Industriarbetarnas tidning

EWK intecknad i historen

23 december, 2013

Skrivet av

En torparson med retstift. En politisk karikatyrtecknare som fångade Sverige och världen i bild och själv vann världsrykte. Minns Ewert Karlsson.

EWK-priset

  • I slutet av november tilldelades årets EWK-pris satirikern Liv Strömquist med följande 
motivering: ”Liv Strömquist har med sin konst satt samhällets fördomar och maktspel i strålkastarljuset. Hennes drastiska och direkta bilder har lockat en ny publik och visar på den politiska konstens genomslagskraft och förmåga att utvecklas. Tack vare djupet och hettan i sitt engagemang är Liv Strömquist också en folkbildare och debattmotor. Liksom EWK har Liv Strömquist förmågan att ladda sin konst med en mångfald av tankar som inte lämnar någon 
oberörd.”
  • Bland tidigare vinnare märks Leif Zetterling, Sara Granér, Robert Nyberg och Magnus Bard.
  • Från och med nästa år är Dagens Arbete med och delar ut priset tillsammans med EWK-sällskapet. DA har även två platser 
i juryn.

Han tillhör den illustra skara vars signatur är mer känd än hans folkbokförda namn.

EWK.

En signatur som förde den svenska politiska samtidskommentaren ut i världen och som begåvats med ett eget museum, EWK-museet, inrymt i Arbetets museum på Laxholmen i Norrköping sedan 2009.

Östgöten Ewert Karlsson gjorde en fantastisk resa, han som först valde jorden som utkomst.

Nu blev det pennan.

Vid femtiotalets början bröt han upp från jobbet som lantbruksförman och flyttade till Stockholm för att leva på sin stora talang, tecknandet.

Till en början i bonderörelsens tidningar. Stockholms-Tidningen från 1956 och fram till nedläggningen tio år senare.

Sedan blev det Aftonbladet under många år tills den dubbla stroken med efterföljande afasi satte stopp i mitten av nittiotalet.

Under de här åren fortsatte han teckna för tidningen Land, och även Metallarbetarens läsare kunde se hans bilder under nittiotalets första hälft.

Som tecknare hade han bland sina ledord att belysa, chockera och engagera.

En klassiker är Moder jord, den afrikanska kvinnan med jordglob till mage och alltför många små barn på ryggen.

Med den bilden kammade han hem guldmedaljen vid ”The International Salon of Cartoon” i Montreal 1967.

Ett av de finaste priserna en tecknare kan få.
Detsamma gällde för hans bild av ordförande Mao med alla kineserna.
Med dessa bilder fick till och med New York Times upp ögonen för honom.
Och här hemma var han den definitive svenske mästaren på politiska karikatyrer.

Lite äldre läsare minns säkert hans ”menageri”, där dåtidens svenska politiker avbildas som djur, med texter av den likaledes sylvasse Aftonblads-krönikören Allan Fagerström.

Här möter vi arbetsmarknadsminister Per Ahlmark som trana, industriminister Nils G. Åsling som panda och Ingemar Mundebo med gristryne, för att bara nämna några exempel.

EWK var aldrig elak.
Eller plump.
Men vass.

Miljö- och glesbygdsfrågorna låg nära hjärtat. Liksom fattigdom och överbefolkning. Jämställdhet och solidaritet. Världens diktatorer fick sig alltid en släng av stiftet och de som utsattes för krig och segregation hade en vän i hans penna. Han var en tecknare med humor och djup som vågade vara politisk.

Redan 1993 bildades ett EWK-sällskap för att förmå Söderköpings politiker att öppna ett museum i hans namn. EWK (1918–2004) växte nämligen upp på torpet Rävbrinken i Mogata socken. Nu blev det Arbetets museum i stället. Här finns en ständig utställning som berättar om hans liv och bilder.

Och till hans minne delar EWK-sällskapet även ut ett pris till någon tecknare som arbetar i EWK:s anda. Själv vilar EWK på S:t Botvids begravningsplats, vid Albysjön i Huddinge. Och det sista han satte sin signatur på var den egna gravstenen.

Tre bokstäver att minnas.

EWKs menageri

Många politiker har drabbats av EWKs vassa penna. 1977 avbildade han de 20 statsråden i dåvarande regering förklädda till djur.

Du kanske också vill läsa…

Lehån på linjen

Lehån på linjen

En bunt tomtebloss och 25 amerikanska skämttecknare på en skoldans förändrade livet för Lars-Erik Håkansson. Nu får han EWK-priset för sina linjer om världens tillstånd.

EWK-priset till Doaa el-Adl

EWK-priset till Doaa el-Adl

Årets EWK-pristagare Doaa el-Adl tecknar outtröttligt sju dagar i veckan och har stått åtalad för sina bilders skull.

Med satiren som livsstil

Med satiren som livsstil

Karin Sunvisson är grundli­g i sitt arbete. I Stockholm kan hon inte bo. Det är för dyrt. Hon har valt en livsstil som ger henne frihete­n att låta bilderna ta den tid de behöver.

Max Gustafson får EWK-priset

Max Gustafson får EWK-priset

Satirtecknaren Max Gustafson får 2018 års EWK-pris, som bland annat Dagens Arbete står bakom.
”Precis den typ av ryggdunk man behöver för att samla kraft i en orolig politisk samtid”, säger han.

”Satir är ett vapen mot alla auktoriteter”

”Satir är ett vapen mot alla auktoriteter”

DA:s bildredaktör Göran Widerberg om hur vi i 20 år stått på det vassa ritstiftets sida.

Max Gustafsson

Max Gustafsson

39-årige Max Gustafsson är serie- och satirtecknare född och verksam i Göteborg. Har genom åren publicerats i GP, Aftonbladet, ETC med flera tidningar. Har släppt fyra böcker, varav den senaste ”Det rånade folket” utkom 2014.

Därför satsar vi på satir

Den politiska teckningen vågar avslöja, den går inte i någons ledband. Den är illojal och provocerande. Särskilt när det politiska språket håller på att utarmas av marknadsmässig försäljningsprosa – då behövs pennstreckens kvinnor och män på barrikaderna.

Saad Hajo

Saad Hajo

Född 1968 i Damaskus, Syrien. Satirtecknare och konstnär, numera bosatt i och verksam från Norrköpin-g. Medverkar dagligen sedan tjugo år i den libanesiska tidninge-n As-Safir i Beirut.

Robert Nyberg

Robert Nyberg

Robert Nyberg tecknar återkommande i Dagens Arbete.  

Skadearbete

Skadearbete

Klockan är 11.05 på Rottneros bruk i Sunne.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.