Hela företaget kämpar mot smittspridningen
Hemjobb och digitala möten – Outokumpus åtgärder mot coronan var snabba, men mest riktade mot tjänstemännen. Nu har driften börjat komma ikapp.
Industriarbetarnas tidning
21 december, 2015
Skrivet av Harald Gatu
På järnverket slipade hon valsar. Nu driver hon Café Åa. När Outokumpu lade ner i Långshyttan tog Annelie Moilainen chansen att göra något nytt.
Namn: Annelie Moilainen.
Ålder: 46 år.
Familj: sambo Per Wedin (även han uppsagd från Outokumpu men som just fått jobb på Erasteel) och en katt.
Jobbar: Driver sitt eget Café Åa efter tio år på Outokumpu Kloster.
Bor: Långshyttan.
Intressen: Förutom bakning och matlagning, handarbete och att påta i trädgården.
Varför just kafé?
– Jag har jobbat på kafé förut och gillar både att baka, laga mat och serva folk.
Hur var det att växla om efter tio år?
– När uppsägningen kom var det mest chock och panik. Men jag fick en bra coach som själv hade varit egenföretagare. Det hjälpte. Jag ville absolut inte hamna i a-kassa, där har jag varit förut. Så det var bara att ge järnet och chansa.
Fick du någon hjälp av företaget?
– Jag tog B-körkort och de stod för en del av kostnaden. I övrigt ingenting.
Du körde i gång Café Åa i maj. Hur har det gått?
– Bra! Mycket att göra. Jag bakar ju allt själv, gör all mat. Visst var det jobbigt i början, inte minst med alla papper, all formalia. Men nu har jag fått in rutinen, nu rullar det på och jag har lite planer på att starta stickkafé. Och ha en seans-kväll. Sagostunder för barn. Jag vill framför allt att Café Åa ska bli en samlingspunkt här i Långshyttan.
Saknar du gamla jobbet?
– Nej. Jag saknar bara människorna.
Kommer inte dina gamla arbetskamrater in och fikar?
– Jovisst! I alla fall de som bor här i Långshyttan. Annars ses vi på Facebookgruppen ”Vi som fick sparken från Outokumpu”.