Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Sjuka lagar gör oss sjuka

23 september, 2013

Skrivet av

GästkrönikaHärom dagen skrev jag ett brev till en av landets ledarskribenter. Jag skrev alls inte ovänligt, även om jag tyckte att skribenten hade åt helvete fel. Dock protesterade jag mot somligt.

På ledarplats hade läsekretsen nämligen delgivits tanken att vi blir sjuka på grund av allt för lättvindiga bestämmelser kring ersättningen. Ty sådana är vi människor, enligt skribenten, att vi drar oss för att vara hederliga ifall lagarna är generösa och möter oss i vår sjukdom. Ja, om lagarna ger oss rätten att vara sjuka, då blir vi liksom per automatik mera sjuka.

Det anser inte jag.

Det är dags att vända på resonemanget. Dags att se en annan sanning. Den att sjuka lagar gör oss sjuka. 

En gång var det för arbetarrörelsen en självklarhet att tala om rätten att vara sjuk. Att den rättigheten gick före skyldigheten att vara friska. Någonstans på vägen glömdes detta bort. 

I min omgivning har jag senaste decennierna allt oftare sett hur människor i svåra situationer blivit trängda. De har gjort exakt som krävts av dem: givit sitt liv och gjort sina insatser för det gemensamma, i arbetslivet, i hemmet med barnen som skall fostras i vettig miljö, kämpat för att få räkenskaperna att gå ihop.

På vägen har det brustit. Luften har sipprat ut och andnöden har blivit en bundsförvant. Det kunde räcka där, räcka vid att kravbilderna växt så många över huvudet och att orken, lusten och energin gått förlorad hos så många i vårt moderna folkhem.

Men det har inte stannat där. 

I denna min omgivning har jag senaste åren sett en tilltagande oro för att inte klara av att leva upp till själva regelsystemet. Jakten på svikarna, på dem som sviktar, på påstådda fuskare har drivits till en nivå där arbetarrörelsens fundamentala linje om rätten att vara sjuk utan att bli sedd över axeln har svikits.

Jag lovar, det jag nu skriver i de närmaste meningarna, kommer tiotusentals, förmodligen hundratusentals medborgare i vårt land att kunna skriva under på. Bakåt i tiden var myndighetsbevakningen och övervakningen förfärande. Och ersättningsnivåerna närmast groteskt små. Men i takt med demokratins utveckling formades en annan värld som till större delar och i djupare mening ställdes i medborgarnas tjänst. Det blev så att säga meningen att försäkringskassan, arbetslöshetskassan och arbetsförmedlingen skulle bli serviceorgan åt människor som av skilda anledningar hamnat i svårigheter. Inrättningarna skulle serva medborgarna. 

Kontrollerande myndighetsutövning sköts en smula åt sidan som främsta uppgift, om än delar av detta ännu givetvis fanns kvar.

Men på kort tid, de senaste två decennierna har klockan vridits osannolikt mycket tillbaka. 

Fråga en sjuk, fråga en arbetslös, fråga en fattig om hur de blir bemötta. Fråga dem om alla blanketter, allt kontrollraseri, allt översitteri de måste utstå från organ som är menade att tjäna just de utsatta.

Stora skuggor måste falla över ansvariga inom myndigheterna som svalt dessa nya attityder, färre skuggor må falla över enskilda handläggare som nog gör vad de kan för att mildra direktivens avsikter. Men jag har mött fler än en som arbetat för försäkringskassan som valt att stiga av. ”Snacka inte en massa förstående prat med den potentiella bidragstagaren, utan var kort och precis i umgänget med kunden och ödsla ingen onödig tid på känslomässigt pladder” har varit det brutala arbetsbudskapet till handläggare.

Fler än en arbetsförmedlare har nog undrat över vart deras uppdrag i grunden tog vägen, när det i första hand numera kommit att handla om att hjälpa arbetslösa att fylla i papper och formulär så att allmosan från a-kassan blir åtminstone så stor som det möjligt är. Individen slängs mellan olika instanser vars reglementen är svårtydda. Och som i stunder kolliderar med varandra. Är du sjuk och dessutom utan jobb, då har du det riktigt svårt. Fylls papperen i fel, så kan hela ekonomin kollapsa. Och se för fan till att din läkare fyller i dokumenten så att försäkringskassans överdomstol av anonyma läkare och bedömare blir nöjda – annars hamnar du på socialbyrån. 

Läste härom dagen att finansinspektionen helt korrekt kommit fram till att bankerna måste bli tydligare med att förklara för kunderna vad lånekostnader med mera egentligen är. Det behövs ett mera transparant regelverk, som gynnar bankkunderna och som ställer krav på bankerna att bättre förklara vad de egentligen tar betalt för och varför räntan är den den är och så vidare.

Det borde finnas objektiva och utomstående stödpersoner att tillgå för människor som befinner sig i svåra utsatta psykosociala och ekonomiska lägen.

Inför valet nästa år, 2014, borde det vara ett oavvisligt krav att arbetarrörelsen driver en stenhård linje i samma riktning. Men då med fokus på sjuka, arbetslösa och fattiga. De har en absolut rätt att få en exakt insyn i hur saker och ting fungerar kring a-kassa, sjukkassa och bidragssystem. Det borde finnas objektiva och utomstående stödpersoner att tillgå för människor som befinner sig i svåra utsatta psykosociala och ekonomiska lägen. I dag är de alltför ofta utlämnade till sig själva.

Det är ju till exempel inte klokt att människor i psykisk nöd förväntas klara av att tillmötesgå alla krav som myndigheterna ställer för att de skall betala ut de ynkliga kronor i ersättning som det handlar om. Den som inte orkar öppna posten överhuvudtaget på grund av psykiskt och socialt nedsatt hälsa kan orimligen förväntas klara av att jagas av myndigheter som önskar få sina blanketter rätt ifyllda.

Det förfärliga är dessutom att det på något vis inte handlar om hur saker och ting egentligen är, utan hur de ser ut att vara. En sjuk, en arbetslös som gjort något formellt fel förföljs av detta in absurdum i stunder.

Det uppstår en Kafka-situation. Det går inte att avvärja anklagelsen om att ett byråkratiskt fel är begånget. Hur det sedan egentligen är saknar helt betydelse. Hur många orkar att föra sin sak vidare, mitt i mer eller mindre akut livssituation. Ett arbete är avlägset, hälsan nedsatt och kronofogden kommer allt närmare.

Jag retar mig emellanåt svårt på medierna som lyckas hitta ligor som lurat försäkringskassan, eller någon rullstolsbunden som rest sig upp och plockat ut feta sjukfuskpengar ur en bankomat. Som om detta vore det jättestora problemet. I själva verket är ett av de mycket stora problemen att en lång, lång rad människor blir snuvade av samhället på rättmätiga pengar. Precis i varenda sekund, i varenda landsända, hela tiden. För att deras sjukdomar, andra svårigheter och knappa omständigheter får felaktig hantering hos myndigheterna. 

Det är upp till indi-
viden att visa sin oskuld, föra fram sina rättmätiga krav, sina lagliga rättigheter. Myndigheter ställs nästan aldrig till svars.

Det är direkt smaklöst att vi i praktiken vad gäller stöd till sjuka och arbetslösa och fattiga tillämpar en omvänd bevisföring. Det är upp till individen att visa sin oskuld, föra fram sina rättmätiga krav, sina lagliga rättigheter. Myndigheter ställs nästan aldrig till svars. För att till exempel ha lurat landets fattigpensionärer på miljontals kronor i bostadstillägg. Tekniken är enkel: pensionärerna informeras helt enkelt inte om sina rättigheter. Och samma mönster finns i övriga bidragssystem: massor av människor får inte det stöd de behöver och har rätt till. Det behövs kraftiga förbättringar, grundläggande förändringar och inte enbart kosmetiska.

Det är dags för arbetarrörelsen att vända tillbaka till ett avsevärt mera humant tänkesätt och sluta jamsa med i den förljugna smutskastningen av sjuka och arbetslösa och fattiga. Givetvis sköter sig det absoluta flertalet av medborgarna. Så är det, och det vet egentligen alla. Därför är det dags för arbetarrörelsen att öppet och tydligt berätta hur hederliga människor kläms åt av felaktigheter och direkt misshandlande regler i nuvarande system. Det handlar om människor som på grund av livets olika omständigheter hamnat svårt bredvid vår tänkta gemensamma välfärd. Utan att i akt och mening ha menat att hamna där. Det rör sig i grunden långt ifrån om att majoriteten är oansvariga, opålitliga parasiter, vilket somliga försöker göra gällande.

Fan ta politiker som svär sig fria från ansvar i dessa frågor. Det är en självklar uppgift för politiker att inte pressa redan utsatta än värre. Det är en given uppgift för en modern arbetarrörelse att hålla fast vid att värna människor som har det svårt, eftersom inget samhälle är bättre än de sämst ställda har det.

Det är en given uppgift för en modern arbetarrörelse att hålla fast vid att värna människor som har det svårt, eftersom inget samhälle är bättre än de sämst ställda har det

Arbetarrörelsen måste bryta med talet om arbetslinje och istället tala om den humana, den likvärdiga, den jämlika och värdiga gemensamma linjen, den som inte skapar ett vi och dom, den som inte talar om tärande och bärande, den som slåss för allas rättigheter. Sjuk som frisk, arbetande som arbetslös. 

Och det är hög tid att vi inför andra ord, andra begrepp än bidragstagare och liknande. Medborgarlön, ja kanske skall det så heta. Det är dags att sopa bort skammen kring att vara sjuk och vara i behov av sjukersättning, skammen att vara arbetslös och behöva a-kassa, skammen att vara fattig och behöva socialbidrag, eller försörjningsstöd som det väl numera heter. 

 Tillbaka till ledarskribenten jag nämnde inledningsvis, han som tror att Sverige består av ett land av fuskare.

 En sak, bland flera, han absolut inte hade förstått: att det faktiskt är vanligare att sjuka går och jobbar, än friska som stannar hemma. Denna ekvation kostar samhället oändligt mycket över tid. I form av utbrändhet, överbelastningar och psykisk ohälsa. Ja, den ökande vi ser i dag – som en direkt följd av de hårdare reglerna kring sjukskrivningarna som började införas för ett par årtionden sedan. För ett samhälle blir inte friskare av att inte acceptera sjukdomar. 

 Jag hörde i televisionen Stefan Löfven tala från Almedalen i somras. Han talte riktigt bra. Nästan som man gjorde förr från arbetarrörelsens talarstolar. Han talade om att vända skutan i rätt riktning och rusta upp samhället igen. Och han nämnde faktiskt ordet solidaritet en gång.

Det är så klart det är det det handlar om. Solidaritet med varandra och i detta varandra ingår också de många som har det svårast. Jag plockade i kväll ned ett litet dikthäfte jag själv skrev för sådär 20 år sedan. Läste några rader som sammanfattar det som borde vara själva grundinställningen för vår gemensamma kamp för en bättre värld. Och som går in i strid mot hjärtlöshet, egoism och girighet. Detta humanistiska manifest får avsluta:

Låt oss rena alla floder
resa alla fällda trän
sjunga hjärnan fri från alla skuggor
ropa våra namn så att öknen krymper
springa alla hjälplösa till mötes
skrika för att hjälpa livet att leva

/Kurt Nurmi
chefredaktör Pockettidningen R

Du kanske också vill läsa…

Det ogina samhället

Det ogina samhället

”Det anses rimligt att en bänk i ett offentligt rum är privatägd – försedd med det tydliga budskapet: Den här är vår, ingen annans. ” Skribenten Kurt Nurmi funderar på vad ägandet gör med oss alla.

Ge en slant, för fan!

Varje dag tar sig en man tålmodigt upp för Peter Myndes backe vid Slussen i Stockholm. Han stödjer sig på en käpp och släpar sig, sin kropp och sina krokiga och ovilliga ben uppför den knaggliga kullerstensbelagda backen.

När farsan ville ta livet av sig

Min morsa och farsa grälade rätt ofta under min uppväxt. Som liten mest registrerade jag den saken. Det var helt enkelt så vi hade det.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

Jan Scherman: När Ebba Busch ljuger om sitt festande mitt i en coronakris använder hon sig av samma metod som Donald Trump

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald

Sverige är på rätt väg ur krisen

Sverige är på rätt väg ur krisen

Att förstärkningen av a-kassan blir kvar är en seger för tryggheten, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Fortsätt förhandla

Fortsätt förhandla

Ingen vill att politiken ska rubba maktbalansen på svensk arbetsmarknad, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

När vi tar strid för varandra visar vi att vi är en kamporganisation, skriver Pontus Georgsson.

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen