Det fackliga samtalet kan inte vänta
”Känslan av att vara trygg är just en känsla och kan inte garanteras”
Varför sviker arbetarna facket – och hur vänder vi trenden?
Publicerad 2025-08-25, 11:58
INSÄNDARE Att färre arbetare går med i facket är ett hot mot hela den svenska modellen. Utan kollektiv styrka står arbetaren ensam – då är det arbetsgivaren som bestämmer allt. Det skriver industriarbetaren och före detta S-politikern Kari Parman.
Industriarbetare vet att facket är starkast när vi står tillsammans. Ändå finns det en obekväm sanning vi måste prata om: färre och färre arbetare är med i facket, medan tjänstemännen håller sina nivåer betydligt bättre.
Det här är inte bara en siffra i en statistikrapport. Det är ett hot mot vår gemensamma styrka – och mot hela den svenska modellen.
Vår historia – vår styrka
Historiskt har industriarbetare gått i täten för facklig organisering. Det var på verkstäder, i gjuterier och monteringshallar som vi byggde det som idag kallas ”den svenska modellen”. Kollektivavtalen, arbetsmiljölagarna, arbetstidsförkortningen – allt det kom inte gratis. Det kom för att vi stod organiserade och vägrade backa.
Men de senaste årtiondena har något hänt. Den fackliga anslutningen bland arbetare sjunker snabbare än bland tjänstemän. Varför?
Osäkra jobb och tajta plånböcker
Många i industrin jobbar idag på visstid, genom bemanningsföretag eller på timmar. När inkomsten varierar blir varje hundralapp viktig. Då är det lätt att tänka att man ”sparar” pengar på att gå ur facket.
Men vi vet sanningen: den som saknar fast jobb behöver facket mer än någon annan. Ett bemanningsföretag eller en korttidsanställning ger ingen trygghet – det är facket som ger dig ryggen fri när du behöver den.
Avståndet till facket får inte växa
En del medlemmar upplever att facket blivit mer av ett försäkringsbolag än en närvarande kraft på arbetsplatsen. Ombudsmännen jobbar hårt, men vi måste vara där människor är – på golvet, i fikarummet, vid maskinen. Vi kan inte låta fackets språk och vardagens språk glida isär.
När tjänstemannafacken lyckas behålla sina medlemmar beror det ofta på att de erbjuder något konkret: utbildningar, karriärstöd, juridisk hjälp. Vi måste bli lika tydliga med att visa vad medlemskapet ger här och nu – och varför det är livsviktigt för framtiden.
Arbetsgivarnas motdrag
Vi ska inte blunda för att arbetsgivarsidan jobbat målmedvetet i decennier för att minska vår styrka. Splittrade arbetsgrupper, individuella löner och påståenden om att ”det är bättre att prata direkt med chefen” är ingen slump. Det är en strategi.
Men vi vet också att utan kollektiv styrka står arbetaren ensam – och då är det arbetsgivaren som bestämmer allt.
Vi måste ta tillbaka initiativet
Det här är en kamp vi kan vinna. Vi behöver:
- Mer facklig närvaro på arbetsplatserna.
- Starkare rekrytering av unga och visstidsanställda.
- Tydligare budskap om vad vi faktiskt åstadkommer – både historiskt och varje dag.
För om inte vi berättar historien om varför facket behövs, kommer någon annan berätta en helt annan version.
Industriarbetare har alltid stått upp för varandra. Men styrkan sitter inte i namnet på vårt förbund – den sitter i antalet medlemmar som står bakom.
Vi kan vända trenden. Men det kräver att alla, varenda en av oss, blir fackets bästa ambassadörer. Fråga kollegan om hen är med. Berätta varför du själv är det. Påminn om att våra rättigheter aldrig varit gratis – och att de alltid kan tas ifrån oss.
Tillsammans är vi starka. Ensamma är vi arbetsgivarens dröm.
Kari Parman, industriarbetare och före detta S-politiker i Gnosjö
Jag håller med dig om ansvaret att tala om fördelar med medlemskapet vilar på alla oss som är engagerade. Men förbunden kunde vara mer på tårna. Många fackförbund är alldeles för centralstyrda. Höga företrädare borde vara mer ute på arbetsplatser och ute offentliga debatten.
Helt rätt, det är allt för många som ifrågasätter varför de ska vara med (eller engagera sig) i facket. Ett vanligt argument är att ”det är för dyrt” alternativt att ”det sköter ni i facket åt oss”, så frågan är hur vi ska vända den trenden till att få höra ”fackavgiften är väl värt investerade pengar” och ”hur kan jag engagera mig mer?”.
Så länge facket envisas med att vara hårt knutet till ett parti så faller modellen när det partiet inte är vad alla arbetare vill rösta på.. Utan att dra in politik i ämnet men vi kan vara överens om att det är ett problem när facket per automatik hör ihop med ett parti.. Dags att inse att facket bör vara politiskt obundet och samarbeta mer med alla partier istället.. ett bra förslag är ett bra förslag oavsett vem som lagt förslaget
När facket slutar vara politiskt och skänker medlemmarnas pengar till S , så är dom på rätt väg. Många arbetare som inte delar S värdegrund, och därför inte vill stötta det partiet med sina surt förvärvade pengar.
Jag tror att många dissar facket pga att dom bidrar till Socialdemokraternas partikassa
Som en arbetare som just gått ur facket (IF Metall) kan jag berätta lite mina tankar om varför jag gick ur.
1. De årliga förhandlingarna är patetiska, att en höjning på 3% firas som någon form av seger samtidigt som Sveriges löner är absolut sämst i Norden och tillochmed låga på Europa nivå. Facket har en stor makt, ni måste inte gå med på arbetsgivarens krav varje år.
2. Avgiften är enormt hög, jag betalar 650 kronor i månaden för att få vara med. Vad går de pengarna till? Att försörja tjänstemän och fackpampar? Det ger inte mig någonting.
3. Avgiften går delvis till socialdemokraterna, ett parti som jag inte röstar på, varför ska jag då betala pengar till dem varje månad?
Albin Petersson
Drifttekniker
Inte utan att jag håller med om flera av de argument som redan nämnts.
Men vulgärhögern har i årtionden bedrivit en hysteriskt fackföreningsfientlig propaganda riktad redan gentemot skolungdom. Jag trodde själv under flera år efter gymnasiet på lögnerna jag hade matats med. Förstod kring 30 att jag blivit lurad.
Redan som ungdomar matas svenskarna med propagandan att
• facket är en sosseklubb där fackets ledargestalter bara är intresserade av medlemmarnas pengar till sina egna plånböcker och fester, middagar, konferensresor…
• det fackliga medlemskapet är DYRT
• facket är socialism
• det är bättre att förhandla lönen själv
• facket ger stora delar av medlemmarnas pengar till socialdemokraterna
• facket har för mycket makt över dig som medlem
• facket indoktrinerar dig (givetvis med socialistisk propaganda)
• facket försämrar dina möjligheter att få en ny anställning
Listan kan säkert göras längre. Samröret med Socialdemokraterna är väl det enda som delvis stämmer. Men det är ju INTE högern som driver en arbetstagarvänligare politik.
Det är dags att de fackliga organisationerna går till motattack mot dessa lögner. Redan i högstadiet, och senast på gymnasiet ska facket börja informera ungdomarna om sanningen och behovet med facket. Gärna genom sociala media, där dagens ungdom håller till, men även genom skolor (i den mån det är möjligt) kanske som del i ett skolprojekt. Påvisa behovet av fackligt medlemskap genom faktiska bevis – ungdomar som utnyttjas av skrupellösa arbetsgivare, behovet av kollektivavtal (löner, arbetsrätt, pension osv). Facket hjälper dig om du råkar ut för en rutten arbetsgivare.
Den som är ensam är INTE stark.
Och nej, jag är INTE socialdemokrat.
Som ordförande i våran lokala klubb har jag haft otaliga diskussioner med de som gått ur facket och de som vägrar gå med och den stora gemensamma nämnaren är att det anses att de inte får vad de betalar för. I dagens ekonomi räknas varenda krona, speciellt då många är underbetalda medan levnadskostnader ökar konstant och då vill man ha något för pengarna. Den hjälp vi ska ha tillgång till har uteblivit och många gånger får man höra att man ska ta diskussionen med chefen själv samtidigt som många anser att facket snarare står på arbetsgivarens sida. Likväl som att vi nu har startat klubb för att göra merparten av jobbet själva men vi står fortfarande ganska ensamma mot arbetsgivare som kör på som de vill för det blir aldrig något av anmälningar eller när ber om hjälp.
Halvera kostnaden, alldeles för dyrt.
Den här insändaren visar ju tydligt vad problemet är, i ett enda stycke:
”Ombudsmännen jobbar hårt, men vi [facket] måste vara där människor [arbetarna] är – på golvet, i fikarummet, vid maskinen. Vi kan inte låta fackets [vårt] språk och vardagens [arbetarnas] språk glida isär.”
Hela insändaren utgår från det som även de fackliga ovanför arbetsplatserna utgår ifrån:
Att ”facket” är den fackliga överbyggnaden, de organisationer vi byggt för att vi behöver bredda vårt underlag om vi ska kunna öka vår kollektiva styrka gentemot arbetsgivarna.
Men denna överbyggnad får all sin styrka från att den har en massa starka kollektiv/klubbar på arbetsplatserna som den sammanför.
Utan kollektiv styrka på de enskilda arbetsplatserna finns ingen styrka i den fackliga överbyggnaden.
Att prata om ”facket” och mena regionala och centrala organisationer och vad dessa kan göra för den enskilde medlemmen på golvet. Där har ni problemet.
Facket är vi på golven. Och det är vi som måste bygga kollektiv styrka på arbetsplatserna. Det har vi gjort i min klubb. Och ökat medlemsantalet med 33 procent på ett enda år, medans organisationen i stort bara går back år efter år.
Jag ser att ett flertal kommentarer handlar om fackföreningarnas samverkan med S, så jag skulle vilja att ni som är kritiska berättar vad de borgerliga partierna gjort genom tiderna som gynnat vanliga anställda.
Varsågoda, jag väntar på era exempel.
Det är S som sviker arbetarna genom att vilja regera till vilket pris som helst. Det man har sett genom åren är att våra företrädare helt ändrar riktning när de börjar närma sig partiet. Det som partitoppen vill blir lag och inte våra röster. Att man sedan vill regera till varje pris gör inte saken bättre. Man allierar sig med MP, V, C och L genom åren som gått. Helt uppåt väggarna. Man har gjort det dyrare att leva och sett till att Sverige är ett osäkrare land att leva i. Det sistnämnda är inte bara S fel, men delaktigheten finns. Man kunde förutom att höja drivmedelspriserna också gå med på marknadshyror. Vad är det för ett arbetarparti? Detsamma gäller för sjukförsäkringen. Ingen skulle hamna mellan stolarna men det såg man minsann till att vi gjorde. Nä, byt ut hela partiledningen så kanske tron på både parti och fack repar sig.