Gör upp med girigheten

För några år sedan spelades Molières Den girige på Dramaten i Stockholm. Efter föreställningen bjöd teatern in till samtal om girigheten i vår tid.

Jag medverkade i ett panelsamtal med bland andra företagsledaren Carl Bennet. Vi var överens om att den kortsiktiga kvartalskapitalismen var ett otyg för både människor och samhälle. Industrialisten Bennet ville se långsiktiga investeringar i forskning och utveckling. Men sådant ryms inte i ett ekonomiskt tänkande som utgår från finans-kapitalets vinstmaximering, menade Bennet.

I reportaget Hur mycket pengar behöver man? har Dagens Arbete fördjupat sig i frågan om girigheten. Det handlar om ekonomi och etik. Girighetens mylla är kortsiktigheten. När fokus är de snabba vinsterna investeras det varken i företagens eller arbetarnas utveckling. Hela samhället blir förlorare. Vinstkraven har blivit en gökunge som svälter ut allt annat, menar Thomas Franzén, doktor i nationalekonomi och före detta vice riksbankschef.

Sjunkande investeringar gör att ekonomin stagnerar och arbetslösheten biter sig fast. Något vi ser både här hemma i Sverige och i Europa i dag. Samtidigt ökar inkomstskillnaderna. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. Tidigare dominerade industriförmögenheter, nu är det förvaltarförmögenheter. Rikedomen finns i aktieportföljer, fonder och fastigheter. De ärvda förmögenheterna växer i rekordfart. Kapital växer snabbare än BNP, det vill säga vinsten blir större om pengarna satsas på börsen än i fabriker eller infrastruktur.

– Vi kommer, om denna utveckling håller i sig, att se något som liknar det tidiga 1900-talets stora kapitalkoncentration. Alltså de som redan har pengar kommer att bli ännu rikare, säger Daniel Waldeström, professor i nationalekonomi till Dagens Arbete.

Ett annat fenomen är filantropernas frammarsch. På kulturens område har vi sett rika personer satsa på konstprojekt och teatrar. I vårdsektorn finansieras livsavgörande forskning genom stora donationer. Å ena sidan är det fint att goda gärningar nu står högt på de rikas dagordning. Å andra sidan vittnar det om ett allt mer ojämlikt samhälle. De rikas egenintresse tillåts styra samhällsutvecklingen i stället för det medborgerliga intresset som kanaliseras genom politik och skatter. På sikt är det en maktförskjutning som utmanar demokratin.

Det är hög tid att ställa värdefrågorna om huruvida vår tids kapitalism är en rättfärdig ordning som gagnar samhället på lång sikt. Adam Smith, nationalekonomins fader, var i grunden moralfilosof. Ekonomisk politik grundar sig i moral och människosyn. Olika värderingar står mot varandra. Den egoistiska lyckokalkylens lov har sjungits av nyliberala ekonomer i decennier men i massarbetslöshetens och den sociala orons Europa växer nu kritiken mot den kortsiktiga ekonomismen.

Valet i höst bör handla om huruvida vi ska ha ett samhälle byggt på jämlikhet eller girighet.

Helle Klein