Industriarbetarnas tidning

Nya möjligheter i rullstolsverkstaden

21 maj, 2012

Skrivet av Anders Elghorn

För fem år sedan tog sig Fridoon fram hasande och kravlande, utan ögonkontakt med stående omkring honom. Som en hund. Hans händer bär än i dag spår efter den tiden, runda ärr i handflatorna. En dag tog hans liv en ny vändning.

Finansieras av svenska biståndspengar

  • Rullstolsverkstan i Jalalabad drivs av Svenska Afghanistankommittén, SAK.
  • SAK bildades på 1980-talet i protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan. När Sovjet drog sig ur 1989 stannade SAK kvar och blev en renodlad biståndsorganisation.
  • SAK driver skolor, sjukvård, landsbygdsutveckling och verkar för mänskliga rättigheter.
  • Pengarna kommer från svenska Sida, Forum Syd EU, Världsbanken och tusentals privatpersoner.
  • Läs mer på sak.se

Undrens tid är inte förbi. Jag tror Fridoon i Jalalabad håller med om det. Som god muslim lägger han sitt öde i Allahs händer.

När Fridoon var 18 år flög ett sovjetiskt bombplan över hans by, en prick mot en klar himmel. Några sekunder senare vräktes världen över ända. Han minns ingenting av bomben. När han vaknade på sjukhuset hade de amputerat hans båda ben, ena ögat var borta. En ung, stark kille förvandlades till ett paket. En värdefull familjemedlem blev till en börda, en skam att gömma undan. I 20 år levde han så. Då skedde undret.

En man besökte hans hem, pratade med familjen och tog med Fridoon till en verkstad där de tillverkar rullstolar. Där mättes han och vägdes och fick en rullstol tillverkad som passade hans speciella kropp.

Fridoon var duktig. Han fick jobb på verkstan, började tjäna pengar. Rätade på ryggen och blev försörjare i stället för att ligga till last. Fridoon blev någon.

– Det förändrade mitt liv, berättar han. Jag blev en lycklig människa.

När jag träffar Fridoon sitter han på en dyna på golvet i verkstan och svetsar så att gnistorna flyger. Han höjer blicken mot mig och ler. ”Vad har han att vara glad åt”, hinner jag tänka, innan jag hört hans historia.

Vägen hit har kallats en av världens farligaste. Den går från huvudstaden Kabul österut, utefter de utländska truppernas enorma anläggningar. Murar, murar, all denna taggtråd, bevakade bommar och beväpnade vakter är afghansk vardag.

Jalalabad Road är en viktig transportled mellan Afghanistan och Pakistan, genom det ökända Khyberpasset. Vägen leder in i trånga bergspass där talibanerna gärna förskansar sig och skjuter mot trafiken. Överlastade långtradare kryper fram, så långa att de knappt tar sig runt hårnålskurvorna. En har halkat ut över branten med bakhjulen. Föraren har änglavakt.

En utslagen stridsvagn, utbrända tankbilar, som träffats av talibanernas raketer och ”vanliga” bilolyckor kantar den 12 mil långa resan.Det är otroligt vackert, otroligt dramatiskt. Det tar två timmar eller fem, eller varför inte ett dygn, det beror på väder och trafik. Ibland är det tvärstopp, chaufförerna sover i sina hytter.

Efter några mil byter man Kabuls vinter mot Jalalabads vår, vägen sänker sig från 1 800 meters höjd till 500 meter till en grönskande dal.

Rullstolsverkstan i Jalalabad är ingen vanlig verkstad. Den drivs av Svenska Afghanistankommittén, en biståndsorganisation som helt koncentrerar sig på Afghanistan, landet som saknar allt. 16 anställda tillverkar rullstolar, kryckor, lösben och andra hjälpmedel åt handikappade. De är ovanligt många i Afghanistan. Krigen har lemlästat människorna i decennier och gör det fortfarande.

Fridoon arbetar med trehjulingarna, slipar och svetsar. Kryper på golvet, rullar runt i sin rullstol, snabbt och vant. Designen är deras egen. 140 dollar kostar en rullstol att tillverka. Man kan inte kliva in på verkstan och köpa en, de delas ut gratis till behövande. Materialet är lokalt, utom hjulen som importeras från Pakistan. Alla stolar anpassas efter den som ska ha dem, små och stora, smala och breda. Men också efter vilka förhållanden de ska användas i. Det finns till och med snökedjor till en del. En har rosa dyna i armstödet: ”For a girl, you know”.

Att stiga in i Afghanistankommitténs verkstad är som att ta steget tillbaka till tidigt 1900-tal. Det pyser och fräser, svetsröken hänger tung i luften. Metoderna är gamla, varje moment sker manuellt, maskinerna är robusta och enkla. Det är mer hantverk än industriverksamhet.

Det mesta av Afghanistans industri har slagits sönder av krig. Man ser sällan en fabriksskorsten resa sig i landskapet, tillverkningen är småskalig, landet är tungt beroende av import från länder som inte är vänskapligt sinnade.

Fem miljoner afghaner har flytt sitt land, många av dem var högutbildade, 1,5 miljoner afghaner miste livet när Sovjet försökte inta landet. När ryssarna stack 1989 följde en bitter maktkamp mellan olika grupper av mujahedin, den gerilla som slagits mot Sovjet. Sedan kom talibanerna 1996 och fortsatte slakten. Och efter dem föll USA:s bomber i jakten på Usama bin Ladin från 2001. Afghanerna har fått sin beskärda del av krig, svält och elände.

Fråga Fridoon. Han har fyra bröder och fyra systrar. En bror trampade på en mina och miste ett ben och en arm. En syster skadades så svårt av en amerikansk bomb 2001, att hon också sitter i rullstol, tillverkad i Afghanistankommitténs verkstad. Så har det internationella samfundet trasat sönder en fattig familj i östra Afghanistan. De är långt ifrån de enda.

Minorna skördar fortfarande offer. På åkrarna, i bergssluttningarna, utefter vägarna ligger tusentals små stenar i prydliga rader. Är de vita, så är området minröjt. Är de röda, ska du inte stiga av och sträcka på benen i onödan, där ligger minorna kvar, stenarna varnar.

Tio miljoner minor lär Sovjetarmén ha slängt ut. Det finns betydligt fler, om man räknar in de afghanska krigsherrarnas andelar. Den fiffigaste är en mina, som ser ut som en färgglad leksak. Det krävs bara en barnhand för att utlösa den.

Amerikanerna har gett sitt bidrag i form av klusterbomber. Drivor av dem, billiga, otäcka vapen. En enda klusterbomb kan innehålla tusen små bomber. Man räknar med att tio procent av dem inte utlöses direkt. De ligger kvar som blindgångare, år efter år, tills de träffas på av en nyfiken människa eller hans spade ute på åkern.

Så nog har Fridoon och de andra i rullstolsverkstan i Jalalabad arbete framöver.

22-årige Nazifullah kan utföra de flesta jobben i verkstan, men hans viktigaste uppgift är inte att svetsa och slipa till nya rullstolar, utan att åka till sjukhusen i Jalalabad och runt om staden för att ta mått på människor som ska få en rullstol. Sedan lär han dem att använda den. Ända in i hemmen får han komma, och träna de undangömda flickorna, en bedrift bara det av en man.

Nazifullah har en speciell egenskap som gör honom lämplig för det jobbet. Han är en av fyra handikappade på verkstan. Som ettåring drabbades han av polio och nu sitter han själv i rullstol. Innan han kom till Afghanistankommittén fick han krypa, som Fridoon, när han skulle ta sig fram. Nu är han självförsörjande. Han tar sitt arbete på fullaste allvar när han demonstrerar allt han kan, lyckligt medveten om att hans insats är viktig. Han backas upp av arbetskamraterna. Den goda stämningen bland de anställda går nästan att ta på.

För Fridoon och Nazifullah har livet fått ny mening. Jobbet på rullstolsverkstan löste deras ekonomiska problem och gav dem ett värdigt liv som inkomsttagare. Det öppnade nya möjligheter. Förra året gifte sig Fridoon med en ung släkting. Nu har han en son, strålar han. En son som han hoppas ska få ett bättre liv än det helvete han själv upplevde i 20 år.

”Allah är stor.” Ännu ett under har skett.

Du kanske också vill läsa…

Två månader under jord

Två månader under jord

Sammanhållningen höll de 33 instängda gruvarbetarna vid liv. De lyftes upp till jordytan med löften om pengar och kändisskap. Tio år senare är de fattiga och besvikna.

Han vill starta ett miljövänligt garveri

Han vill starta ett miljövänligt garveri

Mitt i miljökatastrofen finns en strimma av hopp. Tulin Hossain drömmer om att skapa världens miljö­vänligaste garveri i sin hemby, med maskiner från svenska Bölebyn.

Miljökatastrofen som flyttade

Miljökatastrofen som flyttade

Lädergarverierna i Bangladesh blev ökända för att ha förorenat en flod och en stadsdel. Staten tvingade dem att flytta från huvud­staden Dhaka. Nu förgiftas ytterligare en flod.

”Jag känner mig som en maskin”

”Jag känner mig som en maskin”

Han jobbar jämt och träffar sina barn en gång om året. Men när arbetsgivaren försökte blåsa Zhu Xinhua på intjänad pension fick han nog.

Pappersstrejken i Finland är över

Pappersstrejken i Finland är över

Efter nästan fem månader är den finska pappersstrejken nu över. Det kom parterna överens om under fredagseftermiddagen. Arbetet återupptas omedelbart. 

Arbetarna som flytt Belarus – redo att protestera igen

Arbetarna som flytt Belarus – redo att protestera igen

Folket i Belarus slogs för att störta diktatorn Lukasjenko. Med Putins hjälp behöll han makten. Nu ger Lukasjenko sitt stöd till den ryska presidenten i kriget mot Ukraina, och folket i Belarus straffas igen.

Svenska fackförbund fördömer invasionen av Ukraina

Svenska fackförbund fördömer invasionen av Ukraina

GS, IF Metall och Pappers samverkar med andra svenska fack, fördömer Rysslands agerande, söker vägar att hjälpa, och oroas samtidigt över vilka konsekvenser kriget kan få här hemma.

Mycket står på spel i finska pappersstrejken

Den längsta strejken i de finska pappersarbetarnas fackliga historia pågår just nu. Men den är bara toppen på isberget. Hela den finska modellen står på spel.

Han ger däcken nytt liv

Han ger däcken nytt liv

Det finns olika lösningar för att återvinna gummi. Jhonathan Delgados metod är att göra konst av de uttjänta däcken.

”Ni har tagit min bästa vän, sa jag”

”Ni har tagit min bästa vän, sa jag”

På botten av en tank hittades två erfarna arbetare döda. Ingen vet hur de hamnat där. För Marina, som förlorade sin man, blandas sorgen med ilska mot företaget.

DA granskar skuggsamhället i en smutsig bransch

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder. Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo blev rikskänd för att ha städat svart hos statsminister Magdalena Andersson. Här är hennes ord från tiden i Migrationsverkets förvar.

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Städarnas berättelser: Shakhzoda, Uzbekistan. ”Arbetsgivaren tvingade mig att jobba trots att jag var sjukskriven. Jag fick städa med vänsterarmen.”

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan. ”Jag blev inte behandlad som en människa.”

Rebecca terroriserades av chefen

Rebecca terroriserades av chefen

Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela. ”’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade.”

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

För att stoppa bolag som inte gör rätt för sig måste upphandlare bli bättre på att upptäcka fifflet, anser Städbranschen Sveriges ordförande Matthias Lindholm.

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Svartarbete i offentlig verksamhet är vanligt. Med hjälp av den här checklistan kan upphandlare få bättre koll.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.