Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Ge en slant, för fan!

20 mars, 2014

Skrivet av Kurt Nurmi

Kurt NurmiVarje dag tar sig en man tålmodigt upp för Peter Myndes backe vid Slussen i Stockholm. Han stödjer sig på en käpp och släpar sig, sin kropp och sina krokiga och ovilliga ben uppför den knaggliga kullerstensbelagda backen.

Benen bär honom inte, han drar dem efter sig i bokstavlig mening.

I ena handen har han en pappersmugg där det ibland ligger ett mynt eller två. Han är tiggare. Jag har sett honom många gånger.

Det kan ta mannen uppemot en timme att ta sig från t-banestationen vid Slussen upp till backens krön vid Götgatan. Sträckan är bara något hundratal meter.

För ett tag sedan förstod jag att detta endast var första delen på hans långa dag. Jag upptäckte honom nämligen en eftermiddag på Västerlånggatan i Gamla stan. Blev förvånad, för hur hade han orkat att ta sig kilometern dit. Men där var han och där mötte han de många turisterna med sin mugg.

Och när jag såg samma man dagen efter i backen och återigen i Gamla stan senare på dagen förstod jag att detta är tiggarens dagliga tur.

En sak är tydlig: den som hävdar att en tiggare är lat och slö och saknar förmåga att göra något har helt fel. För få sliter så för sitt dagliga uppehälle och bröd.

Jag kan till och med tänka att de som fördömer, irriterar sig på och pratar skit om tiggare skulle försöka göra den dagliga vandringen med samma handikapp som mannen i Peter Myndes backe gör.

Mannen har hjälpt mig att lösa upp en moralisk knut jag haft. Den kring om man skall ge tiggare något. Jag har dragit mig för det, av oklara skäl –  men åt hållet att jag inte velat medverka till att förnedra tiggaren. Och att det i botten är en politisk fråga.

Men mannen har fått mig att tänka om. Detta efter att ha förstått vilket jobb, vilket slit det är att en hel dag försöka få ihop några kronor.

Samma för dem som sitter här och var på stadens gator med sina muggar – under stora umbäranden kämpar de för sin överlevnad.

Jag har kommit fram till att det är en aktiv solidaritetshandling att ge en skärv åt en tiggare. En tiggare ber inte om pengar för skojs skull, utan för att man kort sagt behöver pengar. Mitt framför mig finns en fattig medmänniska. Jag kan då inte avstå från att ge med hänvisning till att tiggeriet är en fråga som måste lösas politiskt.

För tiggeriet måste ses på två plan, dels den enskilda individens, dels i ett större perspektiv. Och det måste vara möjligt att hantera bägge planen samtidigt.

Det finns ingen motsättning i att skänka pengar till den enskilda och samtidigt verka för att villkoren i samhället avsevärt förbättras så att tiggeriet kan upphöra. Det finns ingen motsättning mellan att direkt på plats hjälpa en medmänniska och parallellt slåss för samhälleliga förändringar.

I det fallet var Kommunals tidigare ordförande Lillemor Arvidsson ett gott exempel. Hon gav alltid tiggare pengar. Självklart gör man det, om man har något att ge av, menade hon. Samtidigt slogs hon på barrikaderna för sina medlemmar och för en bättre värld i en vidare bemärkelse.

Jag har läst många texter av skribenter som skämts över att de inte kan hantera mötet med en tiggare. Texterna andas dåligt samvete. Över att man inte vet om man skall ge en slant eller inte. Men, är frågan så svår? Det är väl bara att ge den fattige lite hjälp där mitt i nuet. Kanske inte precis alltid, men allt emellanåt.

Det är ju inget att skämmas över. Och tiggaren skall inte behöva skämmas för att någon vill bistå med en gnutta understöd.

Tiggeriet har givit upphov till många rykten omkring hur de insamlade pengarna används.

Men vad tiggaren använder pengarna till, ja det lägger jag mig inte i. Varför är det alltid de fattigas sätt att använda sina kronor som misstänkliggörs? Det är aldrig någon som frågar vad överklassen och de välbeställda gör med sina stålar. Då står ingen med ett moraliserande pekande finger och säger: kunde du inte köpa ett lite billigare årgångsvin?

Och då hör absolut till saken att just de med redan tjock plånbok har tilldelats miljarder senaste decenniet i skattelättnader. Alltså fått pengar ur vår gemensamma kassa, samhällets. Och det har inte handlat om små allmosor utan rejäla sedelbuntar. Utan att de som har fått denna gåva har gjort något särskilt stort och nytt i gengäld.

Men den fattige ifrågasätts alltid. Tiggaren ifrågasätts. Så gör även den som hamnar på socialkontoret och ber om stöd efter att ha hamnat i svårigheter. Den sökande vänds ut och in, in och ut. Allt skall gås igenom, kartläggas och undersökas. Den fattige får ingen hjälp av samhället utan att först bli avskalad sin värdighet.

Det är förfärligt att människor skall behöva tigga, såväl på gatan som på socialkontoret, eller hos försäkringskassan. Det måste bli ändring på detta.

Jag önskar det kunde uppstå en bred folkrörelse som å ena sidan slåss för praktisk solidaritet visad mot enskilda människor i akuta svårigheter, å andra sidan arbetar breddpolitiskt med att förbättra vårt sociala skyddsnät.

Som uppmanade människor att se behövande i närmiljön, som uppmanade oss att inte vika undan med blicken. Som uppmanade oss att tala med de svårt utsatta. Och som införde den enkla tanken: om du har något över, ge då den behövande i stunden. Och som alltså på samma gång verkade på ett politiskt plan för ett humanare, rättvisare och helande samhälle.

Du kanske också vill läsa…

Det ogina samhället

Det ogina samhället

”Det anses rimligt att en bänk i ett offentligt rum är privatägd – försedd med det tydliga budskapet: Den här är vår, ingen annans. ” Skribenten Kurt Nurmi funderar på vad ägandet gör med oss alla.

När farsan ville ta livet av sig

Min morsa och farsa grälade rätt ofta under min uppväxt. Som liten mest registrerade jag den saken. Det var helt enkelt så vi hade det.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

Jan Scherman: När Ebba Busch ljuger om sitt festande mitt i en coronakris använder hon sig av samma metod som Donald Trump

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald

Sverige är på rätt väg ur krisen

Sverige är på rätt väg ur krisen

Att förstärkningen av a-kassan blir kvar är en seger för tryggheten, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Fortsätt förhandla

Fortsätt förhandla

Ingen vill att politiken ska rubba maktbalansen på svensk arbetsmarknad, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

När vi tar strid för varandra visar vi att vi är en kamporganisation, skriver Pontus Georgsson.

Pappers är kollektivet som skapar vinnare

Pappers är kollektivet som skapar vinnare

Tillsammans och med nytänkande tar vi oss an de utmaningar vi står inför, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Opinion

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

Jan Scherman: När Ebba Busch ljuger om sitt festande mitt i en coronakris använder hon sig av samma metod som Donald Trump

Skulle Boden bota min resångest?

Skulle Boden bota min resångest?

Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald

Sverige är på rätt väg ur krisen

Att förstärkningen av a-kassan blir kvar är en seger för tryggheten, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Ni har tystat oss bit för bit, LKAB”

”Ni har tystat oss bit för bit, LKAB”

Brukspatronen har satt kniven i det sista av Malmbergets levande kulturscen, skriver musikern Johan Airijoki.

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

När vi tar strid för varandra visar vi att vi är en kamporganisation, skriver Pontus Georgsson.

Livets gång syns bara från sidan

Livets gång syns bara från sidan

Det är hjärtat som visar oss vägen. Och hundar, skriver Carl-Einar Häckner.

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

Vi är på väg in i ett nytt läge

Vi är på väg in i ett nytt läge

När vi i Sverige skryter lite extra säger vi att vi är världsmästare i omställning, skriver Peter Larsson.

Bra jobb­satsningar i höstbudgeten

Magdalena Anderssons spara i ladorna har bytts mot satsa järnet. Det är helt rätt, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.