Vi ska inte tala om för våra medlemmar vad det ska rösta på. Frågan är svår, och jag tvekar själv ibland. Det sade grafikernas avgående ordförande Malte Eriksson, och det blev även kongressens beslut.
Det var inte ett ja eller nej till EMU som grafikernas ombud hade att ta ställning till, utan frågan var om förbundet skulle verka för ett nej i den kommande EMU-debatten.
Seppo Sinimaa från Stockholm argumenterade för att grafikerna skulle ta ställning och verka för ett nej.
– Jag tycker att facket ska bry sig och fokusera på det som rör oss. Och jag tror att EMU kan hota det fackliga löftet, sade han.
Flera andra av de totalt 16 inläggen stödde också Sinimaas linje, som Jonny Olssons, Berit Larssons och Else Rubach-Larsens.
– Vi tar ständigt ställföreträdande beslut för våra medlemmar när det gäller avtalet, löner och annat. Varför inte nu, undrade Else Rubach-Larsen.
Magnus Sigurdsson ansåg att kongressen skulle ta ställning. Inte för att tala om för medlemmarna vad de ska rösta på, utan för att tala om vad förbundet tycker.
Rolf Persson framhöll fördelen med att sitta med där besluten fattas och dagordningen utformas. Han vände sig starkt emot dem som idylliserar utanförskapet.
– Arbetarrörelsen alltid ökat sin styrka genom att gå samman. Vi ska ta fighten för jobben och välfärden, sade Persson.
Jan Österlind berättade om LO:s EMU-skola, där man kan lära sig mera och delta i debatten.
– Kampanjarbetet har knappt börjat ännu. Det är inte läge för kongressen att ta ställning, ansåg han.
Peter Andersson sade kort och kärnfullt:
– Jag vill inte att någon annan ska tala om för mig vad jag ska välja. Jag vill välja själv!
Örjan Eriksson höll med.
Malte Eriksson erkände villigt att frågan är svår, och att han själv inte alltid är så säker.
– Ingen kan veta vad som händer om vi går med, lika lite som vi vet vad som händer om vi står utanför, konstaterade han. Vi kan göra bedömningar och då är det politiska bedömningar.
Eriksson ansåg att det finns ett stort behov av en motvikt till USA och dess dominans, ett starkt Europa med en stark valuta. Det uppmanade han ombuden att fundera allvarligt på.
Osäker var även Valdemar Jarmuchovic, som ville ha tid på sig att ta ställning i frågan.
Steinar Ruud framhöll att Transport tagit ställning, och då kunde även grafikerna göra detsamma.
– Metall satsar på ett ja till EMU. Det är rationellt för deras medlemmar, som arbetar i exportindustrin som skulle hotas av ett nej. Metalls ledning tar ställning av omtanke om sina medlemmar. Lika rationellt är det för Handels, som inte är utsatta för konkurrens utifrån, att säga nej, replikerade Malte Eriksson.
Efter en och en halv timme och en votering visade det sig att majoriteten av ombuden ansåg att förbundet inte skulle ta ställning i EMU-frågan.
Seppo Sinimaa var varken ledsen eller förvånad över att ha fått sin och Stockholmarnas motion nedröstad.
– Det var en bra och lärorik debatt utan pajkastning eller övertoner. Jag visste ju, tack vare Dagens Arbetes enkät, att färre än hälften av ombuden hade tagit ställning för ett nej. Många är fortfarande osäkra, sade Sinimaa med gott humör.
