På Meag i Köping jobbar fem polacker för en timlön på 30 kronor. Den svenska personalen tjänar i genomsnitt 120 kronor i timmen.

– Vi kan naturligtvis inte ställa upp på det, säger Mikael Göthberg, ombudsman på Industrifacket i Köping, som ska försöka få till stånd ett kollektivavtal.

Polackerna är anställda av en polsk underleverantör till cementföretaget Meag. Underleverantören tillverkar vägskyltar och sedan ett år ligger slutmontering av dessa i Köping.

För detta betalar Meag drygt hundra kronor per timme och man till det polska företaget, enligt Meags vd Anders Bladh. Vad de polska arbetarna får ut av det vet han inte. Han säger att uppgiften om en timlön på 30 kronor kommer från teves Tvärsnytt och en av polackerna själva.

Något avtal med det svenska facket finns inte. Frågan har inte kommit upp förrän nu. Inom kort kommer Anders Bladh att träffa Mikael Göthberg för att diskutera saken.

– Vi vill naturligtvis inte bedriva någon olaglig verksamhet, säger Anders Bladh.

Han ser i princip inga problem med ett kollektivavtal men säger också:

– Om det är exakt samma villkor som ska gälla faller vitsen med att ta in polackerna. Men visst förstår jag fackets inställning.

För Industrifacket och Mikael Göthberg är det en självklarhet att alla ska omfattas av svenska villkor och löner:

– Släpper vi på det är hela välfärden snart i gungning. Att polackerna är nöjda med sina löner är en helt annan sak.

– Vi har alltid haft bra relationer med Meag och ska nog kunna lösa det är här på något bra sätt också.

Enligt honom är det med det polska företaget som man ska teckna avtal med. Det blir i så fall ett så kallat hängavtal.

Att det blivit så här tror han beror på att det finns så mycket oklarheter kring vad som egentligen gäller för EU:s fria rörlighet för arbetskaft.

Enligt utstationeringsdirektivet är det emellertid värdlandets lagar och villkor som gäller.

Texten är korrigerad 4/8 2005.