Mönsterås kramar kronor ur träet

ReportageMassabruket i Mönsterås satsar nu ännu mer på sin energiproduktion, men också på att utvinna allt fler kemikalier ur träråvaran – och göra parfymmakarna ännu gladare. DA hälsar på hos ett företag som gillar höga elpriser – och kan strunta i kärnkraftsdebatten.

Han sitter på två stolar, Jörgen Agebjörn, chef för teknik- och energiutveckling på Södra Cell i Mönsterås. Som villaägare inne i köpingen vill han ha lågt pris på fjärrvärmen – men nu så här på arbetstid låter det precis tvärtom. Han skrattar:

– Jo, det är klart, det är ju här värmen kommer från. På jobbet gillar jag inte sommaren heller – elpriserna är för låga.

Bruket i Mönsterås gör drygt 2 000 ton massa per dag, fabrikens produktionstak på 1,5 miljon ton på två år är uppnått sedan länge.

– Så alla investeringar vi gör har med energi att göra. Det är vårt sätt att tjäna mer pengar, ge avkastning till våra ägare, säger Jörgen Agebjörn.

Fabriken förser Blomstermåla och Mönsterås med fjärrvärme, fyra turbiner ger överskottskraft (250 GWh/år) som räcker till grön hushållsel för mer än 35 000 villor. Företaget säljer också tallolja och bark och så kommer det faktiskt då och då en fransk parfymtillverkare på besök.

– Han köper terpentin, men han gillar inte att den luktar svavel, så vi skulle kunna få högre pris om vi kunde ta bort lukten, säger Jörgen Agebjörn.

Det är bland annat det ingenjörerna försöker få till i det ”hysch-hyschområde” som DA:s fotograf inte får ta bilder av, och som är en del av en framtidssatsning på 300 miljoner kronor under några år.

Med den investeringen ska det kramas ännu mer energi ur massaprocesserna, men också grävas ännu djupare i träråvaran i jakt på värdefulla kemikalier.

– Ambitionen är att hitta nya fossilfria produkter som kan bli kommersiellt gångbara, säger Jörgen Agebjörn.

I klartext handlar det om att bearbeta ligninet, vedämnet, ännu mer än i dag.

– Valet står mellan att elda upp det eller sälja mer avancerade produkter. En genomgående utmaning att ta bort lukter, svavlet i fotogen är bara ett exempel. I USA finns det fabriker där man mer systematiskt processar ligninet.

En framtidsprodukt skulle kunna vara grön metanol som drivmedel.  Det spåret är man redan inne på med talloljan, som framställs genom att tillsätta svavelsyra till den såpa som frigörs vid kokningen.

– Förr såldes talloljan till kemikalieindustrin eller eldades upp, nu går den till Sunpine i Piteå, delägt av Södra, som använder den för framställning av grön diesel.

Det känns som om Mönsterås alltid är först ut när det gäller teknikutveckling. Är det så?

– Inte alltid. Det kan ge konkurrensfördelar, och bra reklam, men är inget självändamål, för man får göra alla misstag själv.

När DA är på besök håller den stora kondensturbinen på att ”värmas upp” efter ett stopp, man kan bara föreställa sig bullret när den går för fullt, matad med 50 kilo ånga per sekund. Elproduktion är en hjärtesak här på bruket, och ju bättre dagliga prognoser över hur mycket som kan säljas på marknaden desto bättre pris.

– Det är ganska intrummat hos oss alla, kan man strypa ett kilo ånga någonstans för värme eller grön el, ska man föreslå det eller bara göra något åt saken. Det handlar ju om pengar, säger Lars Nilsson, kassör i Pappers avdelning 24.

Han fortsätter:

– Södra har varit tidigt ute med energiproduktion och energisparande, har investerat en hel del men också tjänat bra på det.  Satsningarna har känts som en trygghet, då vet man att företaget tror på framtiden. Dessutom har vi en bra ägarstruktur, här finns en långsiktighet.

Men kärnkraften då?

– Där är Pappers centralt engagerat, men vi bedriver inget lokalt arbete,  vi har ju inte den sitsen, säger Lars Nilsson.

Så är det, och det är inte svårt att förstå varför Jörgen Agebjörn på samma fråga utbrister ”här gillar vi ju höga elpriser”. För energiarbetet i Mönsterås sparar inte bara pengar och miljö, det ger också rejäla intäkter.

I fjol sålde Södra Cell i Mönsterås alla sina så kallade elcertifikat, som man får av staten för varje producerad megawattimme (MWh) förnybar el och som sedan kan säljas på en nordisk marknad. Systemet betalas av oss konsumenter på elräkningen och är ett sätt att med morot och piska styra mot en miljövänligare elproduktion.

Certifikaten gav Mönsterås 250 miljoner i fjol, dessutom såldes el för 300 miljoner. Det kan jämföras med de cirka 8,8 miljarder som hela Södra Cell, alltså inklusive även bruken i Värö och Mörrum, omsatte 2013.

Men det ska bli mer, en vässad elproduktion är en av de beslutade framtidssatsningarna.

– Vi ska få ut ännu mer ånga till turbinerna genom att öka indunstningen av luten från sex till sju steg, det är vi i färd med att projektera för nu. Planen är att det ska vara klart 2016, säger Jörgen Agebjörn.

När planerna på att sälja fjärrvärme till Oskarshamn gick i stöpet byggdes i stället en barktork i Mönsterås 2012. Det ger en bättre affär när barken säljs, det ger bättre energiutbyte om den bränns.  Nu skissas på att installera en tork även för det spån som blir kvar efter flishuggningen.

– Här pågår också förprojektering  – om att bygga en pelletsbana. Vi skulle kunna torka vårt eget spån men också ta hand om det som kommer från Södras sågverk här. Pellets kan skickas längre sträckor, det byggs ju biovärmeverk överallt.

Men här är ni inte först?

– Nej, och det är jättebra, för vi kan lära av Värö. För på detta område är de bättre än vi, säger Jörgen Agebjörn.

Läs också:
Så vill partierna lösa energifrågan