Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Det är skinnet som håller oss samman”

23 oktober, 2015

Skrivet av

Ulrika Fjällborg. Foto: Johanna Henriksson.
Ulrika Fjällborg. Foto: Johanna Henriksson.

Gästkrönika Vad ska man säga om händelserna i Trollhättan? Det är svårt att prata när det är svårt att ens andas.

”Det spelar ingen roll vilken färg man har på sitt skinn. Huvudsaken är att man har skinn. För det ska ju hålla fast köttet.” Det sa en mycket klok sjuåring till mig en dag för några år sedan. Vi åkte bil och lyssnade på Michael Jacksons ”Black or white”.

Jag har tänkt på det citatet många gånger och idag tänker jag på det igen.

Huvudsaken är att man har skinn. För det ska hålla fast köttet.

Ja. Kött och blod ger människan kraft att leva, göra, uppfinna, tänka, tala, skratta och gråta, älska och hata. Verka i världen helt enkelt. Det är innehållet i människan som räknas.
Och skinnet har vi att hålla oss i. Skinnet håller ihop oss, även när tankar och känslor exploderar och världen går sönder. Som i Trollhättan igår.

Imorgon är det FN-dagen. I år fyller FN 70 år. Det kommer säkert att uppmärksammas, firas med manifestationer, debatter, parader. Stora ord från stora människor. Det lär säkert också riktas kritik mot FN. För tandlöshet, handlingsförlamning, oförmåga. Det är ett svårt uppdrag att verka för världsfreden. Vi misslyckas för det mesta, just nu å det grövsta när vi har de största flyktingströmmarna i Europa sedan andra världskriget.

Och visst kan man fira FN:s segrar och kritisera dess tillkortakommanden.
Men det viktigaste vi – du och jag, var och en – kan göra är ändå försöka leva FN:s anda och själva syfte. Den vilja och det behov som en gång födde organisationen ur andra världskrigets ruiner. För: Att samtala tillsammans. Är grunden för all god förändring.

När kropp och känslor exploderar så har vi munnen, rösten, samtalet som ventil. Vi måste tala om frustration, rädslor, hat och konflikter. Vi måste hålla oss i skinnet och släppa ut ilska och skräck i ord som ljuder i vårt gemensamma luftrum, istället för i blod från ett svingat svärd.

Många kommer att sakna Lavin Eskandar som brutalt stacks ner när han försökte skydda andra. Många kommer att sakna Ahmed Hassan, som öppnade en dörr för att släppa in någon som knackade. De hade hela livet framför sig. Vad kunde de inte ha åstadkommit? Det får vi aldrig veta, för det blir inget med det nu. Någon har berövat dem möjligheten att leva sina liv. Någon har berövat alla oss andra att ta del av deras kraft och kreativitet, kärlek och styrka.

Att hålla sig i sitt skinn. Och inte skada andras. Är viktigt. För skinnet – oavsett färg – har en viktig uppgift: det ska hålla ihop köttet. Det är med sitt innehåll, köttet och blodet, som människan lever och verkar i världen. Inte sin yta.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Vi kan inte längre blunda – nu måste vi visa mod

Vi kan inte längre blunda – nu måste vi visa mod

Ulrika Fjällborg.

”Vi kan inte förneka rasismen”

”Vi kan inte förneka rasismen”

Utländska efternamn och fel pigment utestänger människor från bolagsstyrelser och gör dem till måltavlor för hot och hat när de äntrar offentligheten. ”Den strukturella rasismen är ett faktum och den måste vi diskutera”, skriver Ulrika Fjällborg i en gästkrönika.

Nu är det upp till oss

– En dag ska vi alla dö. – Men alla andra dagar ska vi det inte. Dialogen kommer från en serieruta med två människor som filosoferar på en klippa i solnedgången med varsitt metspö i handen. Igår blev serierutans budskap ännu viktigare.

”Vi sviker inte – vi kämpar”

”Vi sviker inte – vi kämpar”

I dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall, skriver IF Metalls Birgit Birgersson Brorsson.

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

Det pågår ett arbete om att utbilda flera av våra förtroendevalda på olika nivåer på Samhall. Men i slutändan är det ägarna som måste ändra på vinstkravet, skriver Nicklas Nilsson, avtalsansvarig på Fastighets.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Sommar, sol – och usla villkor

Sommar, sol – och usla villkor

Vill vi ha ett skogsbruk som inte bygger på att migrantarbetare utnyttjas, så måste prispressen upphöra och avtalen följas, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi utformar framtidens trygghet

Vi utformar framtidens trygghet

En trygg arbetsmarknad måste också omfatta visstidsanställda, inhyrda, och alla vars jobb som förändras av den tekniska utvecklingen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Ska vi erövra framtiden igen?

Ska vi erövra framtiden igen?

Daniel Mathisen läser Ulf Lundells Vardagar och känner sorgen blandas med hopp.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.