Terroristernas ideal får inte segra

IS-terroristerna slog till mot det unga, mångkulturella och toleranta Frankrike. Den islamistiska sekten är en spegelbild av den nyfascism som gör sig påmind runtom i Europa i dag. Båda rörelser har den liberala demokratin som sin huvudfiende.

Sorgen och chocken efter terrorattentatet i Paris är ännu påtgalig. Fredag 13 november ska sent glömmas i vår europeiska historia. Europa fick sitt eget 11 september, som någon har uttryckt det.

Islamiska Staten, IS, har tagit på sig attentatet och har deklarerat att Frankrike utgör deras främsta mål i Europa. Den fascistiska och islamistiska krigarsekten slog till mot barer, restauranger, en känd konsertlokal och en fotbollsarena – kort sagt mot det djupast mänskliga som handlar om att umgås och leva livet människor emellan. Och som Sveriges radios utrikeskorrespondent Cecilia Uddén så träffande skriver:

”Det är sannolikt ingen slump att just dessa mål valdes ut – de representerar det unga, multikulturella, progressiva, liberala, toleranta Frankrike”.

Just dessa värden som IS vill utplåna. Här är den islamistiska sekten en segelbild av den nyfascism som gör sig påmind runtom i Europa i dag. Båda rörelser har den liberala demokratin med de mänskliga fri- och rättigheterna som sin huvudfiende. Västerlandets upplysningsideal anses leda till dekadens och moraliskt förfall. Feminism, HBTQ-rättigheter, kulturradikalism osv är avskyvärda ideal för både IS-krigaren och den konservative nyfascisten som vill rädda sin nation från undergången. Anders Behring Breivik delar i mångt o mycket världsbild med IS-ideologerna.

Slaget står alltså på intet sätt mellan religioner. Det är bara en förvillelse att tro det. Nej slaget står mellan den liberala demokratin, moderniteten/upplysningen och den auktoritära fördemokratiska ordningen. Och i den ideologiska blindheten och fanatismen ligger våldet nära till hands.

Till terrorismens idé hör att terrorisera, mobilisera och polarisera. Terrorn ska skapa rädsla och kaos men också bli ett skyltfönster för att rekrytera nya anhängare. Framförallt vill terroristerna skapa en ökad polarisering mellan människor.

I ett Europa där rasistiska rörelser är på frammarsch samtidigt som vi står inför en av de största flyktingkriserna någonsin är förstås grogrunden för polarisering extra god. Men attackerna mot satirtidningen Charlie Hebdo i januari lyckades inte skapa tillräckligt stora motsättningar i det franska samhället. Tvärtom manifesterade fransmännen en stark vilja att hålla samman, oavsett religiös eller icke-religiös bakgrund. Visserligen har Nationella Fronten stadigt ökat i opinionsmätningarna men det ”civilisationernas krig” som IS hoppas på har inte brutit ut.

Svaret på 11 september blev det Bushska ”kriget mot terrorismen”. Plötsligt blev västs bärande idé att bomba fram demokrati. Det har visat sig inte fungera. Tvärtom har just IS och andra extremiströrelser växt och förödande krig pågår i Mellanöstern i dag.

Att invadera länder, och att med jämna mellanrum slå ut terrorgrupper är metoder som snarare tycks ha motsatt effekt om inte grundorsakerna till våldet samtidigt hanteras, skriver Robert Egnell, docent vid Försvarshögskolan i en debattartikel i Aftonbladet.

Egnell menar att det inte räcker med att bekämpa IS (även om det också är helt nödvändigt) utan vi måste också komma tillrätta med roten till terrorismen: orättvisor, fattigdom och ickedemokrati.

IS-ideologerna citerar just George W Bushs utsaga ”antingen är ni för oss eller emot oss” som en sanning. Det är den manikeiska världsbildens onda mot goda, svart eller vitt, vars logiska konsekvens är just våldet.

Västs kamp mot terrorismen måste denna gång bli smartare och föras utan att vi slänger ut de värden vi säger oss stå upp för, nämligen öppenhet, mänskliga rättigheter och demokrati.

Dagens miljontals flyktingar flyr till stora delar från just IS urskillningslösa dödande, ett dödande som drabbar muslimer likaväl som kristna. Att nu stänga gränserna för dessa flyende människor är djupt inhumant.

IS vill förstås att EU stänger gränser och börjar förtala muslimer och se alla flyktingar som potentiella terrorister – så kan polariseringen öka och hela Europa destabiliseras.

Vår samhällsmodell och våra ideal prövas nu ännu en gång. I flyktingkrisens Europa får inte undergångsföreställningarna slå rot utan tvärtom måste det politiska ledarskapet orka hävda toleransen, medmänskligheten och öppenheten.

Solidariteten med Frankrike är en solidaritet med just detta.

Helle Klein