Oron måste bli till framtidstro

I dag känner alltför många sig frånåkta av utvecklingen och framtiden ter sig oviss. I uppgivenhetens kultur kommer lätt syndabockstänkandet fram. Här, i den utbredda känslan av misstro, måste Löfven och Socialdemokratin ta sin utgångspunkt. Talet i Almedalen var ett steg i rätt riktning för det handlade just om att vi står inför väldiga utmaningar men vi ska klara dessa tillsammans.

Vi ska vara främst i den globala ekonomin och därför måste du kunna bli det bästa du kan bli, sa Stefan Löfven (S) i sitt tal i Almedalen på måndagkvällen och gav sen exempel på hur samhället ska kunna öka allas våra möjligheter – genom satsningar på utbildning, omställning, trygghet och innovation.

Löfven talade med pondus och brydde sig inte om att haka på centerledaren Annie Lööfs påhopp kvällen före. Han polemiserade över huvud taget inte alls mot alliansens partier. Det var statsminister Löfven som talade – långt från valrörelsens konfliktperspektiv. Det var ideologiskt och utan några politiska nyheter mer än ”lärarlyftet” – ett förslag som pekar på regeringens vilja att satsa på skolan men samtidigt är ett ingrepp i parternas lönebildning. Lite märkligt att en gammal fackföreningsledare som Löfven driver statlig lönepolitik. Skolan behöver absolut mer resurser men att särskilt avsätta pengar för högre lön till lärare är ett tveksamt förslag.

Hur som helst bars talet upp av en arbetarrörelsemoral som skulle kunna heta ”kräv din rätt, gör din plikt” men i Löfvens tappning fick den etiska kompass namnet ”utvecklingsmoral”. Grunden i den socialdemokratiska jobbagendan är allas rätt till ett arbete men också allas skyldighet att ta chansen att utbilda sig, att anstränga sig och dra sitt strå till stacken, dock med tillägget att samhället ska ge dig chansen.

I den reinfeldtska arbetslinjen fanns bara moralismen – det är DU som måste skärpa dig, det är DITT eget fel om du blir sjuk eller arbetslös. I den löfvenska arbetslinjen har det till du:et lagts ett VI. Vi behöver gemensamma trygghetssystem, utbildningssystem och arbetsmarknadssystem för att som individer klara en kravfull och osäker tid.

Det är utmärkt att Löfven fångar upp vår tids oro – oron för globaliseringen och utslagningen på arbetsmarknaden, oron för den europeiska ekonomin, oron för det säkerhetspolitiska läget, oron för flyktingströmmarna.

Politikens uppgift är att vrida oron till framtidstro. Just nu dyker svenskarnas framtidstro enligt opinionsinstituten. Risken är att det ur oron växer missnöje, populism och bakåtsträveri. SD:s framgångar har till stor del med den bristande framtidstron att göra.

”Det är utmärkt att Löfven fångar upp vår tids oro – oron för globaliseringen och utslagningen på arbetsmarknaden, oron för den europeiska ekonomin, oron för det säkerhetspolitiska läget, oron för flyktingströmmarna.”

Arbetarrörelsens framgångssaga historiskt handlade en gång om att i stället för att människor skulle fastna i saknaden av det som varit, i nostalgi och tillbakablickande, gick politiken ut på att få människor att längta efter det nya i trygg förvissning om att framtiden faktiskt tillhörde just dem. Framtiden innebar en möjlighet, inte ett hot.

I dag känner alltför många sig frånåkta av utvecklingen och framtiden ter sig om inte hotfull så i alla fall högst oviss. I uppgivenhetens kultur kommer lätt syndabockstänkandet fram – det är globaliseringens fel, det är invandringens fel.

Här, i den utbredda känslan av misstro, måste Löfven och Socialdemokratin ta sin utgångspunkt återigen. Talet i Almedalen var ett steg i rätt riktning för det handlade just om det faktum att vi står inför väldiga utmaningar men vi ska klara dessa tillsammans.
– Nu krävs samarbete för att vi ska klara att få EU:s lägsta arbetslöshet, sade Löfven med tydlig signal till de borgerliga partierna men också till näringslivet.

I morgon träder den rödgröna regeringens vårbudget i kraft. Äntligen kan Löfven få regera på sin egen budget och i höst kommer det förhoppningsvis mer. Det är hög tid att börja leverera lösningar på de samhällsproblem som Socialdemokraterna och Miljöpartiet tydliggjorde i valrörelsen.

Till utvecklingsmoralen måste höra att man håller det man lovat.

Helle Klein