Otrygghet har ersatt utanförskap

I dag får vi en försmak av valårets kommande debatter. I riksdagen hålls partiledardebatt. Upplägget är känt på förhand: Regeringen hävdar att det mesta är bra. Oppositionen säger tvärtom att det mesta är uselt.

Förhoppningsvis får vi veta vad de tänker göra åt saken.

Bortom det politiska spelet finns verkligheten. Faktum är att verkligheten är den mest svårhanterliga oppositionen för regeringen Reinfeldt i dag.

Statsminister Fredrik Reinfeldts politiska legitimitet grundar sig på hans proklamationer om att bekämpa arbetslösheten och utanförskapet. På båda punkterna har han misslyckats.

Massarbetslöshet råder och utanförskapet har inte minskat sedan Reinfeldt tog makten 2006. Utanförskapets innehåll har ändrats. Andelen förtidspensionerade och sjukskrivna har minskat. Men andelen arbetslösa och personer i arbetsmarknadsåtgärder har ökat. Ungefär 40 procent av socialbidragen som betalas ut i dag är förknippade med arbetslöshet. En fjärdedel av dessa bidragstagare är inte med i a-kassan.

”Utanförskapet, det är människor som hankar sig fram som förtidspensionärer eller på en sjukpenning som blivit sämre. Det är människor som lever på en a-kassa som blivit sämre och det är människor som hamnat i pysselsättning och åtgärder”, skrev Daniel Swedin träffande på Aftonbladets ledarsida nyligen.

Regeringen Reinfeldts medicin mot det växande utanförskapet har varit att försämra trygghetsnäten ännu mer – nedmonteringen av sjukförsäkring och a-kassa har drivit in människor i socialbidragsberoende i stället. Och arbetsförmedlingen har förvandlats till socialkontor.

Reinfeldts arbetslinje har blivit en snara om halsen på sjuka och arbetslösa. Arbetsförmedlingen fungerade inte alltid bra förr men den hade åtminstone till uppgift att med aktiva åtgärder lotsa arbetslösa till utbildning, omskolning och nya jobb. I dag får arbetsförmedlare istället agera poliser och hota arbetslösa med förlorad ersättning om de inte söker alla de jobb som inte finns att söka. Att med utbildning rusta människor för att åter kunna bli arbetstagare är visst ett minne blott. Arbetslöshet ses numera som ett individproblem som ska coachas bort genom att den arbetslösa lär sig tänka positivt.

Alltmedan nuvarande arbetsmarknadspolitik är ett hån mot både arbetslösa och arbetsförmedlare förlorar vi nya generationer som ställs allt längre från arbetsmarknaden. De ungas situation i dagens samhälle är ett skrämmande bevis på att Reinfeldts bekämpande av utanförskapet i själva verket har skapat otrygghetens samhälle.

Otrygga anställningar, bemanningsjobb, dålig arbetsmiljö och lönedumping hör numera till svenskt arbetslivs vardag. Det är de unga som utnyttjas till bristningsgränsen, de unga som aldrig får fast jobb och därför heller ingen bostad.

Debatten om ”prekariatet” borde bli valets huvudfråga (läs intervjun med Guy Standing här) för den handlar just om konsekvenserna av det nya otrygga arbetslivet och det allt hårdare samhällslivet. Här finns den verklighet som skriker ut regeringens misslyckande.

Reinfeldt skyr den. Han har fullt upp med att putsa på retoriken.

Läs äldre ledare här. 

Helle Klein