Facket – vad ska det vara bra för?

ReportageRabatt på bensin och billigare hemförsäkring. Nej tack. När facket argumenterar som vilken kundklubb som helst är det fler som nobbar. Så vad är vitsen med facket? När de äntligen kom för att berätta ville de leka en lek.

Den bara togs bort. Övertidsersättningen alltså. Det lilla extra som de haft i sitt lokala avtal för dem som ställer upp för att klara leveranserna när det är högt tryck i produktionen. Efter årsskiftet finns den inte längre och den lokala fackklubben kunde inte göra något för att förhindra det. Hade inget att sätta emot när företaget ville dra ner på kostnader.

Händelsen har inte direkt ökat tron på vad facket kan åstadkomma bland de anställda på tryckeriet Brand Factory i Stockholmsförorten Farsta Strand.

Här jobbar runt 60 personer i produktionen. 44 är medlemmar i facket. Resten är inte med.

Pappersskäraren Roger Österberg har aldrig varit med i något fackförbund.

– Jag har aldrig fått några argument som känns bra nog. Det är billiga försäkringar och billigare bensin. Men jag går fan inte med i facket för såna saker.

Hans tre arbetskamrater som sitter runt bordet – Daniel Pousette, Joakim Carlsson och hans egen son Billy Österberg – håller med. Visst har de blivit tillfrågade om de ska gå med, men de har aldrig känt sig lockade.

– De har typ inga argument till varför man ska gå med. Det är lite försäkringar och skit, säger Billy.

Daniel berättar att hans närmaste kollega är väldigt engagerad i facket. Trots det har han aldrig känt att det funnits anledning för honom att gå med.

– Jag säger som Roger – vad får jag ut av det? Jag har aldrig fått något svar.

De tycker allihop att de har ganska dålig koll på vad facket egentligen gör. Lönerna så klart. De ser till att lönerna höjs lite varje år. Men inte tillräckligt mycket, tycker Roger.

– Det är som ett skämt varje år. Samtidigt går avgiften för a-kassa och fack upp. Det slutar med att man går back på att vara med.

Just kostnaden för medlemskapet stoppar nog många från att gå med. Särskilt unga, tror Daniel.

Ungdomar är nog inte så insatta i facket. De ser bara att där försvann de pengarna ut i luften.

– Ungdomar är nog inte så insatta i facket. De ser bara att där försvann de pengarna ut i luften.

De flesta på företaget är trots allt med i facket och de har en fackklubb som förhandlar om frågor som rör just deras arbetsplats.

– De som jag jobbar med är med i facket, men det är inte så att jag hör hur de säger att: Fan vad bra facket är, det där gjorde de bra, säger Billy.

Han tror inte heller att saker skulle bli bättre på deras arbetsplats om de allihop anslöt sig.

– Om de kunde fixa våra löner, visst. Men även om jag går med i facket tror jag inte att de skulle kunna fixa mer i lön till mig.

Annat var det förr, tänker Roger.

– Då tryckte facket ner stoppknappen och så var det strejk! Då hände det ju saker.

Nu känns det mest som att facket viker ner sig, går med på låga löneökningar och aldrig tar till strejkvapnet.

Varför har vi fackförbund i Sverige då?

– Det känns som en gammal grej som har legat kvar, säger Joakim.

– I grund och botten behövs de. Men de skulle vara lite mer styva i korken och göra något, då skulle folk nog gå med. Klart att de behövs, men de gör för lite, tillägger Roger.

Vad skulle hända om ingen gick med i facket?

– Då skulle vi väl få det ännu sämre, säger Billy.

– Vore den här arbetsplatsen ett ställe där folk kunde plockas in från gatan, utan vare sig utbildning eller erfarenhet, så hade de väl varit utbytta mot den billigaste arbetskraften vid det här laget, resonerar Roger.

Nej, det är ingen av dem som tycker illa om facket, men försvagat är det och arbetsgivarna kan göra som de vill. Roger tar den några år gamla konflikten vid lagerföretaget Lagena som exempel:

– Där sparkade de 25 pers och nästa dag tog de in bemanningsföretag. Om facket ska vara så jäkla bra då skulle det ha varit en bom där dagen efter och ingen leverans hade kommit ut till Systembolaget. Då skulle det hända grejer! Varför får vi inte se något sånt?

Ute i tryckeriet skjuter arbetsledaren Birger Liljeros en pallyft framför sig. Han började som litograflärling i branschen 1967.

– Då var det nästan tvångsanslutning. De sa åt en att man skulle gå med och så var det bara. Jag kommer från ett arbetarhem, farsan var fackligt engagerad. Så för mig var det självklart.

Han tycker fortfarande att man ska vara med i facket. Själv är han med för att de driver frågor, har försäkringar. Dessutom har han själv fått hjälp när han behövde.

– Det är en trygghet. Jag tycker att man ska vara med.

Vid offsetpressen sitter Stefan Sandin (bilden till höger), redo för att lunchlugnet ska brytas av nya order att trycka. Han gick också med i facket när han började jobba, men gick ur för många år sedan. För honom fanns inte facket där när det behövdes. Företaget han jobbade på avvecklades och han sökte kontakt för att få hjälp och svar på frågor, men ingen brydde sig om att svara.

– Jag blev blåst.
– Jag bestämde mig för att aldrig gå med i facket igen.

Det är många som har tjatat, säger han, men han är långsint.

– Äh, jag känner ingen större anledning. Förut var ju facket någonting. Det hade någon sorts makt. Det känns inte så i dag.

Dagen därpå ska en representant från fackets avdelning i regionen hålla en timmes informationsmöte. Alla är välkomna, även de som inte är medlemmar. Runt bordet är Billy, Roger, Daniel och Joakim överens om att det är bra att facket kommer och berättar vad de gör. Men de tror inte att de kommer att få höra något som gör att de ansluter sig.

Kimmo Vaveniemi har skrivit på den vita tavlan: Lön 25 000 kronor. Det är nog ganska nära snittlönen på arbetsplatsen.

– Vad finns det mer i kollektivavtalet som är bra, frågar han alla som har kommit till lunchrummet för att lyssna på honom.

Det blir tyst en stund. Sen kommer det:

– Försäkringar.
– Det stämmer, säger Kimmo och skriver upp det också.

Tillsammans listar de alla försäkringar och vad det skulle kosta att teckna dem privat. Arbetstidsförkortningen skriver de också upp. Tjänstepensionen som arbetsgivaren måste betala enligt avtalet. Ett extra semestertillägg. Ob-tillägg. Övertidsersättning. Totalt blir det 7 430 kronor i månaden.

– Hade ni haft de här stålarna om ni inte hade haft ett avtal, frågar Kimmo och får direkt några spridda nej till svar.

Så frågar han hur hög den lagstadgade minimilönen är i Sverige.

– 13 000, gissar någon.
– Sänk!
– 10 000?
– Mindre.
– 8 000?
– Mindre.
– 5 000?
– Ta ner det ännu mer!
– 0?

– Rätt! Det finns ingen lagstadgad minimilön i Sverige. Var tror ni att den finns då?
– I kollektivavtalet.
– Just det! Där finns löneförhöjningen också. Och varje år när ni får den så säger ni att ”Det där jävla facket kan dra åt helvete.” Jag vet att ni gör det, eftersom ni tror att det är det enda ni får av facket.

Kimmo jobbade och var klubbordförande på SCA i Järfälla fram till att de lade ner i slutet av 2012. Sedan ett år har han jobbat för facket med att åka ut och berätta om kollektivavtalet. Det bästa han vet är att få komma ut och träffa folk och prata om facket. Facket som han tycker har slarvat bort sig självt.

– Man har blivit en försäkrande organisation. Det har blivit fallet för hela fackföreningsrörelsen. Vi har glömt bort att det fackliga medlemskapet handlar om att stå upp för kollektivavtalet.

– Men då måste folk få veta vad de har i sitt avtal. Hur ska de annars veta om de ska gilla det eller inte?

Det har facket varit uselt på, tycker han.

Kimmo Vaveniemi försöker få anställda på   Brand Factory att räkna upp allt som är bra i kollektivavtalet. Det går lite trögt i början. Det går fortare att leka arbetsgivare sen och stryka allt som kostar pengar.                  Foto MAJA BRAND

Vid det här laget har syret i lunchrummet börjar sina, folk vrider rastlöst på sig och Kimmo har snart förbrukat deras uppmärksamhet.

– Nu ska vi leka en lek, säger han för att pigga upp församlingen.

De anställda får låtsas att de är arbetsgivare, att kollektivavtalet har löpt ut (som det gör 2016) och att det är dags att förhandla fram ett nytt.

– Försäkringarna. Ska vi ha dem kvar?
– Nej, nej! Ta bort, ropar någon.

Arbetstidsförkortningen ryker snabbt. Tjänstepensionen stryks. Sånt får folk faktiskt spara till själva. Lite givmilda känner de sig vid semestertillägget, det får vara kvar. Men ob och övertidsersättning:

– Nej, bort med det! Det är alldeles för dyrt!

När de är klara finns knappt någonting kvar.

– Ni har faktiskt träffat rätt bra, säger Kimmo och berättar om den senaste avtalsrörelsens förhandlingar.

Arbetsgivarna ville ta bort allt som Kimmo listat på tavlan, utom försäkringarna. Dessutom fanns konjunkturanpassad arbetstid på arbetsgivarnas önskelista. Alltså att man ska tvingas jobba övertid utan extra ersättning när det är mycket att göra mot att man jobbar mindre när det är lite att göra.

– På skogsavtalet var vi tio timmar från strejk på grund av det här, säger Kimmo.

Även löneökningarna och löneskyddet – det som garanterar att lönen inte kan sänkas – ogillas av arbetsgivarorganisationerna. De vill överlåta till varje företag att bestämma om det finns utrymme för högre lön och vill kunna sänka arbetstid och lön vid kristider.

Kimmo sveper med handen över tavlan:

– Så de tycker att det moderna kollektivavtalet ser ut så här: Några försäkringar värda 600 spänn i månaden.

Leken är slut och mötet är över. Två killar ber att få skriva in sig som medlemmar direkt. De har redan funderat på att gå med, men ville vänta tills de fick veta mer om vad facket gör och hur det fungerar med kollektivavtal.

Daniel, Roger, Joakim och Billy är inte lika lätta att övertyga.

– Vi får samma villkor som de som är med i facket ändå. Så i dagsläget tänker jag inte gå med i facket, säger Joakim.

Daniel gick till mötet för att få information och han tycker att han fick veta en del nytt, men han kommer inte att gå med just nu.

Billy och Roger har börjat fundera lite.

– Det är väl mest det där att man inte ska glida med på en räkmacka, om du förstår vad jag menar. Utan facket skulle vi inte ha det här avtalet. Då skulle vi inte ha särskilt mycket. Så det är väl mer som en sorts skyldighet, säger Billy.

De visste inte att arbetsgivarna har pressat på för att ta bort så stora delar av kollektivavtalet. Förr i tiden hade ingen velat jobba för såna villkor, men det är annorlunda i dag, tänker Roger:

– Det är hårdare på arbetsmarknaden. Företagen kan göra lite som de vill. Så jag har faktiskt funderat lite och jag ska tänka lite till. Det är inte omöjligt att jag går med, även om jag alltid har varit anti till facket. Det är det här solidaritetstänket, att så många som möjligt ska vara med. Om ingen är med så fallerar det.

– Men det där snacket om att avtalet är värt så många tusen i månaden – det är ju bara siffror. Dem kan han behålla för sig själv. I mitt fall kommer det kosta 500–600 att gå med i fack och a-kassa.

Fotnot: En vecka efter mötet hade fem personer bestämt sig för att gå med i facket.

Facket lockar inte …

• tillfälligt anställda…

73 procent av de fast anställda arbetarna är med i facket, medan bara 41 procent av de med tidsbegränsad anställning är med.

• eller unga …

36 procent av arbetarna i åldern 16–24 är med i facket. 56 procent i åldern 25–29. 71 procent i åldern 30–44. 80 procent i åldern 45–64.

• och storstadsbor

I Stockholm är 52 procent av arbetarna med
i facket. Det är lägst i hela landet. Högst andel medlemmar finns i Norrbotten med 84 procents anslutningsgrad.

Så mycket kostar det att vara med

• GS: Med en lön på 25 000 kronor kostar det 425 kronor i månaden. Högsta avgiften är 493 kronor. A-kassan kostar 120 kronor per månad.
• IF Metall: Med en lön på 25 000 kronor kostar det 438 kronor i månaden, varav 96 kronor är avgift till a-kassan. Högsta totala avgiften är 600 kronor.
• Pappers: Med en lön på 25 000 kronor kostar det mellan 250 och 450 kronor beroende på avdelning. A-kassan kostar 129 kronor per månad.