Skärp straffen för arbetsmiljöbrott

I dag är det skyddsombudens dag och på fredag är det arbetsmiljöriksdag. Det var längesedan arbetsmiljön debatterades så livligt som under de senaste veckorna. 

Reportageboken Döden på jobbet som Dagens Arbete ger ut har fått ett stort genomslag. Häromdagen ställde Aftonbladet frågan om arbetsgivarna skulle straffas hårdare vid arbetsplatsolyckor. Alla som svarade tyckte det, ja till och med Bert Karlsson.

Om regeringens minskningar av anslaget till Arbetsmiljöverket är ett stort problem så är rättsväsendets låga prioritet av arbetsmiljöbrotten ett minst lika stort problem. Det händer alltför sällan att någon ställs till svars när en arbetare dör på sitt jobb.

Dagens Arbete granskade för ett år sedan 123 dödsolyckor i industrin. Bara 14 av dessa ledde till fällande dom. De fällande domarna innebär i de allra flesta fallen bara företagsbot. Väldigt sällan ställs företagsledningarna till svars. Aldrig har någon satts i fängelse för en dödsolycka.

– När ett dödsfall inträffat på en arbetsplats är det såvitt vi kan bedöma ofta så att polispatrullen som är först på plats ofta betraktar det som en olycka där ingen är ansvarig och inte som en brottsplats, säger Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg till DA.

Språk och världsbild hör ihop. Att enbart se döden som ett olycksfall i arbetet och inte se att det många gånger kan ha med usel arbetsmiljö eller underdimensionerat säkerhetsarbete att göra styr förstås de rättsliga processerna. Oväntade händelser kan man inte göra något åt. Dålig arbetsmiljö och livsfarliga arbeten kan man däremot förändra. Här finns ansvar att utkräva.

Ansvarsutkrävningen är dock komplicerad i dagens arbetsliv med entreprenörer som tar in underentreprenörer som i sin tur tar in underentreprenörer. De två arbetare som dränktes av skållhet tjära häromdagen var anställda hos en entreprenör som sköter underhållsarbete till SSAB. Med entreprenörer och bemanningsföretag skjuts ansvaret långt ifrån företagsledningarna. Arbetet med säkerhet och miljöfrågor sätts på undantag.

”Vi måste hitta den ansvariga, men plötsligt finns ju ingen chef som hade ansvaret.
/…/ Alla vill vara chef när man tjänar pengar. Ingen vill vara chef när man ska ta ansvar”, konstaterar Västernorrlands miljö- och arbetsmiljöbrottsutredaren Per-Erik Lindbäck i boken ”Döden på jobbet”.

Vid tiden för kalkugnsolyckan där Gustaf skadades svårt och Johan dog var det en enda polis (!) som hade att utreda Norrbottens alla svåra arbetsolyckor. Att rättsprocesserna tar oändligt lång tid och inte blir tillräckligt gedigna är därför begripligt men för den skull inte acceptabelt.

Polisen måste få resurser att prioritera arbetsmiljöbrotten. Rättsväsendet behöver ändra attityd och se mord på jobbet som lika allvarligt som mord utanför jobbet.

Det moderna arbetslivet håller på att utvecklas till en dödsfälla – i synnerhet för de unga som tvingas ta tillfälliga jobb när som helst och var som helst i massarbetslöshetens tid. Det är dags att skärpa straffen för arbetsmiljöbrott och att arbetsmiljö blir en fråga högt upp på den politiska dagordningen.

Förhoppningsvis kan vi få besked av beslutsfattarna under fredagens arbetsmiljöriksdag: hur ska ni se till att ett långsiktigt hållbart arbetsliv kan skapas?

I dag kl. 13.30 överlämnar Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein boken ”Döden på jobbet” till arbetsmarknadsministerns statssekreterare.

Helle Klein