Eva Burman: Ingen bryr sig – cheferna cashar in
Utländska migrantarbetare sliter hårt i svenska skogar Reser ändå hem utan klirr i kassan Hur är det möjligt?
Falsk retorik om rasism
Publicerad 2014-06-13, 09:35 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
Svenska Dagbladet kallar utnyttjande för öppenhet, otrygghet för flexibilitet och liknar rättigheter vid protektionism. Det Orwellska nyspråket har fått sin tidningsröst.
Tågstrejken har satt den principiellt viktiga frågan om de otrygga jobben i fokus. Här står kampen på svensk arbetsmarknad i dag och den rör de flesta arbetstagare om det så handlar om tågvärdar, industriarbetare, vårdbiträden eller restauranganställda.
Fackföreningsrörelsen bekämpade en gång i tiden daglönarsystemet där arbetarna fick stå med mössan i hand invid fabrikerna och hoppas på ett tillfälligt jobb till vilken lön som helst. Idag sitter arbetaren hemma med mobilen i hand och väntar på att bli inringd. Missar man ett telefonsamtal eller sms kan det innebära att det inte blir någon inkomst just den månaden.
De otrygga jobben bereder ut sig i alla branscher och arbetsgivarna försöker runda kollektivavtal genom alltifrån staplandet av visstider på varandra, bemanningsjobb, dumpade löner och så vidare. Att fackföreningsrörelsen gör allt för att kämpa emot är självklart – något annat vore tjänstefel. Men att arbetsgivarna inte inser att det mest lönsamma och långsiktigt hållbara är att satsa på ordning och reda på arbetsmarknaden där kollektivavtal gäller för alla är oroväckande. Utvecklingen på 2000-talets arbetsmarknad är ingenting annat än en backlash.
Och samtidigt ylar högerdebattörer sitt mantra att varje fackligt krav i själva verket är grundat i grumliga rasistiska idéer om vi och dem. Detta påstående börjar nu ta sig de mest absurda former.
I måndags kunde man i Svenska dagbladet läsa ett utfall mot facket, bland annat mot IF Metall under rubriken: Go home, eller hur var det? Att den moderata ledarsidan inte är särskilt förstående för arbetstagarnas rättigheter är väl möjligen ingen överraskning men att landets ledande högertidning beskyller IF Metall för att vara rasistiskt och protektionistiskt för att man vill värna de trygga anställningarna är absurt. I synnerhet som att ledaren vilar på antingen total okunskap eller är en uppvisning i oseriös argumentation.
Ledarskribenten Maria Ludvigsson utgår ifrån debatten om bemanningsjobb på IF Metalls kongress nyligen. Hon citerar ett av ombuden som vill förbjuda bemanningsjobben. Hon har förmodligen läst citatet i Dagens Arbete då ingen från Svenska dagbladet var närvarande under kongressen. Och uppenbart förstår inte skribenten vad debatten handlade om.
Debatten om bemanningsjobben var kongressens längsta. Flera motionärer ville förbjuda men förbundsledningens linje segrade – förbud är inte rätt väg att gå men däremot hård kamp mot missbruken av visstider och bemanningsjobb.
Ludvigsson skriver dock i ledaren: Det protektionistiska och isolationistiska trynet är alltid lika fult…. Och så kopplar hon det till frågan om arbetskraftsinvandring och citerar den numera ökände ombudsmannen från Byggnads som sa ”Go home” till de lettiska byggnadsarbetarna i Vaxholm.
Vad IF Metalls långa debatt om bemanningsjobben som bereder ut sig inom industrin har med EU:s utstationeringsdirektiv, Lex Lavall eller arbetskraftsinvandring att göra är en gåta. Att beskylla det mest globala och EU-vänliga fackförbundet som organiserar arbetare inom exportindustrin för att stå för nationalism är dessutom befängt.
Men Svenska dagbladet tolkar alla fackliga krav som rasistiska utspel och ångar på om vikten av den fria rörligheten för människor och varor och jämför gränshinder med ”fackliga hinder”. Den ur människorättssynpunkt självklara idén att kollektivavtal och fackliga rättigheter ska gälla alla oavsett ursprung är alltså att likna vid ett handelshinder. Den borgerliga cynismen vet uppenbart inga gränser.
Lika lite som Ludvigsson har en susning om vad IF Metall kämpar för verkar hon ha koll på vad övriga i fackföreningsrörelsen gör. Vad säger hon om GS-fackets envetna kamp mot entreprenadföretaget Skogsnicke som inte gav de kamerunska skogsarbetarna den lön de blivit lovade? Är GS kamp också rasism och protektionism?
På en punkt kan jag ge Ludvigsson rätt, arbetskraftsinvandring och bemanningsjobb är visserligen två helt olika frågor men de har otryggheten gemensam.
Kampen för ordning och reda på arbetsmarknaden handlar om att bekämpa missbruk om det så rör sig om tågarbetsgivare som förvandlar heltider till timanställningar eller industriföretag som ökar antalet inhyrda i stället för fastanställda eller om skogsbolag som cyniskt utnyttjar arbetskraft från andra länder.
Kampen mot de otrygga jobben är en kamp för allas lika människovärde.
Svenska dagbladet kallar utnyttjande för öppenhet, otrygghet för flexibilitet och liknar rättigheter vid protektionism. Det Orwellska nyspråket har fått sin tidningsröst.
