Ett nytt politiskt landskap ritas

Europavalet skapar både varmt hjärta och kalla kårar längs ryggraden. Till det varma och glädjande hör att i Sverige blåser rödgröna progressiva vindar där feminister, antirasister och miljöpartister är valets stora vinnare.

Socialdemokraterna klarade inte målet att bli större än vid förra EU-valet för fem år sedan utan hamnade på nästan exakt samma resultat. Det är förstås en besvikelse men samtidigt kan (S) glädjas åt att partiet står stadigt som största parti i en tid då både V, Mp och Fi går framåt.

På IF Metalls kongress nyligen drev de unga igenom att fackförbundet ska kalla sig feministiskt. Det var en tydlig signal om att feminismen är en kraft att räkna med. Gudrun Schyman har skapat en folkrörelse underifrån och fått med de unga som inte längre finner sig i kvinnoförakt och patriarkala orättvisor. Socialdemokratin måste ta detta på allvar och Löfven bör ägna riksdagsvalrörelsen åt att tala jämställdhet och välfärdsfrågor.

Europavalets stora förlorare är Moderaterna. Regeringspartiet lyckades bara samla 13,5 procent av rösterna och har fått se sig omsprungna av de gröna. Reinfeldts och Borgs retoriska konstycke med att få Nya Moderaterna att påminna om ett S-light-parti krackelerade i den Hökmarkska europaversionen. Plötsligt blev det återigen tydligt att Moderaterna är det gamla liberalkonservativa partiet som varken vill stå för arbetarnas rätt till kollektivavtal, stärka kvinnors rätt till abort eller bekämpa miljöförstöring. Att partiet tillhör samma grupp som ungerska nationalkonservativa Fidesz gör inte saken bättre.

För Alliansens sjävförtroende är förstås Centerns och KD:s framgångar bra men samtidigt innebär Moderaternas genomklappning att Reinfeldts ledarroll krackelerar. Folkpartiet har inte heller lyckats i valet. Ett nytt politiskt landskap håller på att ritas.

I detta har tyvärr rasistiska Sverigedemokraterna medvind. SD:s nästan tio procent är ett sorgligt resultat som ger kalla kårar men det är föga förvånande.

Det blåser starka högerextrema och nationalistiska vindar genom Europa. I Frankrike segrar Le Pens Nationella fronten. I Danmark är det Dansk Folkeparti liksom UKIP i England som kammar hem flest väljare. I Grekland är nazistiska Gyllene gryning tredje största parti. I Tyskland röstades nynazistiska NPD in.

På ett sätt har EU sig självt att skylla. Den nyliberala chockdoktrin som använts för att bekämpa finanskrisen har orsakat massarbetslöshet och enorma sociala spänningar. Alltför mycket påminner om 1930-talet och precis som då kanaliseras människors desperation i politisk extremism. Det är djupt oroväckande.

Europaparlamentet är försvagat i mitten medan ytterflankerna till höger och vänster har stärkts. Det är ännu för tidigt att sia om vilka politiska konsekvenser det får men det är uppenbart att vi nu har vaknat upp till ett polariserat Europa där humanism och solidaritet står mot nynationalism och främlingsfientlighet.

Valrörelsen tar nu ny fart i Sverige i ett delvis nytt politiskt landskap. Hur orienterar sig Reinfeldts moderater efter gårdagens valkollaps? Måtte de inte börja flörta med SD:s väljare. Vad gör de sargade liberalerna? Alliansens framtid är oviss.

Även i det stora oppositionspartiet krävs eftertanke. Löfven och S-ledningen måste nu ta täten i den rödgrönrosa rörelse som är under framryckning och framförallt bli bättre på att engagera kvinnorna och de unga. Nu behövs en visionär Socialdemokrati som kan berätta om att ett annat samhälle faktiskt är möjligt.

I går segrade trots allt antirasismen i Sverige. Låt oss se till att det blir så i höstens riksdagsval också.

Läs äldre ledare här.

Helle Klein