Eva Burman: Ingen bryr sig – cheferna cashar in
Utländska säsongsarbetare utnyttjas i kyrkans skog Hur är det möjligt?
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
Publicerad 2014-01-08, 07:52 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
Ett nytt år har börjat – supervalåret 2014. I maj är det Europaval och i höst är det riksdagsval. Båda valen har stor betydelse för en industriarbetares vardag.
Massarbetslöshet råder. Utslagningen ökar. Villkoren på arbetsmarknaden har hårdnat. Vi ser det i otrygga anställningar, i slavliknande system med bemanningsföretag samt i ett schackrande med arbetsmiljön.
Många gick på de Nya moderaternas retoriska trick att framställa sig som det nya arbetarpartiet. Reinfeldt sade att han inte vill skapa ett systemskifte utan i stället fortsätta det socialdemokratiska projektet. Efter åtta år med alliansregeringen vid makten ser vi att det var lögn.
De nya moderaterna har genomfört större skattesänkningar än vad dåvarande moderatledaren Bo Lundgren utlovade i det systemskiftesval han förlorade stort 2002.
Resurserna till det gemensamma har minskat. Äldrevård och skolor har tagits över av riskkapitalister som struntar i gamla mamma eller barnens utbildning men gärna snor åt sig av svenska skattepengar för att sätta dem i skatteparadis.
Vi ser det också i minskade resurser till underhåll av vägar och järnvägar. I Reinfeldts Sverige står tågen allt som oftast still om de inte spårar ur.
Till systemskiftet hör också sönderslagna försäkringssystem som sjukförsäkringen och a-kassan. Anslagen till arbetsmiljöarbetet har minskat och Arbetslivsinstitutet har lagts ned. Att framförallt de unga skadas oftare, ja till och med dödas, i arbetet beror på ett arbetsliv som sätter kortsiktiga vinstintressen före arbetares väl och ve.
Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken har lett till att riktiga arbetsmarknadsutbildningar har ersatts med hokus-pokus-coacher och fas 3- arbeten.
I den nymoderata retoriken låter det som att man värnar den svenska modellen men i praktiken gungar denna modell ordentligt.
Uppluckringen av reglerna för arbetskraftsinvandring har lett till ett cyniskt gästarbetarsystem där fattiga människor utnyttjas för löner långt under kollektivavtalen. Alarmerande rapporter om utnyttjande av skogsarbetare och bärplockare har fyllt medierna. Också inom restaurangbranschen och på byggarbetsplatserna pågår denna lönedumpning.
Öppenhet och generositet kan aldrig bygga på en uppdelning av arbetstagare i ett A- och B-lag. Självklart ska Sverige fortsättningsvis vara ett öppet land för flyktingar och arbetskraftsinvandrare. Desto viktigare är det att se till att jämlikhet råder och att alla som arbetar ska ha rätt till kollektivavtal. I ett samhälle där grupp ställs mot grupp, vi mot dem, gror främlingsfientlighet och rasism.
Sverige har halkat efter på jämlikhetens område, enligt OECD. Klyftorna har ökat sensationellt mycket.
Det blåser kalla vindar.
Systemskifte pågår. Hög tid att stoppa det.