Så tog sig Dalsland ur krisen

Snart börjar förhandlingarna om din nya lön. Och dina arbetsvillkor. Är tiderna bra eller dåliga? Fack och arbetsgivare är oense. Vi tog tempen på konjunkturen.

”Kom ihåg en sak, det går bra för Sverige”

Folkets hus i Stockholm. En förmiddag nu i höstas. Hundratals företrädare för arbetsgivare och fackföreningar sammanstrålar med forskare för att lyssna på rapporter och debatter om lönerna och ekonomin.

Över tre miljoner löntagare ska få nya löner i vår. I en tid som tycks mer skakig och oviss än på länge.

Folkets hus fylldes till sista plats den där förmiddagen. Värd var statens eget medlingsinstitut.

Där stod de på scenen och vägde sina ord på guldvåg: Konjunkturinstitutet, Industrins ekonomiska råd, Riksbanken. Sedan steg Nordeas chefsekonom Annika Winsth upp och sade sig vilja skingra dimridåerna kring Sveriges ekonomi.

Hon hamrade ut sitt budskap: Exporten blir allt viktigare, särskilt exporten av tjänster. ”Där utklassar vi till och med Tyskland”. Vi har en stark, inte svag, arbetsmarknad. Sedan finanskrisen har 200 000 utrikes födda fått jobb. ”När vi diskuterar integration – varför berättar inte politikerna om att vi har fått 200 000 nya skattebetalare i landet?”

Hon avslutade med:

”Kom ihåg en sak. Det går bra för Sverige.”

I några av de mest plågade landsändarna börjar man faktiskt tro det.

Dalsland lyfter sig ur krisen

Dalsland är en del av det Sverige som faktiskt går rätt hyfsat för tillfället. Den som åker runt i Dalsland påminns om Lears bilsätesfabrik i Bengtsfors, dammsugartillverkaren Nilfisk i Åmål, Dunis pappersbruk i Dals-Långed. Tre av flera nedläggningar som tryckte upp arbetslösheten till rikets högsta.

Arbetslösheten i flera kommuner ligger fortfarande en bit över riksgenomsnittet. Men det ljusnar. Industrin rör sig framåt.

Vi passerar Åmål. Nere vid vattnet ligger Elasto som tillverkar plastgranulat till Ikeamadrasser och lego och som just genomfört en av de största investeringarna i företagets historia. Lokalerna har byggts ut, nya maskiner installerats, nyanställningar har gjorts och under åtta höstveckor kördes det produktionsövertid.

”Jag vet inte, men det verkar som vi går i otakt med resten av landet. Dalsland krisade när resten av Sverige gick bra. Och nu kanske det är tvärtom.”

E45:an snuddar vid ett industriområde med bland annat Håkansson sågblad och Svenska Elektromagneter. Två gamla klassiska Åmålföretag. Bägge går för högtryck. Håkanssons levererar klingor till andra industrier inom verkstad, trä och livsmedel. Svenska elektromagneter tillverkar tändsystem och andra elektromagnetiska produkter till lastbilstillverkarna. Där på Svenska elektromagneter jobbar Niklas Fredriksson sedan tjugo år. Liksom många andra fick han gå hem i samband med finanskrisen.

– Jag var arbetslös i ett år innan jag kunde komma tillbaka. Nu ser det rätt bra ut. Det låg ett varsel över oss nyligen men det drogs tillbaka och vi har till och med plockat in lite folk. Nu tillverkar vi för fullt.

Han har hört positiva tongångar även från andra arbetsplatser.
– Jag vet inte, men det verkar som vi går i otakt med resten av landet. Dalsland krisade när resten av Sverige gick bra. Och nu kanske det är tvärtom.

Vinsterna ökar  på lönernas  bekostnad

Ja, hur går Sverige egentligen? Finns det utrymme för löneökningar framöver? Som vanligt är fack och arbetsgivare oense om tillståndet i ekonomin. Det hör till.

Det finns några bedömare som parterna måste lyssna på. Som det statliga Konjunkturinstitutet, KI. När KI släpper sin lönebildningsrapport går det verkliga startskottet för avtalsrörelsen. I den rapporten görs de ekonomiska bedömningar som fack och arbetsgivare har att ta hänsyn till när de börjar förhandla om din nya lön.

Nå, finns det något utrymme för höjda löner? Det hänger på många saker. Inte minst lönsamheten – om företagen tjänar bra med pengar. Och produktiviteten ­ – om företagen blivit effektivare.

Att företag går med vinst är viktigt av två skäl. Pengar behövs för att både höja löner och investera. Utan investeringar hotas jobben, för att sammanfatta Konjunkturinstitutet. Men alla företag går inte med vinst. Och bland de som går med överskott är det långt ifrån alla som gör rejäla vinster.

Det finns många sätt att mäta hur lönsamt näringslivet är. Så här kan man se det: Varje företag skapar nya värden. En del av det nyskapade värdet går till vinst. En annan del till löner. Vad som hänt de senaste 35 åren är att lönerna fått allt mindre del av kakan. De senaste årtiondena har vinstandelen i industrin legat på rekordhöga nivåer, fjolåret inget undantag.

”Minska kostnaderna? Då anställer vi fler”

Vi satt inne hos Johan Andersson, vd för Emballator Mellerud Plast, företaget som ger oss plastflaskor och dunkar. Bland annat. Han talar om hantverket och svårigheten att formblåsa plast till skillnad från att formspruta. Om den långa inlärningstiden. Om vikten av internutbildning och samarbete med skolan så att fler kan bli intresserade av att ta jobb i plastfabriken framöver.

I fabriken står formblåsningsmaskinerna på rad. Dyra maskiner som ger mer pengar ju längre de går. Maskinparken är i gång dygnet om 355 dagar om året.

Vi undrade: om nu kostnaderna stiger på grund av lönehöjningar – hur tacklar ni det?

– Självklart måste vi hela tiden fortsätta rationalisera och bli effektivare. Till exempel genom att bygga upp en pool så att vi blir mer flexibla inom företaget.

Ett annat sätt, säger vd:n, är att öka antalet anställda.

Hörde vi rätt? Att kapa kostnader genom att anställa fler?
Jodå. Och det har att göra med den maskinpark som måste gå hela tiden för att löna sig.
Maskiner kan krångla. Och trilskas de på nätter eller helger så har det hittills inte funnits någon underhållstekniker tillgänglig. Men nu ska varje skift ha sin egen underhållstekniker. Fyra underhållstekniker anställs för att snabbt kunna åtgärda stopp i produktionen. Maskiner som står still betalar sig inte. Därför ökar man lönsamheten genom att anställa fler.

– Det är ju så det ska vara, säger Tony Gustavsson. Så resonerar ett långsiktigt tänkande företag.

För Tony Gustavsson låter det fortfarande nästan overkligt att en arbetsgivare kan tänka i de banorna. Själv kom han till Emballator via några års arbetslöshet från Nordiska kardan i Åmål. Där gick man under finanskrisen ner från 183 till 46 i verkstan. ”Jag var med om att säga upp 137 medlemmar inklusive mig själv. Då fick man verkligen träna på Las.”

– Vi var ägda av amerikanerna och det var bara kvartalskapitalism för hela slanten. Räkna huvuden hela tiden. Och så kommer man nu till det här. ”Lönsamheten är inte tillräckligt hög, därför anställer vi fler på kollektivsidan”… Egentligen är det makalöst.

Det hänger på tekniken

Produktivitet handlar om främst en enda sak. Att kunna producera fler varor och fler tjänster med samma mängd arbete. När produktiviteten ökar kan också lönerna stiga. Produktivitetsökningen betalar lönehöjningen. Företaget behöver inte bekosta löneökningarna med att skicka notan till kunderna i form av dyrare varor.

I Sverige är produktivitetsökningen skral just nu. Men under årtiondet fram till finanskrisen 2008 var däremot Sverige näst intill världsbäst på produktivitet.
Finanskrisen innebar en smäll som industrin ännu inte hämtat sig från. Att produktiviteten utvecklas skralt förklaras med att industrin långt ifrån går för fullt. När efterfrågan är låg går maskinerna på halvfart. Då sjunker produktiviteten.

Men det är inte den enda förklaringen, enligt Konjunkturinstitutet. Det senaste årtiondet har vi haft låga investeringar. Den tekniska utvecklingen har bromsat in. Därför ökar inte produktionen av varor och tjänster på samma sätt som tidigare.

Återhämtningen efter finanskrisen har gått betydligt långsammare än efter andra, jämförbara kriser. Ett öde som Sverige för övrigt delar med resten av industrivärlden. Osäkerheten dämpar viljan att investera.

Den som vill veta något om produktivitetsökning kan bege sig till Dals Rostock.

Fyllda orderböcker driver upp tempo

Någon mil österut från Mellerud ligger Dals Rostock, en liten ort uppbyggd kring den järnväg som en gång öppnade landskapet för industrisamhället. Till exempel Hjalmarsfors vagnfabrik som försåg det gamla jordbruks-Sverige med plogar. Det företaget köptes upp för trettio år sedan av en bilreparatör från Göteborg som kommit på ett sätt att tillverka lastväxlar och liftdumpers till lastbilar.

Hjalmarsfors vagnfabrik blev Joab efter Göteborgsentreprenören Johan Olssons ini-
tialer. Joab går mot strömmen och investerar. I fabriken i Dals Rostock installerades i våras en ny svetsrobot som ska göra tillverkningen ännu effektivare.

Kent Hell, en av företagets 35 verkstadsarbetare och som varit på företaget sedan tonåren sneglar åt den nyinstallerade Yash-kawa-roboten som han nu lärt sig att programmera. Han berättar att ”förr lyfte vi och vände på stycken som kunde väga uppåt fyrahundra kilo. Varmt och rökigt.”

– Men nu går det hur galant som helst.

Med den nya robotsvetsen och andra robotar kan man gå upp i volym och ta in mer folk. För inte så länge sedan gjorde man inte ens en enda lastväxel i veckan. Nu klarar man av ungefär 15.

– Det har hänt så mycket på sista tiden, säger montören Jan Jonsson.

Ett par robotar tar hand om svetsningen samtidigt som lastväxlarna har blivit enklare att sätta ihop. Det är sånt som kan öka produktiviteten. En lastväxel för tjugo år sedan tog 200 timmar att montera, dagens modeller tar drygt 40.

– Förr fick vi stå och vända på de tunga delarna för hand eller använda oss av spett för att få hävning. Den tiden är förbi.

Tempot har varit högt på senaste tiden. Orderböckerna har fyllts och på Jan Jonssons monteringsavdelning testar man att gå upp i tvåskift samtidigt som man nyanställer på visstid.

Joab i Dals Rostock och Emballator i Mellerud. Två företag som investerat sig till högre produktivitet – och nyanställningar. Kan man skönja en bred konjunkturuppgång?

Vi läste om IAC i Färgelanda som nyanställer 50 personer och investerar för 50 miljoner kronor. Sedan ringde vi Mats Granér, enhetschef för analys och uppföljning på Västra Götalandsregionen. Han talade om en ”hyfsad optimism, trots de globala orosmolnen”. Arbetslösheten är fortfarande hög men sjunker. Utflyttningen har hejdats. En enkät bland 1 100 företag visar positiva tecken.

– Resultatet andas stor optimism. De flesta företagen tror på en bättre konjunktur.

Samtidigt visar en undersökning från Arbetsförmedlingen att var fjärde företag i regionen inte får tag på den personal som de vill ha. Det är därför Joab och Emballator tillsammans med ett dussintal andra företag i bygden gått samman och samarbetar med skolan om utbildning och praktikplatser.

De tror nämligen att det finns en framtid för industrin i Dalsland.

Harald Gatu