Ewert Karlsson var under flera år en återkommande bildkrönikör i Dagens Arbetes föregångare Metallarbetaren. Foto: TT NYHETSBYRÅN

EWK intecknad i historen

23 december, 2013

En torparson med retstift. En politisk karikatyrtecknare som fångade Sverige och världen i bild och själv vann världsrykte. Minns Ewert Karlsson.

EWK-priset

I slutet av november tilldelades årets EWK-pris satirikern Liv Strömquist med följande  motivering: ”Liv Strömquist har med sin konst satt samhällets fördomar och maktspel i strålkastarljuset. Hennes drastiska och direkta bilder har lockat en ny publik och visar på den politiska konstens genomslagskraft och förmåga att utvecklas. Tack vare djupet och hettan i sitt engagemang är Liv Strömquist också en folkbildare och debattmotor. Liksom EWK har Liv Strömquist förmågan att ladda sin konst med en mångfald av tankar som inte lämnar någon  oberörd.”
Bland tidigare vinnare märks Leif Zetterling, Sara Granér, Robert Nyberg och Magnus Bard.
Från och med nästa år är Dagens Arbete med och delar ut priset tillsammans med EWK-sällskapet. DA har även två platser  i juryn.

Han tillhör den illustra skara vars signatur är mer känd än hans folkbokförda namn.

EWK.

En signatur som förde den svenska politiska samtidskommentaren ut i världen och som begåvats med ett eget museum, EWK-museet, inrymt i Arbetets museum på Laxholmen i Norrköping sedan 2009.

Östgöten Ewert Karlsson gjorde en fantastisk resa, han som först valde jorden som utkomst.

Nu blev det pennan.

Vid femtiotalets början bröt han upp från jobbet som lantbruksförman och flyttade till Stockholm för att leva på sin stora talang, tecknandet.

Till en början i bonderörelsens tidningar. Stockholms-Tidningen från 1956 och fram till nedläggningen tio år senare.

Sedan blev det Aftonbladet under många år tills den dubbla stroken med efterföljande afasi satte stopp i mitten av nittiotalet.

Under de här åren fortsatte han teckna för tidningen Land, och även Metallarbetarens läsare kunde se hans bilder under nittiotalets första hälft.

Som tecknare hade han bland sina ledord att belysa, chockera och engagera.

En klassiker är Moder jord, den afrikanska kvinnan med jordglob till mage och alltför många små barn på ryggen.

Med den bilden kammade han hem guldmedaljen vid ”The International Salon of Cartoon” i Montreal 1967.

Ett av de finaste priserna en tecknare kan få.
Detsamma gällde för hans bild av ordförande Mao med alla kineserna.
Med dessa bilder fick till och med New York Times upp ögonen för honom.
Och här hemma var han den definitive svenske mästaren på politiska karikatyrer.

Lite äldre läsare minns säkert hans ”menageri”, där dåtidens svenska politiker avbildas som djur, med texter av den likaledes sylvasse Aftonblads-krönikören Allan Fagerström.

Här möter vi arbetsmarknadsminister Per Ahlmark som trana, industriminister Nils G. Åsling som panda och Ingemar Mundebo med gristryne, för att bara nämna några exempel.

EWK var aldrig elak.
Eller plump.
Men vass.

Miljö- och glesbygdsfrågorna låg nära hjärtat. Liksom fattigdom och överbefolkning. Jämställdhet och solidaritet. Världens diktatorer fick sig alltid en släng av stiftet och de som utsattes för krig och segregation hade en vän i hans penna. Han var en tecknare med humor och djup som vågade vara politisk.

Redan 1993 bildades ett EWK-sällskap för att förmå Söderköpings politiker att öppna ett museum i hans namn. EWK (1918–2004) växte nämligen upp på torpet Rävbrinken i Mogata socken. Nu blev det Arbetets museum i stället. Här finns en ständig utställning som berättar om hans liv och bilder.

Och till hans minne delar EWK-sällskapet även ut ett pris till någon tecknare som arbetar i EWK:s anda. Själv vilar EWK på S:t Botvids begravningsplats, vid Albysjön i Huddinge. Och det sista han satte sin signatur på var den egna gravstenen.

Tre bokstäver att minnas.