Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Spräng mansrollens murar!

5 maj, 2014

Skrivet av Ulrika Fjällborg

GästkrönikaHur ser det ut om 100 år? Mannen som frågade hade just hört mig berätta hur jämställdhet och välfärdssamhället drivit varandras utveckling de senaste 50 åren i Sverige på ett kvällsseminarium i en lokal inte olik ett klassiskt svenskt församlingshem i ryska Kaliningrad.

Ingen liten fråga. Men väl så intressant. Svaret är att jag är orolig. Inte för kvinnorna – men för männen.

Många tycker att det går långsamt med jämställdheten. Och på många sätt har vi långt kvar.

Ändå har kvinnan flyttat fram sina positioner på mannens arena med rejäla kliv om man jämför med huruvida mannen avancerat på kvinnans domäner – i princip ingenting. De senaste hundra åren har kvinnan tagit allt större makt, både över sitt liv och i samhället, berättar Arne Järnelöv på Insitutet för Framtidsstudier i den lilla skriften ”Amazonia”.

För 150 år sedan hade kvinnor inte egen äganderätt i Sverige. För 100 år sedan fick svenska kvinnor inte rösta. För 50 år sedan tog vi makt över vår kropp och barnafödandet med hjälp av p-piller och aborträtt.

När det gäller yrken har kvinnor tagit sig in i snart sagt alla traditionellt manliga branscher: från präster till soldater, från gruvarbetare till ingenjörer.

60 procent av de som utexamineras från universiteten i EU är kvinnor och dominansen gäller inte bara västvärden: I Kina är 55 procent av studenterna som går ut tekniska utbildningar kvinnor. I Sverige sjunker skolresultaten för pojkar så pass att Statens Offentliga Utredningar påtalar det som problem (SOU 2014:6).

Kvinnor har tillägnat sig ekonomisk makt, fysisk makt, utbildningsmakt och klivit in och tagit plats på den arbetsmarknad som tidigare var förbehållen män.

Nu har det i och för sig funnits en del maktfördelning att ta av när det gäller att balansera upp läget, det ska gudarna veta.

Men ändå, vad har männen gjort på kvinnans arena under samma tid? Alldeles för lite. Visst finns män som är dagisfröknar, undersköterskor och hemtjänstbiträden. Men inte lika många som kvinnor som är poliser och lastbilsförare. Och attityden till män i kvinnodominanta yrken … ja, det känns som att det fortfarande skaver rätt bra på många håll.

Den oro jag uttryckte för den ryske framtidsspanaren har inte bara sin grund i rättvisekrav. Det är ju också så att arbetsmarknaden förändras. Till kvinnornas fördel.

En undersökning av platsannonserna på tidigt 50-tal respektive 00-tal som Dagens Nyheter gjort visar att krav som ”frisk, stark och ärlig” dominerar på 50-talet. På 2000-talet söks snarare: ”serviceinriktade lagspelare med social och emotionell intelligens”. Det vill säga: kommunikation och relationer, klassiskt kvinnliga egenskaper.

En lastbilsförare ska inte bara köra bil utan även ta hand om kundrelationer.

Världen förändras i rasande takt. Det är som det är och det är (för det mesta) bra. Men det innebär att vi måste förändras med den, och inte fastna i förlegade synsätt på vad som är ”en riktig karl”.

Män, ta plats! Ta plats på kvinnornas arenor, utveckla er ”kvinnliga kompetens”. Ta itu med bilden av manligheten. Se till att den tjänar er – inte hindrar er från jobbmöjligheter och egen utveckling.

Kvinnor har vunnit på att ta plats på männens arenor. Det har givit oss större möjligheter och förflyttat kvinnorollen. Samma möjlighet måste ges männen. Det är hög tid att spränga mansrollens murar. I synnerhet när de traditionellt manliga (industri)jobben blir allt färre.

Ett bra ställe att börja är föräldraledighet och föräldraskap. Inget bygger ens sociala och kommunikativa färdigheter som umgänget med ett barn. Och då blir du i förlängningen den som påverkar just hur samhället ser ut om hundra år.

Du kanske också vill läsa…

”Det är skinnet som håller oss samman”

”Det är skinnet som håller oss samman”

”När kropp och känslor exploderar så har vi munnen, rösten, samtalet som ventil. Vi måste tala om frustration, rädslor, hat och konflikter. Vi måste hålla oss i skinnet och släppa ut ilska och skräck i ord som ljuder i vårt gemensamma luftrum, istället för i blod från ett svingat svärd.”

Vi kan inte längre blunda – nu måste vi visa mod

Ulrika Fjällborg.

”Vi kan inte förneka rasismen”

”Vi kan inte förneka rasismen”

Utländska efternamn och fel pigment utestänger människor från bolagsstyrelser och gör dem till måltavlor för hot och hat när de äntrar offentligheten. ”Den strukturella rasismen är ett faktum och den måste vi diskutera”, skriver Ulrika Fjällborg i en gästkrönika.

Nu är det upp till oss

– En dag ska vi alla dö. – Men alla andra dagar ska vi det inte. Dialogen kommer från en serieruta med två människor som filosoferar på en klippa i solnedgången med varsitt metspö i handen. Igår blev serierutans budskap ännu viktigare.

Var drar man gränsen för att hjälpa?

Frågan är fri, heter det. Och det står likaledes var och en fritt att svara som man vill: Ja, nej, eller inte alls. Det är grunden på vilken all mänsklig samvaro vilar.

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

S: Samhall ska producera varor och tjänster som faktiskt efterfrågas – men vi måste utreda att det är rätt personer som anvisas dit.

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

SD: Samhall får inte bli en uppsamlingsplats för Sveriges misslyckade integrationspolitik.

”Ansvaret är politikernas –  Samhall måste reformeras”

”Ansvaret är politikernas – Samhall måste reformeras”

C: Stödet till funktionshindrade måste följa personen och inte gå i klumpsumma till Samhall.

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Ulrica Malmberg: Vi blöder varje månad, så låt inte mens vara en samvetsfråga en gång om året.

”Kravet på affärsmässighet måste bort”

”Kravet på affärsmässighet måste bort”

Det är uppenbart att det sociala uppdraget och kravet på affärsmässighet i praktiken inte går att förena, skriver Ciczie Weidby och Ali Esbati (V).

Sjuka Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna. Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Nu agerar Arbetsmiljöverket mot Samhall

Först la Arbetsmiljöverket ner skyddsombudets anmälan. Sen ändrar sig myndigheten. Nu tvingas Samhall i Eskilstuna att svara.

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

”Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Det skriver en av alla anställda på Samhall. Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om situationen på det statligt ägda företaget.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.