Trygghet eller kontroll?

LedareI söndagkvällens partiledardebatt kunde vi återigen höra statsminister Fredrik Reinfeldt anklaga Socialdemokraterna för att vara bidragspartiet till skillnad från Reinfeldts moderater som alltså skulle vara jobbpartiet. Vi har hört retoriken alltsedan 2006 och den är inte mer trovärdig i dag än igår.

Tvärtom talar verkligheten sitt tydliga språk. Arbetslösheten är högre i dag än när Reinfeldt tillträdde som statsminister. Det han kallar bidrag, som i själva verket är socialförsäkringssystem som a-kassa och sjukförsäkring, har försämrats rejält och hundratusentals människor står utanför trygghetssystemen. Otrygga människor skapar ett otryggt, icke-kreativt samhälle.

Det är resultatet av den så kallade arbetslinjen som regeringen drivit. Intressant nog använde Reinfeldt inte ordet arbetslinje i partiledardebatten. Begreppet har väl blivit obrukbart inför det totala misslyckandet. Allltför många medborgare har fått känna på en arbetslinje som blivit så trådsmal att den utvecklats till en snara om halsen – den arbetslösa och den sjuka ska kontrolleras hårdare, pressas hårdare och få sämre ersättning. Det har inte skapat fler jobb utan bara fler otrygga medborgare.

Det är inget nytt. Svensk politisk historia har handlat om ett val mellan trygghet eller kontroll. Ekonomhistorikern Malin Junestav som Dagens Arbete har intervjuat visar i sin avhandling att begreppet arbetslinje alltid varit kopplat till olika uppfattningar om trygghetssystemen och behovet av kontroll.

”Begreppet har funnits sedan åtminstone 1910-talet och stått för olika saker, men har alltid handlat om moralprinciper”, säger Junestav till DA.

Överhetssamhället såg arbetaren som i grunden lat. Arbetslöshet betraktades som en konsekvens av bristande moral och slapphet. Sen kom arbetarrörelsen och formulerade idén om arbetets värde – går man in med sitt liv och skapar något ska man också få något tillbaka. Så skapades trygghet i form av lön men också i form av försäkringssystem när lönen slutat komma.

Arbetarrörelsens arbetslinje har framförallt handlat om rättigheter – rätten till arbete och rätten till trygghet. Medan arbetsgivarsidan har fokuserat på skyldigheter – plikten att arbeta och skyldigheten att underställa sig kontroll.

Reinfeldt har i retoriken försökt hävda att han snott den socialdemokratiska arbetslinjen men i själva verket har han fullföljt sina historiska företrädares konservativa kontroll-linje. Det ser vi  i dag med en raserad a-kassa, ökad kontroll av de sjuka och arbetslösa och människosyn som ser människor som lata fuskare som hellre lever på ”bidrag” än riktiga jobb.

Det vore bra om S-ledaren Löfven avslöjade denna människofientliga arbetslinje och återupprättade idén om arbetets värde. Trygghet och skapande hör ihop.

Kontrollsamhället är en konservativ idé som befäster klassamhället.

Helle Klein