Kontroll­samhället känner inga gränser

Trenden är tydlig. I både arbets- och samhällslivet ökar övervakningen och kontrollen mot den  enskilda människan. De redan hårt pressade sjuka och arbetslösa pressas ännu mer. Det är ovärdigt ett humant välfärdssamhälle.

Sjuka lagar gör oss sjuka, skriver Pockettidningen R:s chefredaktör Kurt Nurmi i en gästkrönika. Han pekar på den repressiva politik som pågått under flera år där pressen nedåt mot dem som har det svårast i samhället bara ökar.

Arbetsmarknadspolitiken är ett sådant område. I stället för att satsa på jobbskapande åtgärder och traditionell arbetsmarknadsutbildning inför regeringen nya lagar som ökar kraven på de arbetslösa.

Sedan 1 september gäller nya regler för a-kassan. Det blir tuffare för de arbetslösa som nu varje månad måste lämna in en aktivitetsrapport och på så sätt bevisa att han eller hon sökt jobb eller utbildningar. Om den arbetslösa inte lämnar in en rapport skickar arbetsförmedlingen en underrättelse till den arbetslösas a-kassa. Tanken är att a-kassan stegvis ska trappa upp ekonomiska sanktioner och det blir längre och längre perioder med indragen a-kassa.

Lagen reglerar in i detalj hur förhållandet mellan arbetslös-arbetsförmedling-a-kassa ska vara. Om man missat ett möte hos arbetsförmedlingen ska det exempelvis bli skriftlig varning och om det upprepas blir den arbetslösa avstängd en dag från ersättning från a-kassan.

I stället för att bekämpa arbetslösheten verkar regeringen vilja bekämpa de arbetslösa. Kontrollsamhället känner inga gränser. I grunden bygger det på en misstro, där sjuka och arbetslösa ses som presumtiva fuskare. Förutom att det är en förfärande människosyn leder det till onödig byråkrati. Fokus läggs på administration i stället för jobbskapande.

Trenden är tydlig. I både arbets- och samhällslivet ökar övervakningen och kontrollen mot den  enskilda människan. De redan hårt pressade sjuka och arbetslösa pressas ännu mer. Det är ovärdigt ett humant välfärdssamhälle.

Dagens Arbetes krönikör, Jenny Wrangborg, skriver i senaste numret av tidningen om hur ett företag i Japan utvecklat ”The Smile Scan”. När arbetarna kommer till sitt arbete på morgonen ska de le mot kameran som företagsledningen satt upp. Varje anställds leende mäts och bedöms. Får man godkänt får man börja sin arbetsdag.

”Det låter som science fiction, men ju mer jag läser om den avancerade stämpelklockan, desto mer inser jag att den dystopiska novell jag tänkt skriva är överflödig”, skriver Wrangborg. Framtiden är redan här. Kontrollsamhället känner inga gränser.

Att amerikanska underrättelsetjänsten övervakar all världens mejltrafik känns på något sätt följdriktigt.

I misstrons kultur ökar kontrollen. Demokratins livsluft är tilliten. Tillit bygger gemenskap. Misstron river sönder. Det är hög tid att protestera mot kontroll- och övervakningssamhället.

Helle Klein