”Jag läser på om dinosaurierna igen. Hur blev det så fel?”

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om hur blixtsnabbt vi människor lyckats förstöra så mycket omkring oss.

”Ett ohållbart arbetsliv visar sig vara samhällsfarligt”

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

Ge en slant, för fan!

Kurt NurmiVarje dag tar sig en man tålmodigt upp för Peter Myndes backe vid Slussen i Stockholm. Han stödjer sig på en käpp och släpar sig, sin kropp och sina krokiga och ovilliga ben uppför den knaggliga kullerstensbelagda backen.

Benen bär honom inte, han drar dem efter sig i bokstavlig mening.

I ena handen har han en pappersmugg där det ibland ligger ett mynt eller två. Han är tiggare. Jag har sett honom många gånger.

Det kan ta mannen uppemot en timme att ta sig från t-banestationen vid Slussen upp till backens krön vid Götgatan. Sträckan är bara något hundratal meter.

För ett tag sedan förstod jag att detta endast var första delen på hans långa dag. Jag upptäckte honom nämligen en eftermiddag på Västerlånggatan i Gamla stan. Blev förvånad, för hur hade han orkat att ta sig kilometern dit. Men där var han och där mötte han de många turisterna med sin mugg.

Och när jag såg samma man dagen efter i backen och återigen i Gamla stan senare på dagen förstod jag att detta är tiggarens dagliga tur.

En sak är tydlig: den som hävdar att en tiggare är lat och slö och saknar förmåga att göra något har helt fel. För få sliter så för sitt dagliga uppehälle och bröd.

Jag kan till och med tänka att de som fördömer, irriterar sig på och pratar skit om tiggare skulle försöka göra den dagliga vandringen med samma handikapp som mannen i Peter Myndes backe gör.

Mannen har hjälpt mig att lösa upp en moralisk knut jag haft. Den kring om man skall ge tiggare något. Jag har dragit mig för det, av oklara skäl –  men åt hållet att jag inte velat medverka till att förnedra tiggaren. Och att det i botten är en politisk fråga.

Men mannen har fått mig att tänka om. Detta efter att ha förstått vilket jobb, vilket slit det är att en hel dag försöka få ihop några kronor.

Samma för dem som sitter här och var på stadens gator med sina muggar – under stora umbäranden kämpar de för sin överlevnad.

Jag har kommit fram till att det är en aktiv solidaritetshandling att ge en skärv åt en tiggare. En tiggare ber inte om pengar för skojs skull, utan för att man kort sagt behöver pengar. Mitt framför mig finns en fattig medmänniska. Jag kan då inte avstå från att ge med hänvisning till att tiggeriet är en fråga som måste lösas politiskt.

För tiggeriet måste ses på två plan, dels den enskilda individens, dels i ett större perspektiv. Och det måste vara möjligt att hantera bägge planen samtidigt.

Det finns ingen motsättning i att skänka pengar till den enskilda och samtidigt verka för att villkoren i samhället avsevärt förbättras så att tiggeriet kan upphöra. Det finns ingen motsättning mellan att direkt på plats hjälpa en medmänniska och parallellt slåss för samhälleliga förändringar.

I det fallet var Kommunals tidigare ordförande Lillemor Arvidsson ett gott exempel. Hon gav alltid tiggare pengar. Självklart gör man det, om man har något att ge av, menade hon. Samtidigt slogs hon på barrikaderna för sina medlemmar och för en bättre värld i en vidare bemärkelse.

Jag har läst många texter av skribenter som skämts över att de inte kan hantera mötet med en tiggare. Texterna andas dåligt samvete. Över att man inte vet om man skall ge en slant eller inte. Men, är frågan så svår? Det är väl bara att ge den fattige lite hjälp där mitt i nuet. Kanske inte precis alltid, men allt emellanåt.

Det är ju inget att skämmas över. Och tiggaren skall inte behöva skämmas för att någon vill bistå med en gnutta understöd.

Tiggeriet har givit upphov till många rykten omkring hur de insamlade pengarna används.

Men vad tiggaren använder pengarna till, ja det lägger jag mig inte i. Varför är det alltid de fattigas sätt att använda sina kronor som misstänkliggörs? Det är aldrig någon som frågar vad överklassen och de välbeställda gör med sina stålar. Då står ingen med ett moraliserande pekande finger och säger: kunde du inte köpa ett lite billigare årgångsvin?

Och då hör absolut till saken att just de med redan tjock plånbok har tilldelats miljarder senaste decenniet i skattelättnader. Alltså fått pengar ur vår gemensamma kassa, samhällets. Och det har inte handlat om små allmosor utan rejäla sedelbuntar. Utan att de som har fått denna gåva har gjort något särskilt stort och nytt i gengäld.

Men den fattige ifrågasätts alltid. Tiggaren ifrågasätts. Så gör även den som hamnar på socialkontoret och ber om stöd efter att ha hamnat i svårigheter. Den sökande vänds ut och in, in och ut. Allt skall gås igenom, kartläggas och undersökas. Den fattige får ingen hjälp av samhället utan att först bli avskalad sin värdighet.

Det är förfärligt att människor skall behöva tigga, såväl på gatan som på socialkontoret, eller hos försäkringskassan. Det måste bli ändring på detta.

Jag önskar det kunde uppstå en bred folkrörelse som å ena sidan slåss för praktisk solidaritet visad mot enskilda människor i akuta svårigheter, å andra sidan arbetar breddpolitiskt med att förbättra vårt sociala skyddsnät.

Som uppmanade människor att se behövande i närmiljön, som uppmanade oss att inte vika undan med blicken. Som uppmanade oss att tala med de svårt utsatta. Och som införde den enkla tanken: om du har något över, ge då den behövande i stunden. Och som alltså på samma gång verkade på ett politiskt plan för ett humanare, rättvisare och helande samhälle.

Läs mer: Gästkrönika

Kurt Nurmi

Läs mer från Dagens Arbete:

Avtal 2020

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

KRÖNIKAJag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

2

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

KRÖNIKATill alla er händiga, som jobbar så att vi andra har en fungerande maskin att köra eller en travers att åka i: I salute you, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Knarket i industrin

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

GÄSTKRÖNIKADet är ingen lätt sak att förhålla sig till när arbetskamrater är en del av en organiserad kriminalitet – som bryter ner andra människor på jobbet, skriver Volvoarbetaren  Lars Henriksson.

När slutade jag vara svensk?

GÄSTKRÖNIKA | SVERIGEBILDENAtt det med tiden skulle bli vår lite mörkare hudfärg som skulle definiera oss fanns aldrig i våra vildaste fantasier, skriver IF Metallaren Emma Eriksson.

3

Den sanna berättelsen om en näthinne­avlossning

GästkrönikaEfter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

2

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

KRÖNIKAKommer 2020 bli året då vi får en nakenkalender efter besöket hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i stenåldersgrottan som sedan bommas igen för gott? Industriarbetaren Kennet Bergqvist funderar på efterdyningarna av den så kallade Kalendergate.

3

Industrin och klimatet

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKASe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

GÄSTKRÖNIKASka vi låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen? Att nyktert börja diskutera det borde vara vår viktigaste fackliga uppgift, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson

4

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

GÄSTKRÖNIKAArbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

”Demokratin styrs av det som klickar bra”

GästkrönikaJan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

3

Industrin och jämställdhet

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

GÄSTKRÖNIKATack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

GästkrönikaSvetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

1

”Vi har så snygga svenska modeller!”

KRÖNIKASverige har fortfarande det bästa receptet på hur man skapar ett supertrevligt samhälle. Det enda vi behöver göra är att lägga ner lite möda på att följa receptet, skriver Rikke Henriksen.

Det nya Samhall

När ena chefen inte vet vad den andra gör

GÄSTKRÖNIKAEfter två vändor av arbetsträning på Samhall ställer förre Samhallarbetaren Tony sig frågan: Hur ska Samhalls framtid se ut?​

4

Vill du ha din frihet får du försvara den

Krönika"Den okuvliga friheten är en boktitel som träffar rätt. För vår egen samtid visar med isande tydlighet att det inte finns något vaccin mot totalitära ideologier eller ledare", skriver Daniel Mathisen, efter att ha läst Per Anders Fogelströms efter 80 år nyutgivna bok.

Se din mekaniker i ögonen

GästkrönikaSe bortanför våra skitiga brallor – det är vi som ger dig frihet när din koppling är nersliten och katalysatorn har rasat. För väldigt lite pengar, skriver mekanikern Rikke Henriksen.

3

Migrationen och den svenska modellen

”Solidaritet är mer än den svenska modellen”

GästkrönikaVad står egentligen uttrycket "Svenska modellen" för? Det undrar DA-reportern Jeanette Herulf i sin gästkrönika (som hon skriver utifrån sitt perspektiv som långtidssjukskriven).

7

"Jag blev svensk – och en miljömupp"

GÄSTKRÖNIKAFörfattaren och komikern Zinat Pirzadeh om resan från att plocka fridlysta blommor i burka i norrländska fjällen till att skaffa gåstavar.

”Skatteflykt handlar om ideologi”

Gästkrönika"Panamaskandalen är tveklöst ett av historiens största journalistiska avslöjanden, och ett drama som kommer pågå flera månader till. Men framförallt är den kanske en påminnelse om en stor skiljelinje i moralfrågor mellan högern och vänstern", skriver Dennis Jörnmark Callstam.

1

"Att vara arbetare är idag att vara ingenting"

GÄSTKRÖNIKA”Alex jobbar i underrättelsetjänsten medan Danny är slacker”. Så presenterade SVT nyligen huvudpersonerna i serien London Spy – och gör återigen arbetaren osynlig."

2
Filmen Yarden, som är baserad på Kristian Lundbergs bok om livet som bemanningsanställd i Malmös hamn, har premiär på Göteborgs filmfestival. Foto: Ita Zbroniec Zajt

Platsen som förändrade mig

KrönikaYarden. Jag ville skriva en berättelse om det här området. Jag ville att den skulle vara så sann som det bara var möjligt att få den. Varför var det så viktigt? Ett svar: ilska.

Vem törs stå upp för gästarbetarnas rättigheter

Gästkrönika, Crister Enander.

"Katarina Taikon kräver svar"

Gästkrönika"Samma diskriminering som Katarina Taikon lyfte locket av för 50 år sedan sjuder, kokar ännu runt om i Europa", skriver Daniel Mathisen i en gästkrönika.

Vi betalar för kapitalets lekstuga

Krönika"Samhället belönar den typ av beteenden som skapar ekonomiska kriser. Trots att ekonomisk forskning känner till krisens varningssignaler: perioder av intensiv spekulation och accelererande vinster", skriver Daniel Mathisen i en krönika.

Sverige åt svenskarna

Krönika/Daniel Mathisen"Sill och nubbe är svenskt. Du är det inte. Julafton med dopp i grytan är svenskt. Du är det inte. Hur länge ska den generation — de generationer — som kallas invandrare behöva vandra för att bli insläppta i folkhemmets stugvärme?"

Ansiktet bakom volymerna

Krönika/Daniel Mathisen"Vi minns alla bilden på treårige Alan Kurdi, den syriske pojken som hittades död på en strand i Turkiet. Den slog rakt igenom känslopansaret — kändes i magen."

1

”Vi måste gå en rond för själen”

GästkrönikaDet kan verka svårt att göra en psykosocial skyddsrond, men det behöver det inte vara. Skyddsombudet Camilla Falk i Oxelösund ger DA:s läsare en handfast manual.

André Börwall

Att vara den flexibla lösningen

GästkrönikaTänk dig att vakna upp med full panik. Klockan är 06.00. Har jag missat ett samtal?
 Välkommen till vardagen som inhyrd.

5
Ulrika Fjällborg. Foto: Johanna Henriksson.

"Det är skinnet som håller oss samman"

Gästkrönika/Ulrika Fjällborg"När kropp och känslor exploderar så har vi munnen, rösten, samtalet som ventil. Vi måste tala om frustration, rädslor, hat och konflikter. Vi måste hålla oss i skinnet och släppa ut ilska och skräck i ord som ljuder i vårt gemensamma luftrum, istället för i blod från ett svingat svärd."

Vi kan inte längre blunda – nu måste vi visa mod

GästkrönikaUlrika Fjällborg.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.