Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi kan inte längre blunda – nu måste vi visa mod

9 september, 2015

Skrivet av

Ulrika Fjällborg. Foto: Johanna Henriksson.
Ulrika Fjällborg. Foto: Johanna Henriksson.

Äntligen har Löfvén satt ner foten. Flyktingfoten. Måndagens besked att alla kommuner ska krävas på sitt ansvar att ta emot flyktingar, eventuellt nya medborgare, känns som en befrielse. En befrielse ur den veliga kramp som präglat flykting- och integrationspolitiken det senaste året.

Det borde inte vara så svårt. Eftersom: Integration är ett nationellt ansvar. Alla kommuner är medlemmar i den svenska nationen. Alltså är det alla kommuners ansvar att ta emot de människor på flykt Sverige lovat världen och FN att hjälpa. Det är faktiskt fullständigt självklart – och lika obegripligt att det inte varit så tidigare.
Kommunerna kan ju inte strunta i andra nationella åtaganden. Som barnens skolgång eller vård av de gamla.

Det är inte otroligt att beslutsamheten kom tack vare Alan Kurdi. En treåring vars liv nyligen tog slut i Medelhavet. Bilden av den döda pojkkroppen på turiststranden i Turkiet löpte som en skogsbrand i sociala medier under förra veckan och upprörde tusentals svenskar.

Stödet för att Sverige ska ta emot flyktingar har enligt Sifo ökat från 17 till 25 procent. Förra veckans manifestation till stöd för svenskt flyktingmottagande samlade runt 15 000 stockholmare på Medborgarplatsen i Stockholm. Till och med vädret manifesterade i ett gråtande regn.
Folkets starka känslor berör politiker.

Tillväxt är också en nationell angelägenhet. Det ordet skyggar inte svenska kommunalpolitiker för. Många kommuner i landet behöver invånare, behöver företag och arbetstillfällen. Men de verkar ha märkligt svårt att se sambandet mellan människor och tillväxt, dvs flyktingar och tillväxt. Förmodligen den främsta anledning till oviljan att ta emot.

På lång sikt är invandring alltid lönsam för en bygd. Men det kan vara så även på kort sikt, för en kommun eller ett företag. Om vi bara kunde se individerna. En flykting kan vara Alan Kurdi, 3 år, men också företagsledare som kan erbjuda en kommun näringsverksamhet och arbetstillfällen. Om vi bara kunde se människorna på andra sidan stereotyperna och ge den hjälp som behövs. Men vi tror att alla flyktingar är analfabeter som behöver socialbidrag.

Jag läser i Dagens Industri om hur Gävle kommun missade en etablering av ett globalt handelsföretag som grundaren, en flykting, behövde hjälp med att rädda från IS. Den hjälp hen behövde var inte SFI, utan att först flytta 600 miljoner euro och sedan etablera bolaget i Gävle. Det gick svenska myndigheter bet på, enligt artikeln. Istället kom hjälpen från Tyskland och bolaget har idag sin bas i Hamburg.

Oavsett allt annat skulle jag säga att den drivkraft det kräver av en människa att genomföra en flykt från till exempel kriget i Syrien till Sverige borde vara extremt meriterande i ett CV.

Jag tänker att fördomar och rädsla ligger till grund för den handfallenhet som snuvade Gävle på ett nytt globalt bolag och vem vet hur många arbetstillfällen. Därför behöver vi öva vår blick att tränga genom stereotyper och vårt mod att välkomna det vi inte känner, kanske till och med är rädda för.

Folklig opinion har en tendens att få politiker att våga. Därför behöver vi alla säger vad vi tycker. Vad du gör och säger betyder något. Likaså betyder det något när du är tyst.

På 90-talet spelade Wiehe/Afzelius in sin gamla popdänga med texten: ”Vakna upp, fatta mod, börja se dig omkring. Bli inte en av dem som bara står där sen. Och säger att: jag visste ingenting”.

Att ens ha det alternativet – kunna säga ”Jag visste ingenting” – hörde till 1900-talet. Idag, i vårt sociala medier-millennium, är det inte längre möjligt att inte se något. För oss handlar det framför allt om att fatta mod. Och om att sätta ner foten.

Ulrika Fjällborg

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Det är skinnet som håller oss samman”

”Det är skinnet som håller oss samman”

”När kropp och känslor exploderar så har vi munnen, rösten, samtalet som ventil. Vi måste tala om frustration, rädslor, hat och konflikter. Vi måste hålla oss i skinnet och släppa ut ilska och skräck i ord som ljuder i vårt gemensamma luftrum, istället för i blod från ett svingat svärd.”

”Vi kan inte förneka rasismen”

”Vi kan inte förneka rasismen”

Utländska efternamn och fel pigment utestänger människor från bolagsstyrelser och gör dem till måltavlor för hot och hat när de äntrar offentligheten. ”Den strukturella rasismen är ett faktum och den måste vi diskutera”, skriver Ulrika Fjällborg i en gästkrönika.

Nu är det upp till oss

– En dag ska vi alla dö. – Men alla andra dagar ska vi det inte. Dialogen kommer från en serieruta med två människor som filosoferar på en klippa i solnedgången med varsitt metspö i handen. Igår blev serierutans budskap ännu viktigare.

”Vi sviker inte – vi kämpar”

”Vi sviker inte – vi kämpar”

I dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall, skriver IF Metalls Birgit Birgersson Brorsson.

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

Det pågår ett arbete om att utbilda flera av våra förtroendevalda på olika nivåer på Samhall. Men i slutändan är det ägarna som måste ändra på vinstkravet, skriver Nicklas Nilsson, avtalsansvarig på Fastighets.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Sommar, sol – och usla villkor

Sommar, sol – och usla villkor

Vill vi ha ett skogsbruk som inte bygger på att migrantarbetare utnyttjas, så måste prispressen upphöra och avtalen följas, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi utformar framtidens trygghet

Vi utformar framtidens trygghet

En trygg arbetsmarknad måste också omfatta visstidsanställda, inhyrda, och alla vars jobb som förändras av den tekniska utvecklingen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Ska vi erövra framtiden igen?

Ska vi erövra framtiden igen?

Daniel Mathisen läser Ulf Lundells Vardagar och känner sorgen blandas med hopp.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.