Facket: För låga lönelyft är skadligt för ekonomin

Löneökningarna måste ta sikte på Riksbankens inflationsmål på 2 procent. Allt annat vore osunt, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

I dag har Sverige ingen inflation. Priserna sjunker snarare. Men att priserna sjunker innebär inte att lönekraven måste dämpas, enligt facket. Det vore skadligt för ekonomin.

– Om vi har låg inflation och plockar ut låga löneökningar då förstärker man den låga inflationen.

Omvänt gäller om inflationen är hög.

– Skulle vi då öka lönerna lika mycket som inflationen så förstärker det i sin tur inflationen, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Men inte kräver ni 2 procent när det är 2 procents inflation. Ni brukar begära mer.

– Ja, därför att när vi ställer våra krav så tittar vi på flera faktorer. Vi måste göra en helhetsbedömning. Riksbankens inflationsmål på 2 procent är en faktor. Vi tittar också på hur produktiviteten och konkurrenskraften utvecklats. Till helhetsbedömningen hör också att ta hänsyn till hur sysselsättningen påverkas.

Facket har varit bekymrade över den obefintliga inflationen under senare år. Risken för en alltför låg inflation eller ännu värre – att priser faller – riskerar att lamslå ekonomin. När priser faller riskerar efterfrågan att minska, investeringar skjuts upp, skulder ökar osv.

– Därför har vi uppvaktat Riksbanken för att ge vår syn på läget. Vi tyckte att Riksbanken var otydlig i sin ambition att verkligen nå inflationsmålet på 2 procent.

– Men sedan i somras ser vi en tydligare linje. Inflationen ska upp. Det är det övergripande målet som vi nu har att förhålla oss till.

Därför är det enligt Veli-Pekka Säikkälä viktigt att lönebildningen understödjer inflationsmålet.

– Det finns många goda skäl till det. En inflationstakt på 2 procent är bra för hela samhällsekonomin.

– Inflationsmålet har tjänat lönebildningen på ett bra sätt. Parterna har haft någonting att utgå ifrån och det har gett stabilitet.

Men det betyder alltså ingenting för er om inflationen är noll och att priserna till och med faller i både Sverige och delar av Europa?

– Man får problem om man fokuserar på den faktiska inflationen. Risken är att man förstärker de skadliga tendenserna. För låga löneökningar pressar ner oss mot deflation och en lamslagen ekonomi som vi kan få svårt att ta oss ur.

– Omvänt gäller vid hög inflation. Om vi kompenserar oss för en hög inflation så är det som att hälla bensin på en brasa. Då riskerar man att tappa kontrollen över lönebildningen så som vi gjorde på 1980-talet.

Lönebildningen ska bidra till att stabilisera ekonomin, säger Veli-Pekka Säikkälä.

– I det långa loppet är det viktigt för stabiliteten att lönebildningen har att utgå från inflationsmålet, och vi gör en helhetsbedömning av det ekonomiska läget där inflationsmålet är en viktig faktor.  Produktivitetsutvecklingen, vår konkurrenssituation och sysselsättningen är andra viktiga parametrar som vi väger samman när vi ställer krav och träffar avtal.

– Det innebär att man inte kan anpassa löneökningarna efter den faktiska inflationen.  Det vore att förstärka en osund utveckling. Man måste ha ett och samma mål över tiden. Det ger stabilitet.

Vad säger du om att arbetsgivarna inte längre ser Riksbankens 2-procentiga inflationsmål som ett ”ankare”?

– Det kan förklaras med att det fanns ett utbrett tvivel på om Riksbanken verkligen ville nå 2-procentsmålet. Under en period var Riksbanken väldigt otydlig.

– Men, som sagt, på sistone har det blivit allt tydligare att man prioriterar inflationsmålet. Det är bra, det är en uttrycklig signal till arbetsmarknadens parter.

Harald Gatu