Harald Gatu: Den andra Kinachocken – inget argument mot löneökningar
Europa skakas av Kinas avancerade industriprodukter Men man missar något fundamentalt, skriver Harald Gatu
Publicerad 2009-12-08, 12:00 Uppdaterad 2015-02-09, 11:23
DA-ANALYS Äntligen stod ministern på Saab-fabriken! Det här var dagen då Maud Olofsson kom till Trollhättan. Hittills har ministern knappast varit någon draghjälp för bilindustrin. Men nu kallnar fötterna. Ett plundrat Saab och ett Volvo på väg till Kina kan bli en rysare för regeringen.
Det kan mycket väl bli så. Att Saab plundras och skingras för vinden och Volvo samtidigt får nya kinesiska ägare.
Den frågan som kommer att ställas är: vad gjorde den sittande regeringen? Hur agerade den för att göra landets fordonsindustri slagkraftig och dessutom attraktiv för investerare? Vad gjorde regeringen för att skapa förutsättningar för de anställdas förkovran i en tid då kunskap sägs betyda alltmer? Hur stöttade regeringen det finmaskiga fordonsklustret som med möda skaffat sig en hyfsad marknadsposition men som lika göra kan vara bortsopat i morgon?
Samtidshistorikerna får en del att bena ut.
Maud Olofsson har knappast skaffat klippkort till Trollhättan. Besöken det senaste krisåret har varit lätträknade.
Nu sägs att statsekreterare Jöran Hägglund ska jobba ”dag och natt” med Saab-frågan.
– Det låter bra eftersom det viktigaste är att det finns någon som vi och andra i den här processen snabbt kan få kontakt med för att höra regeringens uppfattning, sa verkstadsklubbens Paul Åkerlund till TT efter att han träffat regeringsrepresentanterna i dag.
Han sa också att facket och regeringen haft ”en bra och rejäl diskussion där regeringen visade en bättre, mer positiv inställning än tidigare”.
Som sagt, äntligen stod Maud Olofsson på Saab-fabriken.
Det brådskar nu, milt uttryckt. General Motors förhandlar redan med kinesiska biltillverkaren BAIC om att sälja ut Saabs verktyg som gör det möjligt att tillverka 9-3:an och gamla 9-5:an i Kina, enligt mediauppgifter.
Nu utlovar regeringen två elbilsprojekt i Västra Götaland. Nästan 500 miljoner kronor anslås till att utveckla tekniken kring nya elbilar. Som förbättrad batteriteknik, lättare material i bilarna och utveckling av högeffektiva elmotorer. Innovatum och Saab Automobile får tillsammans 85 miljoner kronor från staten, Volvo Personvagnar 150 miljoner.
Satsningarna välkomnas säkert. Men man kan inte låta bli att fråga sig: varför kom inte signalerna för ett år sedan? Hur hade det påverkat Saabs öde?
På planet till Trollhättan i morse kanske Maud Olofsson läste debattartikeln om Geely och Volvo i Svenska Dagbladet. Christian Berggren och Ernst Hollander varnar för kinesiska Geely som ny Volvo-ägare. Utvecklingen av grönare Volvo-bilar kommer att stanna av.
Debattörerna efterlyser större engagemang från regeringen i fallet Volvo. De skriver:
”Som den enda regeringen i ett land med stor fordonsindustri tycks den svenska nonchalera hur den industriella basen påverkas av ägande och hemhörighet.” ”Den sitter dock på viktiga resurser, till exempel garantier för europeiska EIB-lån. De borde användas för att säkra Volvo PV:s framtid som ett självständigt bolag eller en del av en europeisk koncern som kan fortsätta den inslagna vägen att utveckla fordon med framtidens teknik”, skrev de bägge debattörerna. Den ene professor i industriell organisation, den andre teknologie doktor och fd fackförbundsekonom.
Ett Volvo i kinesiska händer och ett Saab som riskerar att styckas och plundras. Lägg därtill rekordmånga arbetslösa som går på urholkad a-kassa och en ny sjukförsäkring som stampar ut sjuka. Regeringsalliansens strateger får något att tänka på inför valet.
Det här var dagen Maud Olofsson kom till Saab-fabriken.