Vill GS-facket lösa problemen i skogen, eller bara debattera dem?
Gröna arbetsgivare: Bilden är ofullständig ”Är de en användbar berättelse i en bredare strid?”
”Förslaget saknade viktig del”
Publicerad 2010-03-07, 12:00 Uppdaterad 2020-08-27, 09:54
Även fackförbundet GS säger nej till budet från industrins medlare.
– Vår stora fråga om rätten till återanställning fanns inte med alls, säger avtalssekreterare Tommy Andersson.
Precis som övriga industriförbund har fackförbundet GS svarat på förslaget från industrins medlare, de opartiska ordförandena (opo), under söndagskvällen.
GS säger nej av tre anledningar. Avtalsperioden på 18 månader är inte bra eftersom avtalet i så fall går ut den sista september 2011.
– Om den konkurrensutsatta industrin ska fortsätta vara lönenormerande blir det för långt mellan våra avtal och de andra parternas, säger Tommy Andersson.
Risken är då att branscher som inte utsätts för internationell konkurrens drar upp löneökningarna till en nivå som industrin inte klarar av att följa.
GS tycker att lönenivån i medlarnas förslag är för låg. Under 18-månadersperioden skulle lönerna öka med totalt 2,4 procent, med tonvikt på slutet av perioden.
– Det är för lite, vi klarar inte reallönerna.
Men den största anledningen till att GS säger nej, är att en av de stora frågorna inte ens finns omnämnd i avtalsförslaget. Det gäller rätten till återanställning, som sätts åt sidan när företag som har sagt upp personal hyr in arbetskraft från bemanningsföretag istället för att återanställa de som sagts upp.
– Den frågan måste lösas. Det är en förutsättning för att vi ska skriva ett avtal.
Inte heller arbetsgivarnas krav på lokal dispositivitet (möjlighet att göra lokala avsteg från kollektivavtalet) fanns med. Efter att ha bearbetat parternas kommentarer till det första avtalsförslaget återkommer medlarna med ett nytt förslag i början av veckan. Fack och arbetsgivare ska komma med ett svar i slutet av veckan.
De avtal som förhandlas nu går ut den sista mars. Tommy Andersson som har varit avtalssekreterare sedan 1997 har aldrig varit med om en så hård avtalsrörelse som den här, säger han.
– Vi stärker beredskapen för konflikt. Vi har satt samman en konfliktgrupp och har en konfliktkommitté inom industriförbunden.
