Göteborgssmeden Rodney Lowe sade upp sig från jobbet i Sverige. Och flyttade till Sierra Leone för att bygga upp yrkesskolor. Nu får han ett solidaritetspris av fackförbundet Sif.

Det var ett år sedan Rodney Lowe lämnade jobbet på Altima i Göteborg, där han också var klubbordförande för Metall. Med lön från Forum Syd och Sida har han arbetat för organisationen Oreint med att bygga upp två yrkesskolor i städerna Lunsar och Masiaka i Sierra Leone i västra Afrika. Han ska jobba kvar till i april nästa år.

De två yrkesskolorna ger hopp åt ungdomar och bidrar till återuppbyggnaden av ett land som först för ett par år sedan fick slut på ett grymt tioårigt inbördeskrig.

Rodney Lowe engagerade sig i uppbyggnaderna av skolorna redan för ett par år sedan. Han samlade in material och maskiner till skolorna med hjälp av organisationer och människor runt om i Sverige. Inte minst många metallare bidrog till insamlingarna. Metall har också stöttat honom på fler sätt.

Men det är ett annat fackförbund som i dag uppmärksammar Rodney Lowe. Han tilldelas Sif:s årliga Inge Granqvist-stipendium. Det delas ut till minne av en tidigare Sif-ordförande åt personer eller organisationer som har främjat internationell solidaritet. Rodney Lowe delar stipendiet på 50 000 kronor med volontärorganisationen Peace Brigades.

I motiveringen till valet av Rodney Lowe står det ”För sitt stora internationella engagemang i fackligt solidaritetsarbete över gränserna”. Dagens Arbete passade naturligtvis på att gratulera Rodney Lowe som tillfälligt är i Sverige för att ta emot priset.

Grattis! Blev du glad?

– Ja, när jag först hörde om det här blev jag så rörd att jag började gråta. Det här visar att någon uppmärksammar vad jag gjort. Jag vill tacka Sif för det här och jag vill tacka Metall och Amnesty som stöttat mig. Jag tänkte också att jag borde tacka alla jävlar som varit emot mig. Det har gett mig bränsle att fortsätta.

Menar du att någon varit emot dig?

– Ja, det var många som gnällde och undrade varför jag höll på och engagerade mig i Afrika i stället för att bara förhandla om höjda löner. Det var både en del medlemmar och ombudsmän i Göteborg. Man undrar hur långt deras solidaritet sträcker sig? Men sen är det ju en massa metallare som hjälpt mig och gett mig stöd också. De ska känna att det här priset gäller dem också.

Det är rätt tufft att säga upp sig från jobbet vid 58 års ålder. Ångrat dig någon gång?

– Nej, inte en enda gång. Det kanske jag gör när jag kommer tillbaka och står där och har svårt att få jobb, men inte nu.

Vad gör du på skolorna?

– Jag fungerar som allt i allo. Jag är lärare och idéspruta. Jag ordnar föreläsningar från myndigheter som berättar om till exempel hälsa och Aids-risk. Jag försöker förklara varför det är viktigt med fackliga och mänskliga rättigheter.

Hur många elever finns på skolorna och vad är det för utbildningar?

– Det ska vara hundra elever på varje skola, men det är nu ungefär 150. Där finns bland annat smidesutbildning, tillverkning, syutbildning, utbildning i batik och färgning.

Har skolorna material så det räcker nu?

– Ja, det fungerar bra, allting finns.

Vad ska du göra för stipendiet på 25 000 kronor?

– Det har jag inte ens tänkt på ännu. Men jag ska se till att min son David kan komma och hälsa på i sommar. Sedan ska jag nog få en god middag.

Fotnot: Den som vill läsa Rodney Lowes rapporter från Sierra Leone kan gå in på Metalls hemsida