Nu måste vi kämpa för Las!
I nästa nummer av Dagens Arbete har Matts Jutterström skrivit sin sista krönika. Med anledning av hans bortgång publicerar vi den nu. I krönikan…
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2015-06-18, 08:00 Uppdaterad 2020-08-25, 14:15
Våra hjältar syns sällan på bioduken, men utan dem skulle Sverige vara ett fattigt land.

Just nu genomför förbundet en medlemsdialog bland medlemmarna. Det innebär att vi besöker alla arbetsplatser inom Pappers- och massaindustrin. Under dessa besök träffar vi en massa hjältar. Det är inte många som vet det, men våra medlemmar är faktiskt hjältar på sitt sätt.
Pappers- och massaindustrin bidrar med exportinkomster till Sverige, och utan arbetarnas insats skulle Sverige som land vara fattigt. Genom deras uppoffring skapas värden för ägarna – och för landet.
Hjälteinsatserna kanske inte är det första man tänker på när man kliver in i en fabrik, men jag ser det varje gång jag besöker en arbetsplats. Vanligtvis när man tänker på hjältar ser man framför sig en Hollywoodfilm, där de räddar människor och samhällen från ondska och ond bråd död genom resoluta beslut.
Men det gör faktiskt våra medlemmar också, utan att det blir film om detta.
Pappersarbetarna drar spets, löser utskott, tar upp en plugg i en massaledning, tar reda på en fastkörning i ett renseri, spolar massa i ett blekeri, lossar en bil och lastar en container, renoverar en växellåda och gör en felsökning i ett pannhus, och det är det som är hjältedåden, varje dag och natt, runt om i våra fabriker.
Vid ett arbetsplatsbesök berättade några av Pappers medlemmar om de lokala löneförhandlingarna. ”Ja det var som vanligt”, sa de. ”Det finns inget extra till oss, förutom en bonus som arbetsgivaren gav sig själv.”
De berättade att de har satt produktionsrekord på produktionsrekord men utan att få ta del av vinsterna, och hur motivationen till att ställa in maskinerna blir allt sämre. En gång fick de en tårta av deras närmaste chef, som en uppskattning för ett bra arbete. Men då fick chefen skäll av en högre chef, som undrade om det inte borde vara de kollektivanställda som skulle köpa tårta till ledningen när de uppnår målen och slår rekord.
Ja så knäppt kan det vara i hjältarnas vardag. Anställda får ta del av ständigt högre krav och mer slimmad bemanning. Arbetsgivarens sätt att leda och fördela arbetet ter sig allt konstigare. Förslagsavtalen har sagts upp, lokala avtalen ifrågasätts, det gnälls vid ledigheter, för det blir jobbigt att få ut extra folk eftersom då måste de ju betala övertidsersättning.
Hjältarnas vardag är långt ifrån direktörernas värld. Där verkar det finnas ett stort överflöd eftersom det numera går drygt 50 arbetarlöner på en VD-lön.
För övrigt tycker jag SD är ett fascistiskt parti.
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.