Dödsolycka på industriföretag – man hittades under maskin
Man i 65-årsåldern omkom ”Stor sorg”
Publicerad 2015-05-04, 08:00 Uppdaterad 2020-07-03, 14:11
Tre gånger försökte Arbetsmiljöverket få åklagare att åtala tillverkaren av maskinen som dödade Sarkhel Faraj. Transportören hade CE-märkning trots att den inte uppfyllde säkerhetskraven. Arbetsmiljöverket hade varit på Heby sågverk och upptäckt bristerna. Skyddsutrustning köptes in, men sattes inte upp.
”Arbetsmiljöverket finner det anmärkningsvärt att kompletteringarna tagit längre tid att genomföra än det normalt tar att bygga ett helt nytt sågverk”, skriver myndigheten.
Arbetsmiljöverket hade samtidigt gett sågverket dispens till april. Dödsolyckan inträffade i mars. Åklagaren väckte aldrig åtal.
Heby sågverk tillhör Setra. Gran barkas av och blir till brädor som säljs över hela världen. Tyskland köper mest.
Setrakoncernen har nio sågverk, tre förädlingsenheter och två husfabriker.
Nya rutiner. Efter en tragisk dödsolycka på Heby sågverk ändrades hela arbetssättet över en natt. I dag stängs maskiner av direkt om grindarna öppnas.
Tiden går och även hemska händelser bleknar i minnet. Men oron finns kvar och respekten för maskinerna.
Jessica Heikkilä var skyddsombud på justerverket där olyckan inträffade. Hon hade gjort samma farliga moment många gånger utan att reflektera över riskerna. En bräda hamnade snett. Transportören stannade. Man gick in för att rätta till brädan. Inget konstigt med det.
Men den här morgonen i mars 2008 satte maskinen i gång när fotocellen inte längre blockerades av brädan. 23-årige Sarkhel hade en jacka på sig som fastnade. Han drogs in i maskinen. En våning upp stod städerskan och bevittnade alltsammans. Hon kunde inte städa på justerverket mer.
Jessica Heikkilä såg aldrig sin kollega ihjälklämd. Hon jobbade på det andra skiftet och kom till arbetsplatsen först på kvällen. Då hölls en minnesstund för Sarkhel. Arbetskamraterna satt tysta.
Sedan förändrades rutinerna på Heby sågverk. Jessica Heikkilä och huvudskyddsombudet behövde egentligen inte göra någonting. Ledningen tog tag i säkerhetsfrågorna direkt.
Skyddsutrustningen som skulle ha varit på plats långt tidigare efter krav från Arbetsmiljöverket sattes upp. Människa och maskin skildes åt.
– Allting är inbyggt nu. Det är ljusbommar överallt. Du kan inte stoppa in en hand utan att maskinerna stänger av. Vi har ett helt annat säkerhetstänk, berättar Jessica Heikkilä som i dag är truckförare på sågverket.
”Ingen vågar eller orkar skriva ner tillbuden. Man vill inte vara till besvär.”
Nu är det sju år sedan olyckan. Nya faror har dykt upp. Ett effektiviseringsarbete stressar personalen.
– Vi ska göra mer och mer på mindre tid och med mindre resurser. Då nallar man på säkerheten, säger Jessica Heikkilä.
Stressade åkare kommer i vägen för hennes truck när hon ska lasta in de tunga paketen i lastbilarna.
– Vi måste bli bättre på att rapportera tillbud. Det är så vi undviker olyckor. Men vi är dåliga på det. Ingen vågar eller orkar skriva ner tillbuden. Man vill inte vara till besvär. Kanske måste något hända igen.