Krisavtal – men inte för chefen

Ugnsskötaren Lennart Olsson fick krisavtal och gick 3 000 back i månaden. Chefen höjde lönen med 1,5 miljoner kronor. Så gick det till på Sandvik Materials Technology krisåret 2009.

Dagens Arbete har synat vd-lönernas utveckling mellan taxeringsåren 2009-2010. Vi har granskat företag med fler än 100 anställda som skrev ett så kallat krisavtal med IF Metall.

Undersökningen visar att ungefär hälften av företagens ledningar minskade sina inkomster mellan taxeringsåren.

Resten fortsatte obehindrat löneracet.

Krisen inom delar av tillverkningsindustrin i slutet av 2008 och under 2009, ledde till en varselvåg.

I det läget beslöt IF Metall att teckna ett ett tillfälligt avtal om kollektiv deltid med sina motparter.

Avtalet var ett sätt att behålla personal under krisen. Samtidigt var det de anställda som fick bära hela den ekonomiska bördan.

På Sandvik Materials Technology – med cirka 4 000 anställda i Sandviken – plockades 350 tillsvidareanställda och 150 kortidsanställda bort. Därutöver 80 avtalspensionärer.

Därefter kopplades krisavtalet in på ungefär 10 procent av de anställda, som fick gå ner 20 procent i arbetstid och i snitt 11 procent i lön.

– Ledningen gjorde allt fel, menar klubbens ordförande Bo Boström. Först uppsägningar, sedan krisavtal. Det är nog det mest amatörmässiga jag någonsin upplevet.

Klubben egen lösning var att ligga kvar på fyrskift och korta cyklerna med hjälp av krisavtalet.

– Då hade ingen behövt sägas upp.

Lennart Olsson, 57 årig ugnsskötare, var en av dem som berördes.

– Jag var beredd att avstå pengar för att fler skulle kunna få behålla jobben.

Lennart Olsson, som då tjänade 28 100 kronor i månaden, konstaterar att han under de fem-sex krismånaderna tappade runt 3 000 kronor brutto i månaden.

Företagets vd, Peter Gossas, berördes inte av de dåliga tiderna. Han ökade i stället sin inkomst rejält krisåret 2009.

I mobil från Indien menar att krisavtalet på Sandvik ledde till färre personalminskningar.

– Vi hade en finanskris och en extrem orderminskning. Vår marknad halverades i det närmaste. I det läget var vi tvungna att minska kostymen.

Underförstått lönekostymen för de anställda.

Själv hade han en bra löneutveckling. 2009 taxerade Peter Gossas för drygt fem miljoner kronor och 2010 för nästan 6,6 miljoner kronor.

– Vi har en baslön och en rörlig del. Den rörliga delen är för året innan. Under 2009 hade jag alltså min baslön från 2009 och den rörliga delen från 2008.

Av detta resonemang kan man dra slutsatsen att den rörliga delen från 2009 gjorde sitt till att vd Peter Gossas kunde höja sin lön med 30 procent eller ganska exakt 1,5 miljoner kronor mellan taxeringsåren 2009-2010.

Ugnsskötare Lennart Olsson fick 700 kronor i påökt den 1 januari 2010, pengar som egentligen skulle ha tickat ut i april året innan.

– Och 212 kronor i juni 2010.

Han menar att ingen av hans arbetskamrater ens antytt att krisavtalet skulle varit bra.

– Det skulle aldrig gå att få igenom igen.

Thomas Kärnström är IF Metallklubbens representant i koncernstyrelsen.

– Det är otroligt svårt att förklara en 30-procentig löneökning under ett krisår.

Han menar att det varit bättre om vd:n Gossas avstått att ta ut sin rörliga lönedel.

Det kan nämnas att både han, Bo Byström och de övriga i klubben gick ner i arbetstid med 10 procent under krisåret. Med medföljande minskning av lönen.

I dag går det tjugo SMT-anställda på vd:n Peter Gossas lön. Vad är en rimlig vd-lön?

– Den diskussionen går inte att föra. Vd:arna mäter sin status i miljoner. Så är det bara.

Göran Widerberg