”Det är skinnet som håller oss samman”
"När kropp och känslor exploderar så har vi munnen, rösten, samtalet som ventil. Vi måste tala om frustration, rädslor, hat och konflikter. Vi måste…
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2014-05-05, 15:25 Uppdaterad 2020-09-07, 12:31
GästkrönikaHur ser det ut om 100 år? Mannen som frågade hade just hört mig berätta hur jämställdhet och välfärdssamhället drivit varandras utveckling de senaste 50 åren i Sverige på ett kvällsseminarium i en lokal inte olik ett klassiskt svenskt församlingshem i ryska Kaliningrad.
Ingen liten fråga. Men väl så intressant. Svaret är att jag är orolig. Inte för kvinnorna – men för männen.
Många tycker att det går långsamt med jämställdheten. Och på många sätt har vi långt kvar.
Ändå har kvinnan flyttat fram sina positioner på mannens arena med rejäla kliv om man jämför med huruvida mannen avancerat på kvinnans domäner – i princip ingenting. De senaste hundra åren har kvinnan tagit allt större makt, både över sitt liv och i samhället, berättar Arne Järnelöv på Insitutet för Framtidsstudier i den lilla skriften ”Amazonia”.
För 150 år sedan hade kvinnor inte egen äganderätt i Sverige. För 100 år sedan fick svenska kvinnor inte rösta. För 50 år sedan tog vi makt över vår kropp och barnafödandet med hjälp av p-piller och aborträtt.
När det gäller yrken har kvinnor tagit sig in i snart sagt alla traditionellt manliga branscher: från präster till soldater, från gruvarbetare till ingenjörer.
60 procent av de som utexamineras från universiteten i EU är kvinnor och dominansen gäller inte bara västvärden: I Kina är 55 procent av studenterna som går ut tekniska utbildningar kvinnor. I Sverige sjunker skolresultaten för pojkar så pass att Statens Offentliga Utredningar påtalar det som problem (SOU 2014:6).
Kvinnor har tillägnat sig ekonomisk makt, fysisk makt, utbildningsmakt och klivit in och tagit plats på den arbetsmarknad som tidigare var förbehållen män.
Nu har det i och för sig funnits en del maktfördelning att ta av när det gäller att balansera upp läget, det ska gudarna veta.
Men ändå, vad har männen gjort på kvinnans arena under samma tid? Alldeles för lite. Visst finns män som är dagisfröknar, undersköterskor och hemtjänstbiträden. Men inte lika många som kvinnor som är poliser och lastbilsförare. Och attityden till män i kvinnodominanta yrken … ja, det känns som att det fortfarande skaver rätt bra på många håll.
Den oro jag uttryckte för den ryske framtidsspanaren har inte bara sin grund i rättvisekrav. Det är ju också så att arbetsmarknaden förändras. Till kvinnornas fördel.
En undersökning av platsannonserna på tidigt 50-tal respektive 00-tal som Dagens Nyheter gjort visar att krav som ”frisk, stark och ärlig” dominerar på 50-talet. På 2000-talet söks snarare: ”serviceinriktade lagspelare med social och emotionell intelligens”. Det vill säga: kommunikation och relationer, klassiskt kvinnliga egenskaper.
En lastbilsförare ska inte bara köra bil utan även ta hand om kundrelationer.
Världen förändras i rasande takt. Det är som det är och det är (för det mesta) bra. Men det innebär att vi måste förändras med den, och inte fastna i förlegade synsätt på vad som är ”en riktig karl”.
Män, ta plats! Ta plats på kvinnornas arenor, utveckla er ”kvinnliga kompetens”. Ta itu med bilden av manligheten. Se till att den tjänar er – inte hindrar er från jobbmöjligheter och egen utveckling.
Kvinnor har vunnit på att ta plats på männens arenor. Det har givit oss större möjligheter och förflyttat kvinnorollen. Samma möjlighet måste ges männen. Det är hög tid att spränga mansrollens murar. I synnerhet när de traditionellt manliga (industri)jobben blir allt färre.
Ett bra ställe att börja är föräldraledighet och föräldraskap. Inget bygger ens sociala och kommunikativa färdigheter som umgänget med ett barn. Och då blir du i förlängningen den som påverkar just hur samhället ser ut om hundra år.
Ulrika Fjällborg