Nu är det upp till oss

Gästkrönika– En dag ska vi alla dö. – Men alla andra dagar ska vi det inte. Dialogen kommer från en serieruta med två människor som filosoferar på en klippa i solnedgången med varsitt metspö i handen. Igår blev serierutans budskap ännu viktigare.

Igår visade valresultatet till Sveriges riksdag att 13 procent av de röstberättigade medborgarna i Sverige lade sin röst på Sverigedemokraterna. Ett parti som värderar människor efter yta, som sorterar folk i fack, som inte ser att människans stora konkurrensfördel – innovation, kreativitet, utveckling – handlar om mångfald, samarbete och solidaritet. Empati med de som behöver stöd. Ett parti som inte anser att det är ”från var och en efter förmåga, till var och en efter behov” som gäller. Utan ”endast till den som ser ut och tycker som vi”.

Det är uppriktigt sagt förskräckande (även om det inte var oväntat att SD skulle gå framåt). 13 procent röstade på ett parti som ifrågasätter demokratins grundval och mänskliga rättigheter.

Men 87 procent gjorde det inte. 87 procent röstade INTE på segregation, åtskillnad mellan människor, på att förminska individer till en grupptillhörighet någon annan tilldelar dig. 87 procent röstade INTE på att låta andra bestämma vem du är, att låta yttre faktorer identifiera människan; kön, födelseort, färgen på ditt skinn, formen på dina ögon eller din näsa, hur din kropp och din hjärna fungerar, vem du älskar. 87 procent röstade för demokrati och alla individers mänskliga rättigheter.

Det är viktigt att komma ihåg det nu.

Socialdemokraternas partiledare och vår kommande statsminister Stefan Löfvén poängterade detta i sitt tal igår kväll. Att 13 procent inte ska styra Sverige de fyra kommande åren. Att han bildar regering för att han och socialdemokraterna fått var tredje röst av svenska folket. Det blir säkert inte lätt. Men det blir inte lätt för någon parlamentariker.

Trots att man önskat sig en stark regering, så är det ännu värre med en svag opposition. Orsaken till Sverigedemokraternas framgång ligger till stor del i offerkoftan. Att de inte – och framför allt inte deras väljare i tillräcklig utsträckning – blivit lyssnade på, inte fått sin världsbild bemött av diskussion och mothugg. Utan av ignorans, nonchalans, avfärdad som idiotisk. Det – ger med rätta vatten på kvarnen.

Gå inte SD till mötes – men möt! Möt de väljare som utförsäkrats, utlasats, aldrig ens fått ett jobb, upplever sin bygd vittra sönder utan att företagens huvudkontor och ”polititruckerna i Tjockholm” lyfter ett finger. Möt de frusterade människor som inte ser något annat parti att rösta på, något annat parti som ser deras situation.

Och driv opposition, ni oppositionspartier – ännu lite oklart vilka faktiskt – som nu hamnar i den rollen.

Om Sverigedemokraterna blir riksdagens enda oppositionsparti kommer det att gynna dem, hävdade Sören Holmberg i sin valanalys sent igår. Offerkoftan växer till en hel vinterrock.

Det är hög tid att inse att vi har ett främlingsfientligt parti i svensk politik – och att det finns en orsak till det. Det är sådana tider, sådana strömningar i hela Europa. Många har sagt det tidigare: Hitler röstades också fram till makten genom demokratiska val. Den ekonomiska och politiska situationen i Europa är långt ifrån olik den dåvarande. Det finns inget ”aldrig mer”, det går inte att lägga den epoken bakom sig. Därför bör vi sluta förvånas och förfäras – och ta saken på allvar. Vi, 87 procent som INTE röstade på SD.