Robert Nyberg vinner pris: ”Man får skämta om allt men man behöver inte”
Robert Nyberg, satirtecknare i bland annat DA, är jätteglad och filar på ett ritat tacktal för Stig Sjödin-priset.
Publicerad 2015-01-28, 15:01 Uppdaterad 2020-08-25, 14:32
Finns det någon fråga i dagens samhällsdebatt som Robert Nyberg inte kommenterat? Skulle inte tro det. Hans snärtiga bildförsedda dialoger finns uppsatta på var och varannan arbetsplats i vårt avlånga land.
Född: 1956 i Stockholm
Familj: Hustru Lena och två barn
Utbildning: Byggnadssnickrare, Birkaskolans konstlinje
Gör: Illustratör/satirtecknare i Dagens Arbete, Aftonbladet och Publikt
Priser: Johan Albäcksstipendiet (2009), Gormanderpriset (2010) och EWK-stipendiet (2011) på senare år.
Yngvar (1988)
Lädervargen (1990)
Tar ni kreditkort (1996)
Man är väl flexibel (2001)
Gomorron! Läggdags!(2006)
Många nollor (2007)
Guldfeber (2012)
Vilgot på arbetslinjen (2013)
Betong-Olsson (1991)
Från Apa till Örn (1993)
Andra bullar, sa Foxtrot (1993)
Rävgnol (2000)
Molnet som grät (2002)
Åka tåg (2004)
Leta lejon (2005)
Titta fåglar (2006)
Robert Nyberg har läst av samtidens språkbruk och samhällsutveckling och omsatt dem i drastiskt klarsynta absurditeter med satirisk udd. Oavsett om det rör om miljö, skola, vårdval, utanförskap, arbetslinjer, management eller annat. Det handlar om stor humor med bitsk underton.
Som när en man frågar den siste i en lång kö – som han förutsätter är en biljettkö – om denne köar för Rolling Stones? Men får svaret: Nya höftleder!
Eller samtalet två kvinnor emellan:
– Hur får jag högre lön?
Och där det raka svaret blir:
– Byt kön!
Robert Nybergs samtidskommentarer har varit bofasta i Dagens Arbete och dess föregångare Metallarbetaren sedan början av 1994. Men samarbetet började än tidigare.
– Jag illustrerade något som hette ”Dina pengar” i Metallarbetaren redan i mitten av åttiotalet, säger Nyberg själv.
Han menar att det varit kul hela tiden.
Och meningsfullt.
Han bor och arbetar i ett höghus i Stockholmsförorten Farsta.
– Jag är nästan jämngammal med huset som är byggt 1958.
Här bor han med hustru Lena och två barn.
Robert Nyberg flyttade som tolvåring ”från rika Danderyd till barnrika Farsta” och utbildade sig till byggnadssnickare. Efter gymnasiet började han teckna oavlönat i vänsterpressen och spelade samtidigt fotboll i division åtta.
”Vek men löpstark”, som han säger.
Utbildar sig på konstlinjen vid Birkagårdens folkhögskola och jobbar sedan med Folket i Bild Kulturfront.
Sedan faller bitarna på plats. Metallarbetaren, Kamratposten, Aftonbladet, DN, fackförbundet Kommunal, Dagens Arbete med flera.
I dag är han förutom Dagens Arbete knuten till Aftonbladets ledarsida och tidningen Publikt, Statstjänstemännens tidning.
Tecknat på heltid har han gjort i drygt tjugo år. Och utöver sina bidrag i olika tidningar jobbar han även som barnboksillustratör, utställare och föredragshållare.
Genom åren har han många gånger prisats för sina insatser. Senast Johan Ahlbäcksstipendiet (2009), Gormanderpriset (2010) och det prestigefyllda EWK-stipendiet 2011.
Robert Nyberg är mer än nöjd med sitt yrkesval.
– Jag har ett roligare jobb än de flesta, erkänner han utan omsvep.
Och han är rätt säker på att de ”frusna tidsbilder” han producerar kommer att hitta sin plats även framöver – trots den mediala omstrukturering som nu sker.
– Jag har dessutom svårt att se något som snabbare säger något om vad som är på gång i samhället, än det jag och andra satiriker ägnar oss åt.
Därför förvånar inte det reptilsnabba svaret på frågan vilken hans bästa bild är;
– Det är alltid den senaste!
Trots det svaret bjuder vi ändå på en gammal goding till. En bild lika aktuell i dag som då när den ritades. Scenen är arbetsförmedlingen och kvinnan som ställer frågan:
– Finns det något åt en lågutbildad kvinna med lätt förslitningsskada i ofördelaktig ålder?
Och där svaret från en brett leende arbetsförmedlare är:
– Har du prövat måltipset?
Si där, ännu en Nyberg-klassiker.