Nöjdhet står mot förändringsvilja

Aldrig tidigare har alliansen gått till val på så små jobbsatsningar. Reinfeldt försöker göra själva regeringsfrågan till valets viktigaste. Det är en teknokratisk hållning där politiken avideologiseras.

Upploppet har inletts. Det är nu mindre än två veckor till valet och det haglar utspel och vallöften över oss väljare. I måndags presenterade den borgerliga alliansen sitt valmanifest. Det är visserligen tjockt som en liten bok men det politiska innehållet är tunnare än någonsin. Alliansen lovar i princip ingenting – mer än att regera ihop.

”Det var ett oinspirerande partiledargäng som i går presenterade alliansens valmanifest. Inget var nytt … och framförallt, det saknades glöd”, skrev Dagens Industris ledarskribent Torun Nilsson.

Förra valet i spåren av finanskrisen kunde alliansen presentera en reformagenda på över 30 miljarder kronor. Då stod jobbpolitiken i centrum. Nu föreslår man knappt några reformer alls. Med hjälp av besparingar och skattehöjningar skrapar man fram ynka 13 miljarder i reformutrymme och aldrig tidigare har alliansen gått till val på så små jobbsatsningar.

I stället ägnar man sig åt att sida upp och sida ner tala om hur bra allt är och att bara man fortsätter att göra som man hittills gjort ordnar sig allt. Det kan väl knappast övertyga ens den mest inbitne alliansväljaren?

Under Aftonbladets roliga och intressanta partiledardebatt i måndags kväll vecklade statsminister Reinfeldt ut en lång lista som skulle visa på allt som alliansen var överens om. Förutom det kvällstidningsaktiga med att presentera ”hela listan” var syftet inte att visa på några intressanta politiska förslag utan att visa på enighet.

Socialdemokraternas Stefan Löfven fann sig dock ganska snabbt och utbrast: Bevare oss väl för mer förslag av samma sort som hittills.

Om Reinfeldt har själva regeringsalliansen som sitt starkaste kort, har Stefan Löfven verkligheten. Den verklighet som väljarna upplever av massarbetslöshet, social utslagning, stora maskor i skyddsnät som a-kassa och sjukförsäkring, välfärdsföretag som spelar hasard med människors hälsa och en skola i upplösning.

I årets val står nöjdhet mot förändringsvilja. Socialdemokraterna har nu presenterat sitt valmanifest med reformer på 40 miljarder kronor. Det handlar framförallt om att få folk i arbete, utveckla välfärden och se till att Sverige har ett utbildningssystem som bygger landet starkt.

Märkligt nog tonar (S) ned satsningarna på A-kassa och sjukförsäkring (som finns med i valmanifestet). Om det beror på rädslan för att bli betraktade som ”bidragspartiet” är det hög tid att släppa den villfarelsen. Försäkringssystemen är själva motorn i en välfärdsstat som vill att medborgarna ska kunna klara förändringar i arbetsliv och egen hälsa. Med stabila trygghetssystem kan rädsla och inskränkthet bekämpas – det som är grogrunden till den växande främlingsfientligheten. Är det något som diskuteras hemma vid köksborden och ute på arbetsplatserna är det den usla a-kassan och havererade sjukförsäkringen. Här måste Socialdemokraterna gå på offensiven.

Hur som helst är det tydligt att regeringen Reinfeldt går till val på icke-politik och försöker göra själva regeringsfrågan till valets viktigaste. Det är en teknokratisk hållning där politiken avideologiseras. Dessutom är den falsk – inga opinionsmätningar tyder på att alliansen kommer att få egen majoritet – tänker Reinfeldt då regera vidare med stöd av SD?

Vår parlamentariska demokrati bygger inte på ett tvåpartistystem – det är inte på allianser man röstar utan på enskilda partier.

Löfven gör rätt i att visa på att politik är att vilja.