Måla, filma, dansa, dikta, sjunga, spela… När invandringens betydelse i arbetets Sverige stöts och blöts finns inga gränser för uttrycksmöjligheterna.
När arbetskraftsinvandringen tog fart på 1950-talet, kom invandrarna rakt in i samhället, fick jobb och började betala skatt på en gång, säger Luis Pascual Ariño, projektledare för Nytt liv i Sverige.
– Men hur gick det sen då? När det gäller invandrare finns det väldigt lite information. De sporadiska berättelser som finns räcker inte för att fylla ut arbetarhistoriens luckor. Det här är viktigt, rasism och främlingsfientlighet grundas på bristande information.
Tanken med projektet är att få i gång studiecirklar om möten mellan svenskar och invandrare, då som nu. Cirklarna är öppna för alla fackförbund, svenskar och invandrare, gamla och unga, kvinnor och män.
Resultatet ska allt eftersom redovisas på arbetsplatser, bibliotek och folkhögskolor, inom facket och ABF.
Det viktiga är att informationen blir tillgänglig för alla, och att resultatet inte behöver bli en bok. Allt behöver inte vara skriftligt för att tas på allvar, påpekar Luis Pascual Ariño, speciellt med tanke på att uppskattningsvis trettio procent av LO-medlemmarna har läs- och skrivsvårigheter.
– Det här är ett försök att återerövra kulturen till arbetslivet, säger han. Vi ska producera utifrån våra egna behov, och inte bara bli konsumenter.
Nytt liv i Sverige är ett samarbete mellan sju fackförbund, bland annat Metall och Industrifacket, LO, ABF, Arbetets Museum i Norrköping, Fackligt aktiva invandrare och Statens kulturråd.
