Arbetsmiljön måste bli valfråga

Boken ”Döden på jobbet” har blivit rejält uppmärksammad i både riks- och lokalmedier. Berättelsen om den förfärliga kalkugnsolyckan vid Nordkalk både berör och upprör. Många ställer sig frågan: Hur kunde det ske?

Svaret är egentligen ganska enkelt. Det handlar det om ett arbetsliv i stark förändring, där arbetsmiljöarbetet ställs på undantag i lönsamhetshetsen. De allvarliga arbetsplatsolyckorna där unga skadas har ökat på senare år. Det handlar om kortsiktiga vinstintressen där säkerhet inte ger pengar nog. Det handlar om slappa arbetsgivare. Men det handlar också om politiska beslut.

Regeringen har alltsedan den tillträdde 2006 aktivt valt att skära ned på arbetsmiljöanslagen. Det första Reinfeldt o Borg gjorde var att lägga ned Arbetslivinstitutet där det mesta av forskningen om arbetsmiljön gjordes. Antalet arbetsmiljöinspektörer har minskat med en tredjedel sedan 2006.

I riksdagens partiledardebatt står förstås jobben i centrum. Oppositionen pekar på att massarbetslösheten bitit sig fast och att regeringens skattesänkarpolitik inte lett till några nya jobb bara ökade klasskillnader. Regeringen anser att de rödgröna hotar jobben med sina skatteökningar.

Tyvärr handlar jobbdebatten alltför sällan om den större frågan om arbetslivets organisering och arbetets innehåll. Självklart är massarbetslösheten den mest akuta frågan som politikerna måste kunna ge svar på hur de ska lösa. Men till jobbfrågan hör också frågan om hur vi får ett långsiktigt hållbart arbetsliv.

Mycket tyder på att pensionsåldern kommer att höjas framöver. Det pågår en pensionsutredning. Frågan är bara vem som ska orka jobba längre i ett arbetsliv där stressen och pressen och osäkerheten bara tycks öka? Att vi håller på att få en arbetsmarknad som liknar 1920-talets där massarbetslöshet gör att människor tvingas att ta jobb till vilket pris som helst och där människors liv bokstavligen står på spel rimmar illa med talet om höjd pensionsålder.

Regeringen föreslår i höstbudgeten ännu en skattesänkning för dem som redan har jobb och bra betalt. Däremot finns inga satsningar på arbetsmiljö.  Arbetsmiljöverket hade för sex år sedan 450 inspektörer. I dag är det bara 240. Effekten blir att pressen ökar på de regionala skyddsombuden. Det behövs mer resurser för utbildning av skyddsombuden. Inte heller tas något samlat grepp om den värdefulla arbetsmiljöforskningen där Sverige en gång var ledande.

”Det bästa vore väl om arbetsmiljö, precis som ungdomsarbetslösheten, blev en valfråga. Men framför allt är det viktigt att frågan om arbetsmiljö kommer in i debatten, att det blir ett synligare ämne”, säger Elinor Torp, journalist på tidningen Arbetarskydd och författare till boken ”Döden på jobbet”, till DA.

Helt rätt.

Varje vecka dör någon på jobbet. Så kan vi inte ha det i svenskt arbetsliv på 2000-talet.

Oppositionen måste vässa sin kritik mot regeringen i jobbfrågan. Gör arbetsmiljön till en valfråga.

Helle Klein