärsmässighet måste bort”

Det är uppenbart att det sociala uppdraget och kravet på affärsmässighet i praktiken inte går att förena, skriver Ciczie Weidby och Ali Esbati (V).

”Samhall måste återgå till sitt kärnuppdrag”

”Samhall måste återgå till sitt kärnuppdrag”

Saila Quicklund (M): Samhall snedvrider konkurrensen samtidigt som många vittnar om allvarliga brister i arbetsmiljön.

V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna

V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna

Ali Esbati och Ciczie Weidby: Det behövs en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp kring dödsolyckor i arbetslivet

Sjuka Samhall

HR styr allt men slipper ta ansvaret

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

I ett helt år har Samhall använt desinfektionsmedel som de anställda tillverkar själva. Om medlet inte hanteras rätt fungerar det inte. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud, kräver att Samhall plockar bort medlet.

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Emilia städar på en skola i Mellansverige och blev nyligen sjuk i covid. Här berättar hon med egna ord.

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

”Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Det skriver en av alla anställda på Samhall. Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om situationen på det statligt ägda företaget.

Hon vill skydda de oskyddade

Hon vill skydda de oskyddade

Maj-Len är allas Maj-Len, den Samhall­städarna vänder sig till när de inte orkar mer. Men ibland säger även hennes kropp ifrån.

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. Lyssna på det inlästa reportaget om Samhalls städare, som glömdes bort i pandemin.

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall har förändrats mycket genom åren. Konflikten mellan uppgiften att erbjuda personer med funktionsnedsättning ett meningsfullt och utvecklande arbete och kraven på lönsamhet har präglat verksamheten under senare år.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.