”Orten avgör löneläget”

Vill du höja din lön? Byt bruk. Det är säkraste vägen att få mer i plånboken.

– Det avgörande är vilken lönekonkurrens om arbetskraften som finns på orten. Inte vad avtalsförhandlingarna ger, konstaterar Mikael Jansson, ombudsman på Pappers.

Dagens Arbete har undersökt löneutvecklingen på bruken perioden 2000–2011. Den visar att inte särskilt många bruk haft en löneutveckling som fått dem att ta rejäla språng upp i den sammantagna lönestatistiken.

Småländska ATA Timber Waggeryd Cell med få anställda är ett litet bruk som utmanar jätten Korsnäs om att vara löneledande i branschen.

– Det är deras avtal om åretruntdrift som gör att de ligger där de ligger, konstaterar Mikael Jansson.

De kammade helt enkelt hem full pott när avtalet skrevs.

– Avtalet är ett av de bästa i branschen och ingen annan har lyckats matcha det. Inte ens Hylte och Kvarnsveden.

Frövis språng kan helt tillskrivas att de blev uppköpta av Kinnevik-koncernen. Båda bruken har gjort lönekarriär på sin nya ägartillhörighet.

När Dagens Arbete publicerade 2000 års löner i septembernumret 2001 var det dalsländska Billingsfors som sladdade rejält i statistiken. Den dåvarande ordföranden på bruket, Leif Edvardsson, tackade då – inte utan ironi – sin vd för att vara svensk mästare på att hålla nere lönerna. Och de anställda kallade inte lönen för lön utan för ”överlevnadsbidrag”.

Leif Edvardsson konstaterade då, 2001, att Billingsfors på tjugo år gått från att vara ett av landets bäst betalda bruk till det sämsta.

I vår nya tabell har bruket i alla fall lyckats med att vända den nedåtgående spiralen och lägga ett tjugotal bruk bakom sig.

– Mycket av svängningarna på listan kan förklaras med slimningar av arbetskraft och övergång till åretruntdrift, säger Mikael Jansson.

Den som drömmer om att avtalsrörelserna ska skapa större rättvisa mellan de lägst och högst betalda bruken – de kan sluta drömma.

– Det går inte att åstadkomma en sådan rättvisa, slår Mikael Jansson fast. Då måste vi ha en helt annan lönemodell än den nuvarande och framför allt inkräkta på företagens vinster.

En del bruk skulle kanske klara det, andra inte.

– För att lyfta Munktell Filter på listan krävs det i princip att man skulle ha tagit pengarna ur förre ägaren Gustav Kyrks egen plånbok.

Vi får väl se om den nyligen genomförda försäljningen av Munktells till Ahlstrom-koncernen kan ge något extra i plånboken.

Mikael Jansson konstaterar krasst att det inte tycks ha någon effekt om lönerna läggs ut i kronor eller procent beträffande brukens relationer sinsemellan.

– Det helt avgörande är lönekonkurrensen på orten.

Kort sagt; om det finns flera företag som slåss om arbetskraften.

Om löneskillnaderna mellan bruken ska krympa, då får man helt enkelt skrota de lokala förhandlingarna, är Mikael Janssons mening.

– Vi måste också ställa oss frågan vad vi vill ha ut av lönebildningen. Hur ska den se ut? Menar vi verkligen något när vi säger att löneskillnaderna mellan bruken måste minska? Då är inte lokala förhandlingar den rätta vägen.

Sen hör det till saken att arbetsgivarna har sin inställning klar. Och här är det lokala förhandlingar med större inflytande för arbetsgivarna i lönebildningen.

Sannerligen en hård nöt att knäcka.

Göran Widerberg