Industriarbetarnas tidning

Mönsterås kramar kronor ur träet

13 augusti, 2014

ReportageMassabruket i Mönsterås satsar nu ännu mer på sin energiproduktion, men också på att utvinna allt fler kemikalier ur träråvaran – och göra parfymmakarna ännu gladare. DA hälsar på hos ett företag som gillar höga elpriser – och kan strunta i kärnkraftsdebatten.

Han sitter på två stolar, Jörgen Agebjörn, chef för teknik- och energiutveckling på Södra Cell i Mönsterås. Som villaägare inne i köpingen vill han ha lågt pris på fjärrvärmen – men nu så här på arbetstid låter det precis tvärtom. Han skrattar:

– Jo, det är klart, det är ju här värmen kommer från. På jobbet gillar jag inte sommaren heller – elpriserna är för låga.

Bruket i Mönsterås gör drygt 2 000 ton massa per dag, fabrikens produktionstak på 1,5 miljon ton på två år är uppnått sedan länge.

– Så alla investeringar vi gör har med energi att göra. Det är vårt sätt att tjäna mer pengar, ge avkastning till våra ägare, säger Jörgen Agebjörn.

Fabriken förser Blomstermåla och Mönsterås med fjärrvärme, fyra turbiner ger överskottskraft (250 GWh/år) som räcker till grön hushållsel för mer än 35 000 villor. Företaget säljer också tallolja och bark och så kommer det faktiskt då och då en fransk parfymtillverkare på besök.

– Han köper terpentin, men han gillar inte att den luktar svavel, så vi skulle kunna få högre pris om vi kunde ta bort lukten, säger Jörgen Agebjörn.

Det är bland annat det ingenjörerna försöker få till i det ”hysch-hyschområde” som DA:s fotograf inte får ta bilder av, och som är en del av en framtidssatsning på 300 miljoner kronor under några år.

Med den investeringen ska det kramas ännu mer energi ur massaprocesserna, men också grävas ännu djupare i träråvaran i jakt på värdefulla kemikalier.

– Ambitionen är att hitta nya fossilfria produkter som kan bli kommersiellt gångbara, säger Jörgen Agebjörn.

I klartext handlar det om att bearbeta ligninet, vedämnet, ännu mer än i dag.

– Valet står mellan att elda upp det eller sälja mer avancerade produkter. En genomgående utmaning att ta bort lukter, svavlet i fotogen är bara ett exempel. I USA finns det fabriker där man mer systematiskt processar ligninet.

En framtidsprodukt skulle kunna vara grön metanol som drivmedel.  Det spåret är man redan inne på med talloljan, som framställs genom att tillsätta svavelsyra till den såpa som frigörs vid kokningen.

– Förr såldes talloljan till kemikalieindustrin eller eldades upp, nu går den till Sunpine i Piteå, delägt av Södra, som använder den för framställning av grön diesel.

Det känns som om Mönsterås alltid är först ut när det gäller teknikutveckling. Är det så?

– Inte alltid. Det kan ge konkurrensfördelar, och bra reklam, men är inget självändamål, för man får göra alla misstag själv.

När DA är på besök håller den stora kondensturbinen på att ”värmas upp” efter ett stopp, man kan bara föreställa sig bullret när den går för fullt, matad med 50 kilo ånga per sekund. Elproduktion är en hjärtesak här på bruket, och ju bättre dagliga prognoser över hur mycket som kan säljas på marknaden desto bättre pris.

– Det är ganska intrummat hos oss alla, kan man strypa ett kilo ånga någonstans för värme eller grön el, ska man föreslå det eller bara göra något åt saken. Det handlar ju om pengar, säger Lars Nilsson, kassör i Pappers avdelning 24.

Han fortsätter:

– Södra har varit tidigt ute med energiproduktion och energisparande, har investerat en hel del men också tjänat bra på det.  Satsningarna har känts som en trygghet, då vet man att företaget tror på framtiden. Dessutom har vi en bra ägarstruktur, här finns en långsiktighet.

Men kärnkraften då?

– Där är Pappers centralt engagerat, men vi bedriver inget lokalt arbete,  vi har ju inte den sitsen, säger Lars Nilsson.

Så är det, och det är inte svårt att förstå varför Jörgen Agebjörn på samma fråga utbrister ”här gillar vi ju höga elpriser”. För energiarbetet i Mönsterås sparar inte bara pengar och miljö, det ger också rejäla intäkter.

I fjol sålde Södra Cell i Mönsterås alla sina så kallade elcertifikat, som man får av staten för varje producerad megawattimme (MWh) förnybar el och som sedan kan säljas på en nordisk marknad. Systemet betalas av oss konsumenter på elräkningen och är ett sätt att med morot och piska styra mot en miljövänligare elproduktion.

Certifikaten gav Mönsterås 250 miljoner i fjol, dessutom såldes el för 300 miljoner. Det kan jämföras med de cirka 8,8 miljarder som hela Södra Cell, alltså inklusive även bruken i Värö och Mörrum, omsatte 2013.

Men det ska bli mer, en vässad elproduktion är en av de beslutade framtidssatsningarna.

– Vi ska få ut ännu mer ånga till turbinerna genom att öka indunstningen av luten från sex till sju steg, det är vi i färd med att projektera för nu. Planen är att det ska vara klart 2016, säger Jörgen Agebjörn.

När planerna på att sälja fjärrvärme till Oskarshamn gick i stöpet byggdes i stället en barktork i Mönsterås 2012. Det ger en bättre affär när barken säljs, det ger bättre energiutbyte om den bränns.  Nu skissas på att installera en tork även för det spån som blir kvar efter flishuggningen.

– Här pågår också förprojektering  – om att bygga en pelletsbana. Vi skulle kunna torka vårt eget spån men också ta hand om det som kommer från Södras sågverk här. Pellets kan skickas längre sträckor, det byggs ju biovärmeverk överallt.

Men här är ni inte först?

– Nej, och det är jättebra, för vi kan lära av Värö. För på detta område är de bättre än vi, säger Jörgen Agebjörn.

Läs också:
Så vill partierna lösa energifrågan

Du kanske också vill läsa…

Så mycket el slukar bruken

SCA Ortviken, Stora Enso Kvarnsveden, Holmen 
Braviken och Holmen Hallstavik står för nästan 
hälften av all energi som köps in i pappers- och massabranschen. Det visar unik statistik som Dagens Arbete tagit fram.

Energifrågan behöver en omstart

”Det är hög tid att Sveriges politiker gör ett omtag och skapar en långsiktigt hållbar energiförsörjning. Det behövs för både ekonomins och miljöns skull.”

Kärnkraften delar IF Metall

Kärnkraften delar IF Metall

Majoriteten av kongressombuden är positiva till kärnkraft, men närmare fyra av tio vill börja avveckla.

Papper ett alternativ till den farliga plasten

Papper ett alternativ till den farliga plasten

Larmrapporterna om plast i haven har fått länder att införa tuffa regler. Storföretagen tar fram andra lösningar – som papper.

Swedpaper rider på klimatvågen

Swedpaper rider på klimatvågen

Suget efter papper är enormt. Särskilt när allt fler företag nu väljer förnyelsebart material i stället för miljöfarlig plast i sina produkter. På Swedpaper i Gävle råder rena rama guldfebern.

”Omställningen är ingen dröm – den pågår redan”

”Omställningen är ingen dröm – den pågår redan”

”I sak presenterar inte Christer Larsson och Per Öhman några nya argument när avfärdar mina kärnkraftskritiska synpunkter med att jag skulle ’stå långt ifrån industrin'”.

”Vi ser inte hur man ska nå klimatmålen utan”

”För att klara elförsörjningen den tid det inte blåser binder vi upp stor del av vattenkraften, men utöver detta måste finnas en baskraft. Idag utgörs den av kärnkraft, men kan givetvis basera sig på biobränsle eller kol. Vi för vår del ser inte hur vi ska kunna undvika kärnkraft om vi ska klara klimatmålen”, skriver Per Öhman, IF Metall och Christer Larsson, Pappers, i en replik till Håkan Larsson.

Industrin behöver en långsiktig energipolitik – utan kärnkraft

”Det är direkt kontraproduktivt att, som IF Metalls och Pappers företrädare Öhman och Larsson, sätta hoppet till nya reaktorer.” Håkan Larsson i en replik.

”Verkligheten håller på att komma ifatt”

Verkligheten håller på att komma ifatt fler och fler i den svenska energidebatten. Fromma förhoppningar är snart det enda som finns kvar för de som drömmer om kärnkraften. I verkligheten har nämligen ny kärnkraft visat sig vara dyr, riskabel och geopolitiskt helt oförsvarbar.

”Axelsson går förbi de svåra frågorna”

Dagens Arbetes granskning av energiförbrukningen i pappers- och massabranschen har följts av en intensiv kärnkraftsdebatt. Christer Larsson, energiansvarig i Pappers och Per Öhman, i IF Metall, replikerar på Svante Axelssons inlägg där Tysklands energiomställning lyftes fram. ”Axelsson går förbi alla de svåra frågorna”, skriver de på DA Debatt.

Sjuka Samhall

HR styr allt men slipper ta ansvaret

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

I ett helt år har Samhall använt desinfektionsmedel som de anställda tillverkar själva. Om medlet inte hanteras rätt fungerar det inte. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud, kräver att Samhall plockar bort medlet.

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Emilia städar på en skola i Mellansverige och blev nyligen sjuk i covid. Här berättar hon med egna ord.

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

”Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Det skriver en av alla anställda på Samhall. Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om situationen på det statligt ägda företaget.

Hon vill skydda de oskyddade

Hon vill skydda de oskyddade

Maj-Len är allas Maj-Len, den Samhall­städarna vänder sig till när de inte orkar mer. Men ibland säger även hennes kropp ifrån.

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. Lyssna på det inlästa reportaget om Samhalls städare, som glömdes bort i pandemin.

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall har förändrats mycket genom åren. Konflikten mellan uppgiften att erbjuda personer med funktionsnedsättning ett meningsfullt och utvecklande arbete och kraven på lönsamhet har präglat verksamheten under senare år.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.